Kundalini?

[transversal]

Jag har haft några helt fantastiska upplevelser de senaste dagarna. Har mediterat av och till i ett antal år, de sista åren inte så mycket meditation utan mest "rekapitulation".

Hur som helst, nyligen, inte under något meditationspass, utan vid ett helt annat tillfälle - var ute och gick eller åkte tåg eller dylikt, kände plötsligt en slags rörelse eller värme i magen. Som att något simmade omkring där. Jag fokuserade tanken på den där känslan eller "saken" som jag kallade det när jag skrev ner en snabb anteckning.

I samma stund som jag sökte med medvetandet mot "saken" så kände jag en stark, intensiv glädje. Verkligen intensiv. Total glädje - så som man känner sig när man är grymt kär och precis träffar personen. Den känslan. Total "bliss".

Det känns som om jag har en eld med långa varma tungor som sträcker sig ut, och känslan kommer tillbaka så snart jag fokuserar medvetandet på "rörelsen". Jag har börjat meditera igen, för att utforska känslan, och varje gång jag lyckas stilla mitt sinne så strålar den här känslan ut så att jag blir alldeles varm och röd i ansiktet, får tårar i ögonen och bara vill skratta.

Det är en otrolig känsla.

Började söka lite efter kundalini-upplevelser på nätet, för jag kan liksom tänka mig att det är en sådan typ av känsla eller upplevelse - det känns som en slags stark energi i alla fall.

Har någon varit med om liknande?

Hur "går man vidare"? Kan man gå vidare? Någon som har en aning?

[nytt namn]

I samma stund som jag sökte med medvetandet mot "saken" så kände jag en stark, intensiv glädje. Verkligen intensiv. Total glädje - så som man känner sig när man är grymt kär och precis träffar personen. Den känslan. Total "bliss".

...

Har någon varit med om liknande?

Hur "går man vidare"? Kan man gå vidare? Någon som har en aning?

Tror det är endel på forumet som känner igen detta, och varit med om liknande saker.



Av allt jag läst, så är detta vad jag kan säga dig: du kan inte "gå vidare".

Du kan fortsätta det du håller på med. Då kanske det händer "något", eller så kanske det inte gör det.

Bland det sämsta du kan göra är att ha förväntingar att du ska kunna återuppleva dessa saker, genom att "fånga" dem. Det går inte, jag har försökt och blev nästan komplett galen av det.



Gräset ÄR INTE grönare på andra sidan, fortsätt med vad du gör istället, och dela gärna med dig av dina tankar och känslor. Känner du att du kör fast, kontakta då ett "proffs".

(Vill du dock läsa ang. detta, så finns det väldigt mycket skrivet, problemet är att efter du ha läst om detta, så kanske du har mer kunskap, men du kommer inte vara närmare den "bliss" du pratar om. risken är istället att du bygger upp en "intellektualism" och en "prestige" kring detta...)

[nytt namn]

Ett sätt att uttrycka det: du kan inte "nå det genom att ta dig någonstans", allt du kan göra är att "landa".

[Anna Sara]

Så du menar att det är ett mjukt platt fall? En lite djupare kärnsubstans, som man omdefinierar tills man kan bli psykiskt sjuk efter att ha "löst upp sig"? True believer syndrome? Myten kontra verkligheten osv?

Narkomaner och folk som möter en upplösning religiöst ser det nog som "ledtrådar", en begynnande existens. Det kan bli ett gudskomplex, en desillusionering. Man kan inte riktigt gå omkring så men jag tror att det finns människor som "drar nytta av anden" direkt och är envisa vilket gör att de kan återvända till tillstånd av bliss och upplysning, att man är selektiv och sorterar, genom meditation, vilket de kan ut-trycka sig genom och vecklas ut. Jag känner en människa som hittade "en källa i sig själv", hon håller på med healing nu och är seriös, jag litar på henne, hon sa att hon skulle vilja ta livet av sig om hon förlorade den "förbindelsen"....

Kan man landa utan att expandera, och vice versa expandera utan att landa?

Den finns ett annat liberalt ideal, att alla människor ska ha det lika bra för att kunna lösa sina eller allas våra problem, alla relaterar till samma sak. Problemet är att offer är ett så starkt ord för människor, framför allt i ett kaotiskt samhälle. Jag som relaterar till transversals upplevelse, känner att jag blir mer och mer självdestruktiv, jag vill se kollektivets eller mänsklighetens rena uppfattning om sig själv och vad som är viktigt, utan att tro att det är det bara att det är transformativt. Mina känslor är sammankopplade med denna nivå eller system och intuitivt känner jag att inte kan ge upp det, det separerande intellektet har på något sätt övertygat mig.

