Du hör inte när jag tänker. och jag är rädd för att det skall brista i huvudet på mig.
Hur är du?
Jag saknar redan den bomulls vadderade känslan av att vara så trött att man slappnar av.
Jag drömmer mardrömmar, analyserar allt du INTE tänker, tänker för enspårigt och för långt när jag är full, tänker i cirklar på nätterna och tänkte för mycket redan som liten.
Tråden mellan galenskap och genialitet/konstnärlighet är sytråds tunn, precis som mellan dig och mig.
Varför är ni så långt bort men kanske i samma stad?
vart är ni?
och varför syns ni inte?
existerar ni?
Galenskap.
Moderator: Moderatorgruppen
-
mangogoesbad
- Inlägg: 1
- Blev medlem: 28 jun 2011 01:52
- Ort: En öde Ö
Galenskap.
Det har trasslat till sig och jag vet inte om jag vill reda ut det.
jag är jag i mitt jag som blir jaget över jaget.. allt detta är jag plus lite mer jag och jag.
filosoferar om filosofi som är en filosofi som jag filosoferar över, meta filosofi, släng dig i väggen..
Jörgen,
lika, ja vi har många likheter mellan människor,
men fantasin verkar inte ha några gränser, inte livserfarenheter heller.
Jag har levt i 40 år och inte träffat en enda person som är mig lik eller annan.
den där 1% eller 0.1% av olikhet verkar inte existera i min värld... fast de flesta gillar väl milkshakes.
filosoferar om filosofi som är en filosofi som jag filosoferar över, meta filosofi, släng dig i väggen..
Jörgen,
lika, ja vi har många likheter mellan människor,
men fantasin verkar inte ha några gränser, inte livserfarenheter heller.
Jag har levt i 40 år och inte träffat en enda person som är mig lik eller annan.
den där 1% eller 0.1% av olikhet verkar inte existera i min värld... fast de flesta gillar väl milkshakes.
Man kan träffa på folk som gillar en för att sedan blir främlingar,
en del av vägen blott.
Om jag träffade på en klon av mig skulle jag nog tröttna rätt fort,
jag skulle nog behöver mer än medhåll hela tiden,
och annat än bara motstånd hela tiden,
heh, någon som tyckte tvärtemot en hela tiden,
låter inget roligt.
Medhåll har jag redan med mig själv utan att den för mig vidare någonstans.
Lite motstånd får nog igång maskineriet, tiden, världen.
Om man spelar Tetris för länge på kvällarna så kan man inte sova sen.
Det beror på alla färggranna blocken som man ser i mörkret och som faller mot en
och som måste vridas rätt.
en del av vägen blott.
Om jag träffade på en klon av mig skulle jag nog tröttna rätt fort,
jag skulle nog behöver mer än medhåll hela tiden,
och annat än bara motstånd hela tiden,
heh, någon som tyckte tvärtemot en hela tiden,
låter inget roligt.
Medhåll har jag redan med mig själv utan att den för mig vidare någonstans.
Lite motstånd får nog igång maskineriet, tiden, världen.
Om man spelar Tetris för länge på kvällarna så kan man inte sova sen.
Det beror på alla färggranna blocken som man ser i mörkret och som faller mot en
och som måste vridas rätt.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster