Lite lösa funderingar om det estetiskt vackra och det Vackra
Moderator: Moderatorgruppen
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Lite lösa funderingar om det estetiskt vackra och det Vackra
Jag har funderat mycket på det jag kommer att yra om nu.
Som jag uppfattar det är vi indoktrinerade att lära oss vad som är vackert. Det sker genom den estetiska skönheten. Kruxet där är att vi inte själva har valt vad vi anser vara vackert, utan vi följer den estiskt vackra indoktrineringen. Vi upplever alltså, när vi noterar det estetsikt vackra, att vi tycker om det. Då vill vi ha det eller vara det. Vi blir förblindade slavar av det. Därför köper vi ständigt nya kläder, pynt, plastikoperationer osv. Många ungdomar idag vill bli kändisar. Som jag upplever det vill de bli sedda, få bekräftelse, ja rent ut sagt älskas. Jag menar att det är ett villospår.
För att tycka något är Vackert skapas det ur kärlek. Jag tycker alltså att det är viktigt att vi blir mer medvetna om det. Angelina Jolie och en perfekt inredd lägenhet är estetiskt vackert. Vi känner alla igen sånt mer eller mindre, vi har lärt oss från barnsben. Jag tycker att mr Bean är Vacker, liksom ett halvruckligt torp och sotiga grillade korvar i skogen (men det är inte estetiskt vackert). Vem känner sig bekväm i ett rum där man knappt vågar röra sig för allt är så stajlat perfekt? En stor skål citroner för att matcha linjerna i soffan liksom. Det hjälper inte att designsoffan är skön som 17. För att bygga upp tomrummet köps snart en ändå bekvämare soffa. Och sedan en ytterligare bekvämare soffa. Jag vet ju inte hur ni resonerar, men jag känner mig betydligt mer bekväm med fötterna på bordet och äter pizza med händerna.
Jag tror att det är viktigt att ompröva vad vi upplever som Vackert i oss själva och därigenom göra oss själva och varandra Vackra. Jag kan förstå att det är lätt att drabbas av en depression när man märker att det estetiskt vackra delvis hindrar oss från att uppleva det genuint Vackra. Följden blir en inre alienation, distans mellan varandra och eventuell frustration över att det estetiskt vackra blir fult, vilket kan leda till att man vill förfula allt istället och att skaparlusten försvinner. Jag har själv haft några sådana svackor. Jag har ju ett ganska estetiskt sinnelag. Om jag köper gardiner köper jag sådana som passar in i den estetiska mallen t ex.
Tidigare har dummingar i filmer varit fula. Jag tror, liksom flera andra, att storskurken djävulen inte alls är ett grymtande, illaluktande monster, utan snarare en belevad, charmig, men känslolös typ. Loke var också väldigt estetiskt vacker. Jag menar inte att vi bör helt ta avstånd från det estetiskt vackra, för så enkelt tror jag inte att det är. Exemplen visar bara på hur lätt det är att glida in på fel spår utan att märka det i jakten på skönhet. Det estetiskt vackra kan mycket väl vara Vackert också. Det är våra känslor och kärlek som skapar det Vackra som jag upplever det. Det vore väldigt tråkigt för mänskligheten om vi gick miste om det Vackra.
Som jag uppfattar det är vi indoktrinerade att lära oss vad som är vackert. Det sker genom den estetiska skönheten. Kruxet där är att vi inte själva har valt vad vi anser vara vackert, utan vi följer den estiskt vackra indoktrineringen. Vi upplever alltså, när vi noterar det estetsikt vackra, att vi tycker om det. Då vill vi ha det eller vara det. Vi blir förblindade slavar av det. Därför köper vi ständigt nya kläder, pynt, plastikoperationer osv. Många ungdomar idag vill bli kändisar. Som jag upplever det vill de bli sedda, få bekräftelse, ja rent ut sagt älskas. Jag menar att det är ett villospår.