Eller jag vet inte, jag pratar lite konturlöst.

Fick en impuls att meditera mer, gör det i perioder.

[Pho-ku]

Har haft liknande upplevelser, även en del andra "mystika" dito.

biologyofkundalini.com här finns mycket att hämta.

[Zokrates]

Här fanns en del med http://kundalini.se/svnat.html

[Johan Ågren]

Skriver lite utifrån "kundaliniproblem" som man ofta kan läsa om.

Jag skulle också säga att fortsatt meditation är att rekommendera om energierna löper amok och, och då inte i avsikt att öka på flödet utan att lösa upp och uppgradera de fuktioner i kroppen som inte är anpassade för flödet. Det kan jämföras med en flod som strömmar fram och slutligen når en fördämmning.

Men det stämmer att det här energiflödet stärker alla känsloupplevelser som är förknippade med kroppens olika nivåer. Alla blockeringar - och sådana är väldigt vanligt förekommande i vår kultur - medför problem, och dessa problem kvarstår till ballansen är uppnådd. Det kan således uppstå ett livslångt lidande.

Prova att känna de olika känslor du har i din kropp; från ditt kön upp till ditt huvud. Se om du genom att bara fokusera på de olika "chakrana" kan känna de förknippade känslorna och flödet. Tycker sådana övningar ska föregå, eller i alla fall fortgå samtidigt som man använder sig av mer övergripande tekniker. DVS man kan göra en enklare form av meditation som snarare inbegriper koncentration på de olika flödena. Kan du t.ex känna kärlek i hjärtat bara genom att tänka på det, och sedan stärka detta? Det är en ganska jordnära och sund övning. Många kan t.ex tänka på området kring sitt kön och känna sexuell upphetsning. Gör samma sak hela vägen upp!

Ett tips: För att lösa upp knutar och blockeringar i kroppen så kan ni visualisera att du för ett "eteriskt" såll genom hela kroppen. Ge detta såll en "helande" känsla, så att det kan utföra en massage innuti kroppen. I huvudtaget försök att se på dig själv som ett innehåll snarare än en yta. DVS att insidan är ljusare än utsidan. Att bejaka kroppens insida är överlag läkande.

[Andreas]

Vill kompletera Johans inlägg med att påminna om att 'solar plexus' inte är ett chakra. Det blir ett stärkande av nervositet att tro att detta område är ett chakra. Chakrat mellan de två nedre ckakrana (rotchakrat några cm upp i slidan/mellanköttet och sexchakrat bakom klitoris/penisrot (på ryggradens framkant)) och hjärtchakrat är manipura chakra. Manipura chakra ligger bakom naveln, dess kchetram eller kontaktområde är naveln och själva chakrat ligger på ryggradens framsida bakom naveln. Själv har jag alltid haft svårast att känna detta chakra och det är gruppsykodynamiskt. När jag är i djungeln eller tillsammans med lantligt/enkelt uppväxta afrikaner etc så är det lättare att ha kontakt med navelchakrat eller 'ponduschakrat'. Solarplexus är i min mening någon form av 'antichakra' eller ett nervositetscentrum.

[Anna Sara]

Ja alltså kundalini-meditation handlar väl om att det är helt meningslöst om man inte förstår alla chakran.



http://video.google.com/googleplayer.sw ... 0&hl=sv&fs

[Marko]

---

[Johan Ågren]

Jag har haft några helt fantastiska upplevelser de senaste dagarna. Har mediterat av och till i ett antal år, de sista åren inte så mycket meditation utan mest "rekapitulation".

Hur som helst, nyligen, inte under något meditationspass, utan vid ett helt annat tillfälle - var ute och gick eller åkte tåg eller dylikt, kände plötsligt en slags rörelse eller värme i magen. Som att något simmade omkring där. Jag fokuserade tanken på den där känslan eller "saken" som jag kallade det när jag skrev ner en snabb anteckning.

I samma stund som jag sökte med medvetandet mot "saken" så kände jag en stark, intensiv glädje. Verkligen intensiv. Total glädje - så som man känner sig när man är grymt kär och precis träffar personen. Den känslan. Total "bliss".

Det känns som om jag har en eld med långa varma tungor som sträcker sig ut, och känslan kommer tillbaka så snart jag fokuserar medvetandet på "rörelsen". Jag har börjat meditera igen, för att utforska känslan, och varje gång jag lyckas stilla mitt sinne så strålar den här känslan ut så att jag blir alldeles varm och röd i ansiktet, får tårar i ögonen och bara vill skratta.

Det är en otrolig känsla.

