Det svåraste ...

[transversal]

Norpar resonemanget från Cosmic philosopher och undrar nu:

Vad är det svåraste du någonsin gjort? Mest krävande på antingen ett fysiskt, emotionellt, intellektuellt, eller annat plan ...

Hur kändes det att göra? (Förutom "svårt"...)

Vilken svårighetsgrad hade det på en skala från 1-10, där 10 är maximalt svårt du kan tänka dig (men ändå utförbart)?

[Skogsälvan]

Antagligen att välja kärleken trots att jag har sett dess baksida och det här kan man inte förstå om man inte ser det gigantiska i det. Hade någon sagt det jag nyss sa till mig innan jag var införstådd så hade jag inte förstått. Det låter banalt, det är väldigt långt ifrån banalt.

[Marko]

Vad är det svåraste du någonsin gjort? Mest krävande på antingen ett fysiskt, emotionellt, intellektuellt,

Oj vilken svår fråga, plockar ut det som kommer först i minnet..
Fysiskt, : en 13Mils marsch på 2dygn och avslutade med 1mil snabbmarsch utan mat sista dygnet, det var fysiskt tufft. 8
Emotionellt, Att bli pappa första gången, var orolig för hur jag skulle klara av det under livet. 8
Intellektuellt, vet inte, jag tar saker som dom kommer. 2

[Zokrates]

Det svåraste jag gjort är det som vanligtvis betraktas som omöjligt. Vad som är lätt för någon kan ju vara svårt för någon annan, jag har därför faktiskt svårt! att själv se saker som jag klarar eller har klarat av som särskilt svåra,
men mina skilsmässor var tuffa att klara av rent psykiskt.
Att skapa denna bilden var svårt rent tekniskt.

[transversal]

Det svåraste jag gjort är det som vanligtvis betraktas som omöjligt. Vad som är lätt för någon kan ju vara svårt för någon annan, jag har därför faktiskt svårt! att själv se saker som jag klarar eller har klarat av som särskilt svåra,
men mina skilsmässor var tuffa att klara av rent psykiskt.
Att skapa denna bilden var svårt rent tekniskt.

Vad är det då som andra betraktat som omöjligt? Nu blir jag nyfiken ...

[Anders]

Vad är det svåraste du någonsin gjort? Mest krävande på antingen ett fysiskt, emotionellt, intellektuellt,

Oj vilken svår fråga, plockar ut det som kommer först i minnet..
Fysiskt, : en 13Mils marsch på 2dygn och avslutade med 1mil snabbmarsch utan mat sista dygnet, det var fysiskt tufft. 8
Emotionellt, Att bli pappa första gången, var orolig för hur jag skulle klara av det under livet. 8
Intellektuellt, vet inte, jag tar saker som dom kommer. 2

Här kände jag igen mej lite.

Emotionellt, onekligen att bli förälder. Jag var inte alls en omvårdande person och hade inte haft med små barn att göra någonting alls. Dessutom var förlossningen väldigt komplicerad, och vi fick en riktig BITCH som barnmorska.

Fysiskt - Ingenting egentligen. Jag har sprungit marathon och sånt, slitit ut mej totalt, men det har mest varit kul. Har inte tvingats rädda mitt liv eller något. Men rent jobbighetsmässigt är det väl marathon.

Intellektuellt - Att bestämma mej för att läsa teknisk högskola trots att jag hade mediokra betyg från gymnasiet och hade varit borta från skolvärlden i många år. Var säker på att jag skulle visa mig för dum i huvudet och bli hemskickad.

Jag brukar tänka på det här med svårt i två moder : Dels i normalläge, och dels i katastrofläge. Då saker händer, som då vårt kök brann upp, går man in i ett mentalt läge där man kan ta en enorm massa skit, göra väldigt jobbiga saker utan att knota. Att göra motsvarande saker då det är "som vanligt" blir de katastrofer.  Så jag kan inte rangordna hur mycket. Folk som hamnat i krig eller hungersnöd tycker säker det jag har varit med om och gjort är 0.7 på en skala av 10.

[freddemalte]

Hej transversal

Det svåraste hittills är nog att komma på ett svar på din fråga

Motsvarar kanske en 3:a

Vänligen

Fredrik

[Morningstar]

---

[transversal]

Tiden jag svälte mig själv, anorektiskt bulimiskt, hamnar ganska högt upp på listan faktiskt. Det var ett kallt helvete. Drabbades av en händelse av lätt post-traumatisk stress samtidigt, vilket förvärrade det hela.

Hur går det med det nu? Är du frisk nu?

[Andreas]

Tantrisk kundalini kriya under påverkan av psilocybinsvamp. Hade praktiserat några år ca 5 dar i veckan 2 timmar om dagen. Och hunnit med att bryta igenom panikattackerna av att hålla andan fram emot svimningsgränsen. Och vid ett tidigare försök med denna kombo hamnat på psykakuten över natten. Men second try så... och därefter har det mest handlat om att förankra min nya världsbild, vilket lett mig in i djungeln mm. Kids, don't try this at home.

[transversal]

Tantrisk kundalini kriya under påverkan av psilocybinsvamp. Hade praktiserat några år ca 5 dar i veckan 2 timmar om dagen. Och hunnit med att bryta igenom panikattackerna av att hålla andan fram emot svimningsgränsen. Och vid ett tidigare försök med denna kombo hamnat på psykakuten över natten. Men second try så... och därefter har det mest handlat om att förankra min nya världsbild, vilket lett mig in i djungeln mm. Kids, don't try this at home.

Vad ville du uppnå och (för jag antar att du uppnådde det) hur har det förändrat dig?

[Andreas]

Tantrisk kundalini kriya under påverkan av psilocybinsvamp. Hade praktiserat några år ca 5 dar i veckan 2 timmar om dagen. Och hunnit med att bryta igenom panikattackerna av att hålla andan fram emot svimningsgränsen. Och vid ett tidigare försök med denna kombo hamnat på psykakuten över natten. Men second try så... och därefter har det mest handlat om att förankra min nya världsbild, vilket lett mig in i djungeln mm. Kids, don't try this at home.

Vad ville du uppnå och (för jag antar att du uppnådde det) hur har det förändrat dig?

Pierca igenom invanda upplevelse/tanke/känslo/rädslo-mönster. Jag började be igen, var tvungen helt enkelt. Svårt att sätta ord på, jag kom också bara halvvägs igenom det fem timmars program jag tänkt mig, andra halvan har fått bli min religion kan man kanske säga. Jag var tvungen att söka stöd helt enkelt, hitta kunskap från traditioner som använder dessa typer av psykoaktiva växter. Det var en milstolpe i att förankra min livsväg.

Eller annorlunda uttryckt har det hjälpt mig snyta ut mentalt snor.

[runeb]

[freddemalte]

Det är det värsta jag varit med om att hjälplöst se hur mitt barn plågades av samhällets och hennes mammas handlingar.

Hej runeb
Hugaligen, vilken berättelse - det låter verkligen som en mardröm som man inte ens skulle önska sin värsta fiende!

Vänligen

Fredrik

[runeb]

Tack!
jag tar bort inlägget för jag orkar inte med att det står där