Provokation 2

[transversal]

Man brukar säga att man aldrig känner en (partner) innan man gjort slut med denna. Och jag tror att det kan sträckas ut till när det gäller vänner, att man känner dem aldrig förrän man haft en verklig skillnad i åsikt och mening.

Skillnaden mellan människor är hur långt de är beredda att gå när de blir provocerade eller när de tycker olika. En del människor kan gå hur långt som helst när de blir provocerade. Det finns inget som stoppar. Det finns inget som säger: nu har jag slagits nog, nu är det ingen idé längre att fightas. De kan slåss tills de förgör sin "motståndare".

Tycka lika.

Det handlar om någon slags beslut. Hur långt är jag beredd att gå om jag blir arg på någon? Kan en annan människa få mig att göra vad som helst eller säga vad som helst med provokation?

Har noterat skillnaden i konflikt med olika typer av människor.

Provokation.

Folk reagerar olika på det.

Hur långt kan du gå om någon provocerar dig? (Jag vet inte om någon kan svara, jag vet inte om man vet.)

Har man självkontroll och i vilken grad? Eller är man beroende av att andra inte provocerar?

Den typen av tankar far igenom mitt huvud just nu.

[transversal]

Ytterligare tankar handlar om hur långt man kan tillåta sig att gå i provokation. Hur långt är det ok att provocera en annan människa? Har man ansvar för hur den provocerade agerar?

Svensk lag menar ju ja på den sista frågan i stycket ovan, då polisen inte får provocera fram brott.

Kan man själv alltid kontrollera hur mycket man provocerar?

[freddemalte]

Man brukar säga att man aldrig känner en (partner) innan man gjort slut med denna. Och jag tror att det kan sträckas ut till när det gäller vänner, att man känner dem aldrig förrän man haft en verklig skillnad i åsikt och mening.

Skillnaden mellan människor är hur långt de är beredda att gå när de blir provocerade eller när de tycker olika. En del människor kan gå hur långt som helst när de blir provocerade. Det finns inget som stoppar. Det finns inget som säger: nu har jag slagits nog, nu är det ingen idé längre att fightas. De kan slåss tills de förgör sin "motståndare".

Tycka lika.

Det handlar om någon slags beslut. Hur långt är jag beredd att gå om jag blir arg på någon? Kan en annan människa få mig att göra vad som helst eller säga vad som helst med provokation?

Har noterat skillnaden i konflikt med olika typer av människor.

Provokation.

Folk reagerar olika på det.

Hur långt kan du gå om någon provocerar dig? (Jag vet inte om någon kan svara, jag vet inte om man vet.)

Har man självkontroll och i vilken grad? Eller är man beroende av att andra inte provocerar?

Den typen av tankar far igenom mitt huvud just nu.

Hej transversal

Intressant fråga. Det är antagligen väldigt olika för olika människor. En del blir provocerade av att t.ex. bli härmade när de pratar (kan räcka med att härma i någon minut), medan andra kanske först blir provocerade av att någon stöter på dennes partner eller står och tittar in i dennes lägenhet / hus varje kväll i två månader etc. Graden av hur provocerad man blir av handling A beror nog, dels på vem som utför handling A, i vilket kontext handling A utförs i och hur många gånger handling A utförs etc.

De flesta människor har ett så kallat känslocentrum i hjärnan (i skrivande stund detekterat som Amygdala och Limbiska systemet). Dessa centra reagerar på sådant som på olika sätt uppfattas som ett hot eller skaderisk för individen. Vidare har väl det moderna samhället lett till att vissa fenomen har tagit över rollen som denna typ av hot eller skaderisk. Människor blir helt enkelt provocerade av annat än t.ex. enbart inkräktande på dennes territorium (revir) eller hot om skada och död. Människor kan t.ex. bli väldigt provocerade av att en annan person B "stjäl dennes A:s idé" och får det att framsåt som att B har kommit fram till det som egentligen utarbetats av A.

Den evolutionära processen (eller vad det nu ska kallas) har lett till att känslosystemet har en viss hierarkisk relation till andra system så som intellekt etc. Denna hierarki kan då få lite olika effekt beroende på ovan nämnda kontext, handlingar och personlighet etc. Det vanligast är antagligen att det finns en viss grad av kontroll på hur man reagerar, men att denna kontroll lätt kan bli slav under amygdala och det limbiska systemet.

Vanligast är det väl som så att graden av irritation eller känsloreaktion på omgivande fenomen är kopplat till hur mycket sömn personen har fått, blodsockernivå etc, dvs ren och skär biokemi.

På frågan om alla kan bli provocerade till vad som helst torde svaret vara nej, då det torde finns de som förhåller sig totalt likgiltiga till alla oavsett hur "störande" det "borde ha varit". Sådana människor har kanske någon form av defekt eller skada på amygdala / limbiska systemet eller någon annan form av "diagnos". Detta vill jag dock inte fördjupa mig i då jag inte besitter någon större kunskap i fördjupad psykologi. Men det stora flertalet människor kan antagligen bli så pass provocerade av något så att de förlorar konceptet totalt.

Huruvida man känner en person eller inte kan först utredas om man är överrens om vad som avses med att känna någon. Så vad krävs för att man ska känna någon?

1. Ömsesidig tillit och stöd.
2. Socialt interagerade (t.ex. känner varandras familjer etc.).
3. Kan känna spontan "saknad" av varandra vid frånvaro.
4. Ömsesidig förståelse av hur man fungerar (känslor, tankar, intellekt etc.)
5. Frånvaro av direkt sexuell attraktion - om man haft någon sådan så överges den.
6. Ömsesidigt engagemang (att man ömsesidigt angår och berör varandras liv).
7. Kärlek (ett relativt sätt förutsättningslöst omtyckande), dock annorlunda (men inte säkert mindre) än passions-kärleken.
8. Ömsesidig respekt (att man värderar varandras förehavanden, tid, liv och tillkortakommanden på ett likvärdigt och positivt sätt).

Vänligen

Fredrik

[Zokrates]

Svensk lag menar ju ja på den sista frågan i stycket ovan, då polisen inte får provocera fram brott.

Den där fina distinktionen mellan den kriminelle och polisen vill ju Beatrice Ask nya direktiv sopa bort, brottsprovokation blir förmodligen helt tillåtet. Hade iofs för mig att lagen redan var antagen?
20 jan 2011
http://www.dn.se/nyheter/sverige/brotts ... i-tillatet

[transversal]

Svensk lag menar ju ja på den sista frågan i stycket ovan, då polisen inte får provocera fram brott.

Den där fina distinktionen mellan den kriminelle och polisen vill ju Beatrice Ask nya direktiv sopa bort, brottsprovokation blir förmodligen helt tillåtet. Hade iofs för mig att lagen redan var antagen?
20 jan 2011
http://www.dn.se/nyheter/sverige/brotts ... i-tillatet

Ja, det vore ju shitty i så fall. Känns så trist.