Började söka lite efter kundalini-upplevelser på nätet, för jag kan liksom tänka mig att det är en sådan typ av känsla eller upplevelse - det känns som en slags stark energi i alla fall.

Har någon varit med om liknande?

Hur "går man vidare"? Kan man gå vidare? Någon som har en aning?

Håller det i sig?

[transversal]

Skriver lite utifrån "kundaliniproblem" som man ofta kan läsa om.

Jag skulle också säga att fortsatt meditation är att rekommendera om energierna löper amok och, och då inte i avsikt att öka på flödet utan att lösa upp och uppgradera de fuktioner i kroppen som inte är anpassade för flödet. Det kan jämföras med en flod som strömmar fram och slutligen når en fördämmning.

Men det stämmer att det här energiflödet stärker alla känsloupplevelser som är förknippade med kroppens olika nivåer. Alla blockeringar - och sådana är väldigt vanligt förekommande i vår kultur - medför problem, och dessa problem kvarstår till ballansen är uppnådd. Det kan således uppstå ett livslångt lidande.

Prova att känna de olika känslor du har i din kropp; från ditt kön upp till ditt huvud. Se om du genom att bara fokusera på de olika "chakrana" kan känna de förknippade känslorna och flödet. Tycker sådana övningar ska föregå, eller i alla fall fortgå samtidigt som man använder sig av mer övergripande tekniker. DVS man kan göra en enklare form av meditation som snarare inbegriper koncentration på de olika flödena. Kan du t.ex känna kärlek i hjärtat bara genom att tänka på det, och sedan stärka detta? Det är en ganska jordnära och sund övning. Många kan t.ex tänka på området kring sitt kön och känna sexuell upphetsning. Gör samma sak hela vägen upp!

Ett tips: För att lösa upp knutar och blockeringar i kroppen så kan ni visualisera att du för ett "eteriskt" såll genom hela kroppen. Ge detta såll en "helande" känsla, så att det kan utföra en massage innuti kroppen. I huvudtaget försök att se på dig själv som ett innehåll snarare än en yta. DVS att insidan är ljusare än utsidan. Att bejaka kroppens insida är överlag läkande.

Det jag kan känna är att energin vid ett visst tillfälle liksom börjar "spreta". Det är som att den bygger upp till ett slags klimax och sedan, istället för att snällt och lydigt vandra uppför ryggraden som en duktig kundalini, (ironiskt menat) så löses den upp i ett slags strålverk åt alla håll efter ett tag. Jag har antagit att det handlar om att jag inte har tillräcklig fokus för att "hålla ihop" energin. Kanske är det istället blockeringar.

Jag har blivit varse några speciella områden som definitivt är i någon slags blockering. Sex är för mig ett sådant område. Jag känner mig trygg med "en" person, en partner, nu "min" partner, men sexuella närmanden från personer jag inte har en trygg och nära relation med kan ibland försätta mig i total ångest. Jag drar mig för att sätta på mig snygga kläder om jag går ut och inte har en man med mig som agerar "vakthund". Det är ingen direkt logisk rädsla. När jag går ut så går jag nästan alltid ut i jeans och tröja. Så att jag ska kunna "göra mig neutral" lätt - > dvs göra mig ful/oaptitlig lätt.

[transversal]

Ja, tillståndet har hållit i sig.

[transversal]

Jag som relaterar till transversals upplevelse, känner att jag blir mer och mer självdestruktiv, jag vill se kollektivets eller mänsklighetens rena uppfattning om sig själv och vad som är viktigt...

Det sägs att man kan gå upp sju nivåer för att nå himlen, eller så kan man gå ner sju nivåer för att nå ... himlen. Zen menar att vad man än fokuserar på, om man fokuserar tillräckligt länge så leder det till upplysningen. Osv.

Kanske är upplysning oundvikligt?

Om upplysningen jagar oss - har vi verkligen energi att undvika den hur länge som helst?

[Johan Ågren]

Kan du leda omkring energin så att det aktiverar olika aspekter i din känslokropp? I så fall har du ett verktyg du kan arbeta med för att lösa upp den där ångesten du talar om. Du kan använda den ungefär som man tillvänjer människor som har fobier för spindlar och liknande. Genom att ta större kliv ut där du normalt får ångest och ta med dig energin i dessa situationer så kan du till slut bära med dig den hela tiden. Själva tydligheten du känner är en gåva.

Sedan verkar det bara naturligt att den löser upp sig i ett strålverk, och inte okontrollerat forsar fram. Låter behagligt och användbart. På så sätt kan den pulsera fram i en kontrollerad takt du själv styr över och som varsamt berör dina blockeringar i stället för att forsera fram mot dem och orsaka smärta.