För att tycka något är Vackert skapas det ur kärlek. Jag tycker alltså att det är viktigt att vi blir mer medvetna om det. Angelina Jolie och en perfekt inredd lägenhet är estetiskt vackert. Vi känner alla igen sånt mer eller mindre, vi har lärt oss från barnsben. Jag tycker att mr Bean är Vacker, liksom ett halvruckligt torp och sotiga grillade korvar i skogen (men det är inte estetiskt vackert). Vem känner sig bekväm i ett rum där man knappt vågar röra sig för allt är så stajlat perfekt? En stor skål citroner för att matcha linjerna i soffan liksom. Det hjälper inte att designsoffan är skön som 17. För att bygga upp tomrummet köps snart en ändå bekvämare soffa. Och sedan en ytterligare bekvämare soffa. Jag vet ju inte hur ni resonerar, men jag känner mig betydligt mer bekväm med fötterna på bordet och äter pizza med händerna.
Jag tror att det är viktigt att ompröva vad vi upplever som Vackert i oss själva och därigenom göra oss själva och varandra Vackra. Jag kan förstå att det är lätt att drabbas av en depression när man märker att det estetiskt vackra delvis hindrar oss från att uppleva det genuint Vackra. Följden blir en inre alienation, distans mellan varandra och eventuell frustration över att det estetiskt vackra blir fult, vilket kan leda till att man vill förfula allt istället och att skaparlusten försvinner. Jag har själv haft några sådana svackor. Jag har ju ett ganska estetiskt sinnelag. Om jag köper gardiner köper jag sådana som passar in i den estetiska mallen t ex.
Tidigare har dummingar i filmer varit fula. Jag tror, liksom flera andra, att storskurken djävulen inte alls är ett grymtande, illaluktande monster, utan snarare en belevad, charmig, men känslolös typ. Loke var också väldigt estetiskt vacker. Jag menar inte att vi bör helt ta avstånd från det estetiskt vackra, för så enkelt tror jag inte att det är. Exemplen visar bara på hur lätt det är att glida in på fel spår utan att märka det i jakten på skönhet. Det estetiskt vackra kan mycket väl vara Vackert också. Det är våra känslor och kärlek som skapar det Vackra som jag upplever det. Det vore väldigt tråkigt för mänskligheten om vi gick miste om det Vackra.
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Först och främst: Det vi finner formmässigt och innehållsmässigt tilltalande är estetsikt tilltalande oavsätt om det är mr Bean eller Angelina Jolie. Människor med komplexa behov behöver en annan estetik än den generellt gångbara. Den generella estetiken som utmålas i media är en lättillgänglig form av estetik som utgörs av enkel symmetri och klicheer. Det fungerar för människor med lägre krav. MEN enkel symmetri förmedlar samtidigt ungdomlighet och friskhet och attraherar på ett ganska primitivt plan. Estetik är framförallt funktion, och att kunna se det som är skönt för oss själva visar på en utvecklad indivudualism. Man skapar inte sin miljö för att visa på hur man vill framstå för andra utan skapar sig en miljö som är funktionell för en själv. Att kunna se att en sådan miljö är "vacker" kräver en utvecklad medvetenhet och närvaro. Men det kräver också att man känner sina egentliga behov och trivs med dem. Känner man inte sina egentliga behov och trivs med dem så kan man inte se den skönhet man skapar omkring sig själv. En människa som inte genomgått detta har ingen egentlig uppfattning av estetik, utan enbart en medvetenhet om hur hon ska agera för att framstå som estetisk inför andra, och upplever ett lyckorus i detta när hon får bekräftelse. Detta är inte synonymt med en estetisk upplevelse, men kan misstas för en sådan. Den estetiska kapprustning som råder bygger på dessa sekundära kickar, och människorna tvingas hela tiden att uppdatera sin estetiska uppfattning gentemot de rådande klicheer som florerar just nu. Det har inget med estetik att göra. Det har heller inget med estetik att göra att i sitt förhållande till funktion och skönhet göra uppror mot rådande normer.
Faktum är att man ser skönhet i det halvfärdiga och hur saker faktiskt ser ut i sin miljö när man ser det som en del av sitt egna skapande. Det är en spegling av det man gjort eller inte gjort; ett dokument och som sådant något genuint och vackert. Att ta hem ett team av inredare som totalt förvandlar hemmet till något sterilt och främmande är otänkbart. Man kan inte heller leva i ett hem som om man renoverade det för en kommande försäljning och hur det skulle inbringa högst försäljningspris.
