Nu tror jag bestämt att det börjar älga iväg i huvudet

[Skogsälvan]

Måste stanna till och andas lugnt för att bibehålla någon sorts stabilitet och balans i dimensionerna av det här. Nej, jag är inte rädd, men jag är mållös. Inte för att jag vet hur det här hänger ihop och var det börjar, eller egentligen ens vad det handlar om - men jag ska försöka förklara iallafall.

För ett tag sedan skrev Algot "den ordlösa förståelsen" och jag tänkte att det är viktig riktig förståelse. Nyligen drömde jag om en älg. Johans tråd om tecken och aningar fruktansvärt passande just nu.
Känns som en saga det här. Är det nu den stora galenskapen rullar in?

Jag frågade Lufier om han ville göra en koreografi till Bolero, en musik som jag tycker är väldigt mycket jag. Han skrev jättevackert, bl a om en dikt som en bondpojke skrev i vattnet och det var en kärleksdikt till en älva från skogen. Rekoj spelade Jungle drum och jag tyckte att det var så besynnerligt att sångerskan hade samma blick som mig när jag är lycklig, så jag lyssnade på relaterade låtar och fann White as diamonds. Har aldrig hört eller sett den videon förut, men den passade ju mig skrämmande bra, så bra att jag inte kan förklara med ord. Men några detaljer då. Här har vi också brev i vattnet. För mig är det här helt klart till stor del om andligheten här med snön i videon och dessa sammanträffanden. Då kom jag på att jag hade ju drömt om en älg så då kollade jag upp vad älgen har för betydelse som kraftdjur. När jag sökte runt på det så snubblade jag över att det finns en älgruna (algiz) så då var jag ju tvungen att kolla upp dess innebörd och hur den såg ut. Tyckte att det var helt förunderligt alltihop. Kom på att den runan tycker jag mig ha sett förut. Tänka, tänka. Det var Lufier som postade en bild på en runsten.

Vad är det frågan om? Har du fattat någonting hela tiden som inte jag har fattat, Lufier? Är det någon som fattar vad jag pratar om? Tjena, någon som har ett fungerande huvud som vill byta skor med mig en stund  :) ? Lufier - kom hit!

[David H]

Jag fattar nada. Men om du byter huvud med mig, blir det du som får en ny hjärna, eller jag som får en ny kropp`? Jag tippar på det senare. Iofs kanskke två hjärnor kan kopplas ihop och fungera samtidigt på nåt sätt.  :-k

[Skogsälvan]

Okej, du fattar nada, rekoj - vilken tur, då är det ialllafall inte frågan om något practical joke som alla känner till utom jag  :lol:  :roll:

[Morningstar]

---

[Skogsälvan]

Vad passande med Johans och Freddemaltes signaturer då... Jag är så paff. Trodde inte att det var möjligt att bli så här paff.

[Johan Ågren]

Det är så här det känns när man börjar ana fler personer där inne i "huvudet". Livet är mindre fragmentariskt än man tror, och destå "galnare" man blr destå mer tycks saker falla på plats. Det är som ett sprängt pussel som far omkring i rummet, alla bitar har sina passformer, även om pusselbitarna i sin tur är fragmenterade. Den associsionsfrihet som kommer med galenskapen gör att "seendet" får en perfier karaktär, och man kan se bitarnas passformer även om de virvlar omkring i luften. Att bli upptagen av själva fenomenet är inte så nyttigt, men det destruktiva sker inte i upplevelsen i sig utan i vårt samhälles syn på denna vidare perception. Därför ställs vi inför ett problem och ett val: Backa tillbaka - eller bli stark i alternativet.

[Johan Ågren]

Jag ska lägga upp en bild på älgen senare om jag hittar den i lådorna. Jag tecknade mycket älgar när jag var barn.  :)

Hittade. Johan Ågren -87

[Zokrates]

Mysig bild Johan, angående skogsälvans undringar, så skrev jag ju så här härom dagen i en annan tråd.
Vad är då ens egna beteenden om inte en salig mix ur den kulturella etern?
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 894#174894
Vilket fick mig att tänka på detta.
Input, reaction, output, feedback.

