Länge leve Migrationsverket!

[Sefket Ramovic]

...

[Kotten]

1. Kortfattat sanningen är den att alla människor är allvetande,
utom de som påstår motsatsen

2. Kortfattat sanningen är den att alla människors vilja är lika värd,
utom de som påstår motsatsen

3. Kortfattat sanningen är den att enbart de fullständigt kärleksfulla
människorna är de som inte diskriminerar någon.

1. Du är allvetande genom att påstå det? Blått är också rött om du påstår utom för de utomstående. Du talar alltså om att en idé kan vara något. En lögn kan vara sann om vi verkligen bestämmer oss för det men den blir bara sann för de som accepterar din lögn. Du kan leka allsmäktig och låtsas att någon hör dig när du pratar med dig själv men det blir i en utomståendes verklighet ingenting mer än din tanke.

2. Du har alltså formulerat att vissa människors vilja är mer värda(de som inte påstår att vilja inte kan värderas) därmed är din vilja mindre värd än någon som har formulerat det. Du är alltså inkosekvent motsägelsefullt.

3. Kan du utveckla den punkten lite mer...?

[Sefket Ramovic]

...

[Kotten]

1. Kortfattat sanningen är den att alla människor är allvetande,
utom de som påstår motsatsen

2. Kortfattat sanningen är den att alla människors vilja är lika värd,
utom de som påstår motsatsen

3. Kortfattat sanningen är den att enbart de fullständigt kärleksfulla
människorna är de som inte diskriminerar någon.

1. Du är allvetande genom att påstå det? Blått är också rött om du påstår utom för de utomstående. Du talar alltså om att en idé kan vara något. En lögn kan vara sann om vi verkligen bestämmer oss för det men den blir bara sann för de som accepterar din lögn. Du kan leka allsmäktig och låtsas att någon hör dig när du pratar med dig själv men det blir i en utomståendes verklighet ingenting mer än din tanke.

2. Du har alltså formulerat att vissa människors vilja är mer värda(de som inte påstår att vilja inte kan värderas) därmed är din vilja mindre värd än någon som har formulerat det. Du är alltså inkosekvent motsägelsefullt.

3. Kan du utveckla den punkten lite mer...?

nummer 1... ja precis, vi bestämmer alla vår sanning, och ifall någons sanning är mycket olik de flesta andras så anses de oftast såsom galna, ett annat ord för detta kan sägas vara tro, alla tror alltså, ingen vet något på det relativa planet

Ja, nummer två är motsägelsefull logiskt, däremot så tror jag du förstår vad jag menar. Ungefär som när Okunnig skrev "Jag vet att jag inget vet." eller när sokrates sa "Jag vet att jag inget vet."

3. det finns en sann verklighet, och det är kärlek, och de som inser detta samt införlivar detta i sin person är människor som inte alls reagerar negativt på en ful människa eller en galning, de anser allas relativa verklighet såsom lika sann, de dömmer ingen såvida de inte själva blir dömda, alltså dömmer ingen utom de mindre kärleksfulla (jesus sa väl samma sak?)



tack för du läser!
cheers

1. Det låter som att jag ofta snubblar in i detta för jag ser ingen skillnad här riktigt på jultomte fenomenet. Att tro grundat på en önskan och tro grundat på förnuft måste ju särskiljas. Du kan ju inte bygga din vardag på att sanningen är vardag, okej det är dålig odds på det här.

2. Men det är väl implicit "jag är inte säker på någonting" Men återigen.. Du måste ju ha någon logik i ditt påstående eller är det sant för att du vill att det ska vara sant? Jag spelar inte på hästar men det känns som om man gjorde det med inställningen att det som kändes rätt(höga odds!) skulle vara det bästa så tror jag man inte har uppnått full kontakt med verkligheten.(Eller i annat fall kanske inte jag har uppnått det?)

3. Ja det låter överensstämmande med Jesus lära. Jag lever ju som bekant inte under hans kodex. Enbart helt kärleksfulla människor diskrimenerar inte någon.. Det är väl subjektivt uppfattat och inte kopplat till att man faktiskt är älskad och omtyckt, och det behöver inte vara fel att diskriminera för den delen heller. Om muslimer är uppfostrade till ett visst kvinnoperspektiv kanske det inte är helt fel att som kvinna anta att en troende muslim kommer att bemöta henne på ett sätt som hon kanske inte borde förvänta sig från sina kristna medmänniskor? En galning med en pistol kanske borde bemötas annorlunda än en polis med en pistol på sin kvällspatrull... Vi måste diskriminera(eg. generalisera) människor utifrån de förutsättningar allting ligger i, men visst är det bra att försöka minimera det, i synnerhet så att personen själv inte känner sig diskriminerad.

[Sefket Ramovic]

...

[Kotten]

Alltså de beror på vad man vill anta vara sant, om jag skall våga tolka dig rätt så verkar du anta att förnuft är sant, samt att verkligheten och de sannolikheter som kan finnas där är en stötespelare som skall utgöra basen i hur vi bör tro. Kanske fel tolkning?

Jag använder också logik, absolut, hur skulle jag annars kunna tänka? Men det är en logik som inte måste arbeta med empirisk erfarenhet för att godkänna saker såsom sanna även i verkligheten. Alltså ifall jag vill tro att idér är mer sanna än verkligheten så är detta så, så länge de är logiska inom de premiser som jag själv faställer. Objektivt förnuft är ett måste.

På nummer tre går du in i en intressant diskussion, där jag dock kommit till en definition slutsats. Det är alltså viktigt att skilja på reaktioner, och vilja.Viljan är fullständigt subjektiv, däremot reaktioner är något annat. Jag kan vilja att du inte alls skall bo kvar i Sverige t.ex, men jag kan ändå ha respekterat ditt egen värde, och därmed inte diskriminerat dig. Min vilja och min känsla är två olika saker, känsla är synonymt med vad religiösa kallar för själen. I själen kan jag vara fullständigt kärleksfull, och jag vill inte att du bor kvar här eftersom min vilja är lika värd som din!

Nu börjar jag förstå lite mer hur du tänker i allafall punkt 3...

Du är nog inne helt på mitt spår, att jag skulle säga att "jag är allsmäktig" gör mig inte allsmäktig, lika lite som att om jag skulle yttra att gud är allsmäktig eller att "1+1 =2" skulle vara sant för att jag gör det sant gör det enbart sant för mig förutsatt att jag köper den illussionen, eller lögnen som jag intalar mig själv(Påståendet behöver ju inte vara falskt heller som i exemplet) Men du måste ju luta dina premisser på iaktagelser och sedan rationalisera bort alla sidomoment. I jakten på den objektiva(i den mån möjligt) sanningen måste man ju hela tiden försöka se sig själv utifrån; varför tror eller tycker jag det här? Kan jag omgivningen eller idéerna ha lurat mig? Hur bygger jag mina premisser? Bygger jag premisserna som sig själva eller utgår jag från slutsatsen när jag bygger premisserna?

Om vi i sanning letar efter sanning måste vi använda logiken för det är det enda verkliga verktyget vi kan lita på och försöka ta bort känsloelementen i den mån möjligt. Den empiriska omgivningen är ju det enda intryck vi har ifrån vad som är eller skulle kunna vara och därför har den också en vikt. Har du sett gud så borde du inte försumma det, jag skulle inte göra det iallafall, däremot skulle jag väl tvivla på mig själv, men jag skulle mycket väl kunna ändra mitt ställningstagande gentemot gud.