Den största estetiken erfar jag faktiskt när jag är ute i naturen och ska slå läger. Jag upprättar då de funktioner jag behöver i stunden. Eldstaden, tältet, och sittplatserna och kanske en torkplats för kläder blir höjden av estetik i all sin enkelhet, då de är framkommna helt utan några felriktade ambitioner. Liggunderlaget på stenhällen är vackrare än en hästenssäng, garanterat! Ett hem kan bli en fälla.
Faktum är att man ser skönhet i det halvfärdiga och hur saker faktiskt ser ut i sin miljö när man ser det som en del av sitt egna skapande. Det är en spegling av det man gjort eller inte gjort; ett dokument och som sådant något genuint och vackert. Att ta hem ett team av inredare som totalt förvandlar hemmet till något sterilt och främmande är otänkbart. Man kan inte heller leva i ett hem som om man renoverade det för en kommande försäljning och hur det skulle inbringa högst försäljningspris.
Den största estetiken erfar jag faktiskt när jag är ute i naturen och ska slå läger. Jag upprättar då de funktioner jag behöver i stunden. Eldstaden, tältet, och sittplatserna och kanske en torkplats för kläder blir höjden av estetik i all sin enkelhet, då de är framkommna helt utan några felriktade ambitioner. Liggunderlaget på stenhällen är vackrare än en hästenssäng, garanterat! Ett hem kan bli en fälla.
Min förra grannen var en intressant typ, biolog med stort musikintresse. lite bohem och tystlåten men inte skygg.
Hjälpte han att installera hans nya högtalare, 40.000kr st kostade dom visst.
Dessa hade han köpt för sin finaste musik... och jag lovar, det var totalt värdelös musik och det fulaste jag lyssnat på i hela mitt liv.. någon form av experimentell jazz musik som inte gick att tyda.
Det vi tycker om är vackert.
Hjälpte han att installera hans nya högtalare, 40.000kr st kostade dom visst.
Dessa hade han köpt för sin finaste musik... och jag lovar, det var totalt värdelös musik och det fulaste jag lyssnat på i hela mitt liv.. någon form av experimentell jazz musik som inte gick att tyda.
Det vi tycker om är vackert.
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Hmm, jag vill gärna prata mer om det här för det har en stor betydelse för det egna måendet, sättet att betrakta världen, politik, religion osv. Svårt bara när jag inte hittar ultimata ord. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Det jag kallar det estetiskt vackra är av en mer matematisk karaktär som vi lärt oss känna igen. Ja, det finns en sorts skönhet i matte. Det ser vi med ögonen. Tolkas i huvudet. Så snabb miniräknare där uppe att vi inte ens hinner notera innan det säger pling!
Det jag då kallar det Vackra känns istället i hjärtat, det är av kärlek, vördnad, närhet och förståelse osv.
Jag tror att konstens funktion är att "försöka snacka med oss" och på så vis kan konsten vara Vacker. Men det verkar ha kruxat till sig någonstans, misstänker renässansen. Jag gillar ju grundtanken där; att de ville skapa himlen på jorden ungefär, men Skönhet blev matematik. Så jag tycker alltså att det blev fel. Det många människor strävar efter idag och tror är Vackert är inte Vackert. Jag har full förståelse för att man kan tycka att en välsvarvad rumpa är vacker. Den är ju helt klart estetiskt vacker. Det är när man inte förstår att någon som t ex Babben Larsson är Vacker som det börjar gå snett. Hela skönhetskonceptet blir förvridet och vi är inte i den egentliga Skönhetsupplevelsen om inte hjärtat är med. Det är ju precis som i Snövit, att kärleken väcker skönheten till liv. Den egentliga Skönheten kan inte mätas. Det är viktigt det där. Det går inte att mäta den. Störst av allt är kärleken, sa visst någon klok kille.
