Provokation

[transversal]

Vad provocerar dig mest?

Varför?

Fyller frustration/irritation någon funktion och i så fall när?

Är frustration bara småskalig aggression eller är det en unik känsla?

[monstret]

Det som provocerar mig mest är nog nonchalans. Att inte tänka över sina handlingar, och att inte vilja försöka förstå andra människor som har andra åsikter än en själv.

Jag tycker om frustration. Det är en signal om att man tycker något är fel. Det är väldigt värdefullt.

[Marko]

Jag blir väldigt sur och arg när jag måste ge upp något när det inte går som jag vill.
Tex när jag lagar en data och den har bestämt sig för att göra livet surt för mig den dagen.

Det är inte ofta jag blir provocerad,  men ledsen kan jag bli av många saker.
var på Youtube idag och tittade på rasistisk propaganda och blev ledsen för att folk vill förstöra för andra.
sen blir jag besviken och lite ledsen när folk bråkar på olika vis, inte allt bråk då viss bråk är bra. men destruktivt bråk

irritation och frustration känner jag bara när kaffet eller ciggen e slut och penningpåsen är inne på sista kronan.
inte ofta på andra. bara när jag e trött och grinig.

[Anna Sara]

Blir provocerad av autistiska anspråk, när uppviglingens blanka naturhybrida yta tar med sig hela samlingen av anhängare och lämnar en uppgift (2. där jag får ta vid, vilket leder till orsaken/minnet: mig själv) och gruppen blir oförutsägbar -alltså vilket inte utgavs för att vara meningen, av det som uppmärksammar/stödjer "det autistiska provocerande anspråket" (när vi objektiferar något som inte har hittat hem som idealet av närvaro, jämf. new age) och blir frustrerade av det. De som faller på "kanterna" är de som blir mest provocerade och erinrar sig om vad beteendets brännpunkt är, det är ett ansvar för ansvaret när allt är absurt och slutar därför frustreras i den obundehet som självförnekelsen/refuseringen är, där människan dör i holonen/heleten för att slippa cencuringen.

Enivshet som övergått i ett eget språk genom identitetskrisens självförgyllande Schizofrena splittring provocerar mig också men på ett annat sätt. Människors personliga trix i övertygelser, omkastat i katastrofer.

Och samtidigt i ett missförstånd av motsägelsefullhet, där vi inte tillåter människor och människan att vara sig själva.

[transversal]

Anna, lite off topic, men, när du pratar ibland om att du blir autistisk, vad menar du då?

[Anna Sara]

Vet inte riktigt. En tjej frågade en gång om jag blev det ibland, just efter jag ätit en smörgås och en chockladbit tror jag (som innehåller opioida peptider som många autiska barn blir friska av att utesluta ur kosten). Hon sa att jag inte svarade henne på en fråga och såg avskärmad ut.

Utifrån arv/miljö och psykoanalys som referens i människans epistemologi av självbilden tror jag autism handlar om en krasch i spegelidentiteten med en känsla av att ha blivit blåst.. ett magiskt tänkande som undertryckt bihang (något besjälat) som känns för allvarligt för att hantera och förstå. Alltså att de mänskliga/relevanta/aktuella behoven av att distansera sig från miljön/kulten av sin inre natur kollapsar så man fastnar i en transparent skamfylld perfektionism som inte kan få luft.

Inser min autism (eller gnutta/känsla av whatever) när jag sökt efter att balansera min uppbyggnad av en privat intention och ser den som en pretantion och vill vara ifred, känner mig väldigt isolerad och vet inte i vilken rikning man kan gå och vill helst lösa upp mig.

[Anna Sara]

Beskrev i sammanhanget i mitt första inlägg mer av en "kollektiv autism" uttryckt.


Man kan bli provocerad av andra som blir det också, människor som blir provocerade av att individer föds olika blir jag provocerad av liksom prat om slumpen som patetiska sarkasmer i ett försök att blåsa bort manifestationen. Kan vara skönt att vara omkring de som är så irriterade också.

[Anna Sara]

Provokation är autism vice versa, ett ideal i isolering som säger att det inte finns några problem och att det är problemet.. när människan vet om detta och gör det till en nonchalant gimmick som det enda att stå kvar i blir det provokativt, något som vill vara vetenskap för att förbli mild samtidigt som det sociala kontraktet här är oärligheten, en trollad postironisk flexibilitet som bara vill vara som allt annat och samtidigt skyller på det, och bevarar det här som ett estetisk ideal, bevarande i sin image. Samt att se hur alla i trappan primitivt i botten irriteras över den här förtrollande behaviorismens snedsteg, sen i blockeringen verkar det finnas en rengbåge som inte ens Gud känt till som de flesta vill undersöka men arvsynden är fortfarande för förgiftande för intellektets anpassning, det blir ett missfall, ett avantgaridskt ursprung att göra en miljö med.


<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/IsRhnNwT040" frameborder="0"></iframe>