"Feedback describes the situation when output from (or information about the result of) an event or phenomenon in the past will influence an occurrence or occurrences of the same (i.e. same defined) event / phenomenon (or the continuation / development of the original phenomenon) in the present or future. When an event is part of a chain of cause-and-effect that forms a circuit or loop, then the event is said to "feed back" into itself."
http://en.wikipedia.org/wiki/Feedback

[Skogsälvan]

Du ska veta att jag är glad att du finns, Johan. Zokrates, känner mig lost in translation och i språket. Pratar du om typ den eviga återkomsten?

[Zokrates]

Du ska veta att jag är glad att du finns, Johan. Zokrates, känner mig lost in translation och i språket. Pratar du om typ den eviga återkomsten?

Vad jag menar är att vi påverkas och influeras av varandra oavsett om vi är medvetna om det eller ej, det har ingen större betydelse om vi är uppsatta på någons gilla eller avsky lista, om vi är inne eller ute, pk eller ej, vi påverkas och påverkar varandra i direkta och indirekta led på flera olika nivåer både på gott och ont.

[Skogsälvan]

Ja, så uppfattar jag det också. Jag ogillar dig inte, Zokrates. Vi förstår inte varann så bra bara alla gånger.

[Lufier]

Måste stanna till och andas lugnt för att bibehålla någon sorts stabilitet och balans i dimensionerna av det här. Nej, jag är inte rädd, men jag är mållös. Inte för att jag vet hur det här hänger ihop och var det börjar, eller egentligen ens vad det handlar om - men jag ska försöka förklara iallafall.

För ett tag sedan skrev Algot "den ordlösa förståelsen" och jag tänkte att det är viktig riktig förståelse. Nyligen drömde jag om en älg. Johans tråd om tecken och aningar fruktansvärt passande just nu.
Känns som en saga det här. Är det nu den stora galenskapen rullar in?

Jag frågade Lufier om han ville göra en koreografi till Bolero, en musik som jag tycker är väldigt mycket jag. Han skrev jättevackert, bl a om en dikt som en bondpojke skrev i vattnet och det var en kärleksdikt till en älva från skogen. Rekoj spelade Jungle drum och jag tyckte att det var så besynnerligt att sångerskan hade samma blick som mig när jag är lycklig, så jag lyssnade på relaterade låtar och fann White as diamonds. Har aldrig hört eller sett den videon förut, men den passade ju mig skrämmande bra, så bra att jag inte kan förklara med ord. Men några detaljer då. Här har vi också brev i vattnet. För mig är det här helt klart till stor del om andligheten här med snön i videon och dessa sammanträffanden. Då kom jag på att jag hade ju drömt om en älg så då kollade jag upp vad älgen har för betydelse som kraftdjur. När jag sökte runt på det så snubblade jag över att det finns en älgruna (algiz) så då var jag ju tvungen att kolla upp dess innebörd och hur den såg ut. Tyckte att det var helt förunderligt alltihop. Kom på att den runan tycker jag mig ha sett förut. Tänka, tänka. Det var Lufier som postade en bild på en runsten.

Vad är det frågan om? Har du fattat någonting hela tiden som inte jag har fattat, Lufier? Är det någon som fattar vad jag pratar om? Tjena, någon som har ett fungerande huvud som vill byta skor med mig en stund  :) ? Lufier - kom hit!

Nu är jag här! Det där med brev i vattnet var lite över det naturliga.

[nytt namn]

...

Ever Present Origin: Part One: Foundations Of The Aperspectival World
Källa: http://www.amazon.com/Ever-Present-Origin-Foundations-Aperspectival/dp/0821407694

Jean Gebser does not get the same kind of exposure as Heidegger or Jung, but his thinking belongs to, and organically evolves out of, the tradition of German thinking that began with Goethe and Kant and continues right down through Schopenhauer, Nietzsche, Rudolf Steiner, Oswald Spengler and others. And what this tradition of thought has common to it is the notion that there is no such thing as an object that is not conditioned by the phenomenological faculties of the subject. Kant, Schopenhauer, Husserl and Heidegger resolve this problem in various ways, but with each of them, it is the subject, not the object, that is of overriding philosophical importance in our experience of the world around us.