Vi kommer aldrig att bli lyckliga av vad jag, lite klumpigt nu, kallar den estetiska skönheten (jag försöker ju iallafall förklara vad jag menar). Vi ser då aggroreaktioner som t ex punk. Och det är faktiskt väldigt viktigt att programmera om och se något som inte är estetiskt vackert som Vackert. Men jag tror att man måste ha ett gäng kärlek i sig för att kunna göra det. Nu tänker jag mig metaforiskt, men det djävulska har inte kärleken i sig. Det djävulska har bara tillgång till den estetiska skönheten som i högsta grad missleder oss, indoktrinerar oss från barnsben, gör oss troende att vi vill vara och ha det estetiskt vackra när vi egentligen vill vara och ha det Vackra. Det är lömskt det där, kan få oss att tycka att livet är ett lidande och vilja lämna samsara. Ta kål på vår skaparlust som gynnar det estetiskt vackra. Tror många kreativa människor, i synnerhet bipolära som jag, får depressioner av den här soppan. Men det finns faktiskt ett alternativ och det är att lägga sin skapande kraft på att göra det Vackert, dvs. av kärlek. Vi kan låta det estetiskt vackra glittra ibland, det är min medelväg, men framförallt förstå hur viktigt det Vackra är för livet.
Det jag kallar det estetiskt vackra är av en mer matematisk karaktär som vi lärt oss känna igen. Ja, det finns en sorts skönhet i matte. Det ser vi med ögonen. Tolkas i huvudet. Så snabb miniräknare där uppe att vi inte ens hinner notera innan det säger pling!
Det jag då kallar det Vackra känns istället i hjärtat, det är av kärlek, vördnad, närhet och förståelse osv.
Jag tror att konstens funktion är att "försöka snacka med oss" och på så vis kan konsten vara Vacker. Men det verkar ha kruxat till sig någonstans, misstänker renässansen. Jag gillar ju grundtanken där; att de ville skapa himlen på jorden ungefär, men Skönhet blev matematik. Så jag tycker alltså att det blev fel. Det många människor strävar efter idag och tror är Vackert är inte Vackert. Jag har full förståelse för att man kan tycka att en välsvarvad rumpa är vacker. Den är ju helt klart estetiskt vacker. Det är när man inte förstår att någon som t ex Babben Larsson är Vacker som det börjar gå snett. Hela skönhetskonceptet blir förvridet och vi är inte i den egentliga Skönhetsupplevelsen om inte hjärtat är med. Det är ju precis som i Snövit, att kärleken väcker skönheten till liv. Den egentliga Skönheten kan inte mätas. Det är viktigt det där. Det går inte att mäta den. Störst av allt är kärleken, sa visst någon klok kille.
Vi kommer aldrig att bli lyckliga av vad jag, lite klumpigt nu, kallar den estetiska skönheten (jag försöker ju iallafall förklara vad jag menar). Vi ser då aggroreaktioner som t ex punk. Och det är faktiskt väldigt viktigt att programmera om och se något som inte är estetiskt vackert som Vackert. Men jag tror att man måste ha ett gäng kärlek i sig för att kunna göra det. Nu tänker jag mig metaforiskt, men det djävulska har inte kärleken i sig. Det djävulska har bara tillgång till den estetiska skönheten som i högsta grad missleder oss, indoktrinerar oss från barnsben, gör oss troende att vi vill vara och ha det estetiskt vackra när vi egentligen vill vara och ha det Vackra. Det är lömskt det där, kan få oss att tycka att livet är ett lidande och vilja lämna samsara. Ta kål på vår skaparlust som gynnar det estetiskt vackra. Tror många kreativa människor, i synnerhet bipolära som jag, får depressioner av den här soppan. Men det finns faktiskt ett alternativ och det är att lägga sin skapande kraft på att göra det Vackert, dvs. av kärlek. Vi kan låta det estetiskt vackra glittra ibland, det är min medelväg, men framförallt förstå hur viktigt det Vackra är för livet.
