privat/offentligt

[kort]

När man var barn var det som om man förstod allt utan att riktigt höra vad som sades.
Det här är ett exempel, för mig. När någon sa typ att något var privat så förstod jag ungefär
vad det betydde utifrån sammanhanget, men det var ju aldrig ett ord jag själv skulle använda, inte som barn.
Men, eh, nu plötsligt för några minuter sedan upptäckte jag själv vad som var privat och vad som var
offentligt för mig. Man blir helt klart äldre och jag vet inte, om det är bra i den meningen, om det är positivt,
det kanske är positivt, men jag vet liksom inte, det är väl så det är med utveckling, om man hade haft åsikter
om utvecklingen så hade man aldrig utvecklats, det är ungefär som de som håller på och dö av skratt över
hur löjliga de varit när de var yngre, som om de hade förändrats, nej jag vet inte, det var bara min personliga tanke.
Det känns som att genom att säga att något är privat och att något annat är offentligt så har man gjort labyrinten
lite mer svår, har jag byggt ytterligare en mur runt min person, varför kunde det inte få vara enkelt. Är det så att
för att vara någonting så måste man kämpa?