What Gebser tried to do in this book was to give a kind of phenomenological grounding to the human being's experience of the world not in terms of Kantian categories, but in terms of various evolutionarily derived structures of conscious which the human bears within itself. That is to say, earlier consciousness structures, such as those of tribal man or literate man of the high Bronze Age civilizations, do not just disappear, but sleep latently within the psyche as valid experiential modes unto themselves. Certain life experiences will activate and call forth these modalities, and once the consciousness structure has been activated, it actually changes the very physics of the experiences which the subject has. In the Magical consciousness structure, for example, space and time are a point-like unity in which there are no dimensions, since the world is intricately interconnected through magical pathways like the songlines of aboriginal Australia. Magic actually, really does work when this consciousness is activated (hence the reality of synchronicities and the like). The rational consciousness structure has its own laws, too, and the structure of its interior is that of a three dimensional world in which time and space are radically distinct from one another, and in which the subject and the object are locked into a fierce opposition. Magic is invalidated within this highly differentiated structure, which is evolutionarily late, since this consciousness is something that always evolves in late phases of culture or in the history of civilization generally speaking, just as the intellect does not function fully in accordance with its own powers until one reaches maturity.

Gebser's philosophy is a wonderful antidote to Jungian typology and formulae, since he creates a kind of philosophical architecture out of the collective unconscious, while leaving the theory of archetypes behind. Gebser, however, is no Jungian, and despite his having taught at the Jung Institute in Switzerland, never was one.

Gebser's philosophy also evolved as a kind of antidote to the pessimism of Spengler's vision in The Decline of the West. What Spengler missed was the advent of the aperspectival epoch that began to emerge during the latter half of the nineteenth century. Whereas Spengler experienced the decline of European culture forms--such as the abolishment of perspective in painting, or the leaving behind of Newtonian physics in Einstein--Gebser realized that what was really going on was the transcendence of the Rational consciousness structure and the emergence of a supra- (not ir- or non-) rational consciousness in which the laws of the Mental structure were in process of being relativized to a specific experiential domain, just as Einstein's physics relativized the applicability of Newtonian laws to a specific domain of validity. Thus, the Decline of the West is really about the Decline of the perspectival (i.e. late rational) consciousness structure, and this is where Gebser's philosophy begins. (Perhaps not coincidentally, it is also where Marshall McLuhan saw a shift into the electric modality of culture; indeed, McLuhan and Gebser have a great deal in common when one looks closely at their ideas.)

In short, if you are interested in the development of Western, and particularly Germanic philosophy, then you cannot afford to ignore Gebser. Academics may do so for some time to come, since the spiritual implications of his Integral structure makes them uneasy. And what also repels academics about Gebser is the fact that he has been taken up by New Agers like Ken Wilber (who, as is so often the case with Wilber, thoroughly misunderstands him) and Richard Tarnas, with whom academics want absolutely nothing to do. And who can blame them? The New Age kitsch of such "thinkers" is a mediocratization of philosophy and all it does is sully the image of such true geniuses as Rudolf Steiner and Jean Gebser in the public's perception.

Try Gebser. You'll like him. But you shouldn't try reading around him with "substitute" works by Georg Feurstein or Ken Wilber. These thinkers are not good representatives of Gebser's thought, since they bring their own private agendas to bear upon him, and end up distorting his ideas. To really experience the dazzling brilliance of this man's mind, you must read his dense prose for yourself. Preferably with a strong cup of coffee in hand.
(SEE ALSO MY LECTURE ON JEAN GEBSER ON YOU TUBE)
--John David Ebert,
author of Celluloid Heroes & Mechanical Dragons: Film as the Mythology of Electronic Society