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Lösningen är att bli ett orginal och hoppas på att det finns andra som också blir det. Att till slut ge upp allt och bli en sådan där knepig person som folk inte tror har alla hästar hemma. Med det menar jag inte att bli en revolutionär, eller att degenerera utifrån sjukdom, utan att verkligen gå på sin egen inre "kärlek". Tror ändå det blir både lite svart/vitt och lite rörigt när man börjar göra grova definitioner av de olika funktioner vi har att relatera till. "estetiken" och "kärleken" kan mötas i den rationella funktionaliteten, men det blir då på ett annat plan än gängse föreställningar och stereotyper. Det finns inget fel i att känna sexuell attraktion till former som uppvisar friskhet och fertilitet, det är också estetik. Problemet uppstår när människan blir trångsynt och inte kan se vidare funktioner och en mångfald. Det uppstår en indoktrinering som låser människan vid vissa bestämda förhållningssätt, och då människorna överlag är i nöd så klammrar de sig fast vid dessa föreställningar som om de vore livbojar. Människan har inte råd att upptäcka fler och svårare aspekter av sig själva. I stället för att slösa bort sina krafter och investera i ett bredare fält av erfarenheter och uppfattningar så läggs all energi i stället ner på färdiga mallar. Varje eftertanke leder till att man hamnar bakom klungan och vinsten försvinner ur sikte.
Så det är inte 1 skönhet eller 1 estetik vi talar om, utan en mångfald av funktioner som människor överlag inte har en förståelse för och som klumpas ihop. Det som generellt är eftersträvansvärt är i sig inget av ondo. Problemet är att det för länge sedan har upphört att vara sin orginalitet och anspelar på sekundära funktioner och den tillfredställelse som kommer ur att känna att man fortfarande befinner sig i "klungan" och har en chans att gå i mål. Hängivenhet och närvaro i en medveten och utvecklad funktionalitet är något som är svårt att utveckla utifrån de allmängiltiga föreställningar som råder i vår kultur idag. Och finns det något mer tragiskt att hamna efter klungan och även sakna alternativet? Det behöver ju inte innebära något oåterkalleligt tragiskt, men känslan i stunden är vad människor vill undvika till varje pris.
Det här med "kärlek" kan ju ses som flummigt och så, något som många betraktar som en sekundär egenskap hos människan. Som jag ser det och som även visat sig vetenskaplig korrekt, är att kärleken/känslan/intuitionen representerar ett högre mått av förståelse och intelligens i människan. Det är så väldigt lite av vår begreppsapparat och intelligens som vi varseblir med vår vardagsmedvetenhet. Det mesta sker under ytan som en enorm processor som bearbetar all information. Vi sover mycket för att ytterligare tillåta denna process. När processorn har arbetat klart och tagit hänsyn till all fakta och alla möjligheter så skickas denna data ut som känslor och kärlek. Att gå efter någon form av vardagsrationalitet och beräknande är således att inte använda sig av sitt förnuft. Så det enda vi behöver göra är att införskaffa erfarenheter, sova på saken, och sedan gå efter de känslor vi får. Det är att utnyttja sin fulla potential. Det är att känna sig själv. Men att kunna lyssna på sina känslor är en vetenskap i sig när man väl har kultiverats till att bli något annat. :)
Så det är inte 1 skönhet eller 1 estetik vi talar om, utan en mångfald av funktioner som människor överlag inte har en förståelse för och som klumpas ihop. Det som generellt är eftersträvansvärt är i sig inget av ondo. Problemet är att det för länge sedan har upphört att vara sin orginalitet och anspelar på sekundära funktioner och den tillfredställelse som kommer ur att känna att man fortfarande befinner sig i "klungan" och har en chans att gå i mål. Hängivenhet och närvaro i en medveten och utvecklad funktionalitet är något som är svårt att utveckla utifrån de allmängiltiga föreställningar som råder i vår kultur idag. Och finns det något mer tragiskt att hamna efter klungan och även sakna alternativet? Det behöver ju inte innebära något oåterkalleligt tragiskt, men känslan i stunden är vad människor vill undvika till varje pris.
Det här med "kärlek" kan ju ses som flummigt och så, något som många betraktar som en sekundär egenskap hos människan. Som jag ser det och som även visat sig vetenskaplig korrekt, är att kärleken/känslan/intuitionen representerar ett högre mått av förståelse och intelligens i människan. Det är så väldigt lite av vår begreppsapparat och intelligens som vi varseblir med vår vardagsmedvetenhet. Det mesta sker under ytan som en enorm processor som bearbetar all information. Vi sover mycket för att ytterligare tillåta denna process. När processorn har arbetat klart och tagit hänsyn till all fakta och alla möjligheter så skickas denna data ut som känslor och kärlek. Att gå efter någon form av vardagsrationalitet och beräknande är således att inte använda sig av sitt förnuft. Så det enda vi behöver göra är att införskaffa erfarenheter, sova på saken, och sedan gå efter de känslor vi får. Det är att utnyttja sin fulla potential. Det är att känna sig själv. Men att kunna lyssna på sina känslor är en vetenskap i sig när man väl har kultiverats till att bli något annat. :)
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Jag ser det också som naturligt att känna attraktion till former som visar på friskhet och fertilitet. Heterosexuella män vet nog i huvudet, även om de inte är medvetna om det, ration mellan kvinnors höftmått och midjemått som kan tyda på saker i den linjen. Men det finns ju så mycket mer i livet än att få barn.
Säg mig hur ska man lyckas skriva/prata om EN sak? För mig verkar det helt omöjligt. Det finns ju så många bottnar. Hur många ser Angelina Jolie som Vacker? Som kändis försvåras det ytterligare att bli älskad för den man är. Tror säkert hon känner av det själv ibland också. Stackars Gud.
Den här sången visar ju att vi har problem. Stora problem. Nickleback - Rockstar.
http://www.youtube.com/watch?v=DmeUuoxyt_E
Säg mig hur ska man lyckas skriva/prata om EN sak? För mig verkar det helt omöjligt. Det finns ju så många bottnar. Hur många ser Angelina Jolie som Vacker? Som kändis försvåras det ytterligare att bli älskad för den man är. Tror säkert hon känner av det själv ibland också. Stackars Gud.
Den här sången visar ju att vi har problem. Stora problem. Nickleback - Rockstar.
http://www.youtube.com/watch?v=DmeUuoxyt_E
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
-
Sefket Ramovic
- Avslutat konto
- Inlägg: 505
- Blev medlem: 18 mar 2011 12:24
- Ort: många gånger har jag velat vakna ur en dröm, vaknat och funnit att jag drömmer!
Skogsälvan skrev:Jag ser det också som naturligt att känna attraktion till former som visar på friskhet och fertilitet. Heterosexuella män vet nog i huvudet, även om de inte är medvetna om det, ration mellan kvinnors höftmått och midjemått som kan tyda på saker i den linjen. Men det finns ju så mycket mer i livet än att få barn.
Säg mig hur ska man lyckas skriva/prata om EN sak? För mig verkar det helt omöjligt. Det finns ju så många bottnar. Hur många ser Angelina Jolie som Vacker? Som kändis försvåras det ytterligare att bli älskad för den man är. Tror säkert hon känner av det själv ibland också. Stackars Gud.
Den här sången visar ju att vi har problem. Stora problem. Nickleback - Rockstar.
http://www.youtube.com/watch?v=DmeUuoxyt_E
Jag tycker inte att hon är 'vacker' på denna bilden,
i andra bilder ser hon bra ut.
Vissa film skådespelare som jag ser som vackra blir inte 'bra' på bild (enligt mitt eget tycke)
Jag kan njuta av en bra bild med vackra kvinnor.. Men det är inget jag drömmer om att ha eller få uppleva.
vackert är en subjektiv uppfattning som i sin komplexitet av samband ger olika resultat.
vad är det vackraste du vet ?
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Skogsälvan skrev:Härlig video Johan :) Blir så glad över att få le i samförstånd ibland.
Marco: Hörde du hur jag definierade Vacker? Personligen tycker jag du ska lämna porren och gå över till det sensuella och erotiska istället som lufier, men det gör du ju som du vill med - det är ditt liv :)
lol, du har läst mig dåligt... vad får dig att tro att jag föredrar porr före sensuella ?
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster