Såg just på ett program - Svärföräldrar från helvetet, en programidé som bygger på att personen ska träffa sin partners föräldrar för första gången, men det hela är riggat och föräldrarna är inte de verkliga föräldrarna utan skådespelare som har helt crazy rollkaraktärer. För att förstå sig själv tycker jag att det kan vara ganska givande att fundera på vad och i hur stor utsträckning man hade gått med på saker och ting. Det här är ett exempel på vad många tycker är skräp-TV men som jag tycker är nyttigt, roligt tittande. http://www.kanal5play.se/#!/play/progra ... deo/280076
http://www.kanal5play.se/#!/play/program/226058/video/280076|/program/226058/video/280076
Läste någonstans här något inlägg om högkänslighet som Zokrates skrev. Det är ju ingen tvivel för mig att du är högkänslig, Zokrates. Det är jag också. Jag undrar hur den där fördelningen ser ut globalt. Läste nyligen i tidningen om att det i Asien framställdes piller av torkade döda bebisar, vilket jag med min högkänslighet tycker är extremt groteskt. Att fritera fiskar levande medan de isar huvudet på dem samtidigt... saknar ord. Passerar redan min gräns när folk står vid ett akvarium och pekar glatt på en fisk som de berättar för kocken att de vill äta. Om jag hade vuxit upp där - tror du att jag hade blivit, vad jag nu upplever som känslokall?
[ED/MOD/Fredrik: Fixade länken]
Olika miljöer
Moderator: Moderatorgruppen
Att behandla djur med respekt är något man kan lära sig.
Jag fiskade själv mycket förr, och tänkte inte mycket mer på hur jag hanterade fisken.
Dom kunde få ligga och kipa efter luft i timmar, tills dom dog. Jag hanterade dom ovarsamt.
Sen insåg jag att fiskar har kännslor som vi, lider och känner smärta.
Så jag började att hantera fisken på ett vettigare vis. De fiskar jag inte skulle sälja eller äta,
eller ha som kattmat tog jag varsamt hand om, krokade av och med blöta händer höll kvar dom i vattnet en stund för at dom skulle syresättas, hämta tillbaka krafterna för att när dom kvicknat till låta dom simma iväg.. lite yra men vid gott mod.
De fiskar jag behöll avlivade jag snabbt med att bryta nacken av, lite jobbigt med en femkilos gädda.. men det gick.
Den som lärde mig detta var en bekant, han gav mig kunskapen och värderingarna. (som förstärkts genom åren)
Min svärfar var en månskensbonde, och hade grisar. Han tyckte att jag tog i lite för mycket när vi skulle få upp grisarna transportvagnen (jag drog lite för hårt tyckte han).. han blev nästan lite ledsen och arg när jag föste grisarna upp på vagnen. (med en hink över huvudet för att dom inte skulle bli oroliga).. och även då tog jag till mig att djur har sina känslor, rädslor och att man ska behandla dom med respekt och försiktighet.
så det går att lära sig saker som empati och sympati : )
Okunskap är det som gör att vi inte reflekterar över vad vi gör.
Då trodde jag att djur inte kände smärta eller kunde lida.
Jag fiskade själv mycket förr, och tänkte inte mycket mer på hur jag hanterade fisken.
Dom kunde få ligga och kipa efter luft i timmar, tills dom dog. Jag hanterade dom ovarsamt.
Sen insåg jag att fiskar har kännslor som vi, lider och känner smärta.
Så jag började att hantera fisken på ett vettigare vis. De fiskar jag inte skulle sälja eller äta,
eller ha som kattmat tog jag varsamt hand om, krokade av och med blöta händer höll kvar dom i vattnet en stund för at dom skulle syresättas, hämta tillbaka krafterna för att när dom kvicknat till låta dom simma iväg.. lite yra men vid gott mod.
De fiskar jag behöll avlivade jag snabbt med att bryta nacken av, lite jobbigt med en femkilos gädda.. men det gick.
Den som lärde mig detta var en bekant, han gav mig kunskapen och värderingarna. (som förstärkts genom åren)
Min svärfar var en månskensbonde, och hade grisar. Han tyckte att jag tog i lite för mycket när vi skulle få upp grisarna transportvagnen (jag drog lite för hårt tyckte han).. han blev nästan lite ledsen och arg när jag föste grisarna upp på vagnen. (med en hink över huvudet för att dom inte skulle bli oroliga).. och även då tog jag till mig att djur har sina känslor, rädslor och att man ska behandla dom med respekt och försiktighet.
så det går att lära sig saker som empati och sympati : )
Okunskap är det som gör att vi inte reflekterar över vad vi gör.
Då trodde jag att djur inte kände smärta eller kunde lida.
Idag skulle jag inte fiska med levande agn, som jag gjorde förr.
Man krokade på fisken med en trekrok, två av krokarna gick genom ryggraden.
En annan metod var att föra in en nylonlina genom analen och ut genom munnen,
för att där sätta på en krok.. fisken kunde då vara levande, för att locka till sig gädda eller ål.
idag fiskar jag med avliven agn... skulle nog inte falla mig in att fiska med levande bete idag.
Fast då har vi ju masken på kroken förståss, hur avlivar man en mask ? (jag fiskar mest med kryddad deg och ibland med maggot)
Kanske man småler över att avliva en daggmask
Men det är precis samma frågeställning som jag hade med fiskars känslor.
Man krokade på fisken med en trekrok, två av krokarna gick genom ryggraden.
En annan metod var att föra in en nylonlina genom analen och ut genom munnen,
för att där sätta på en krok.. fisken kunde då vara levande, för att locka till sig gädda eller ål.
idag fiskar jag med avliven agn... skulle nog inte falla mig in att fiska med levande bete idag.
Fast då har vi ju masken på kroken förståss, hur avlivar man en mask ? (jag fiskar mest med kryddad deg och ibland med maggot)
Kanske man småler över att avliva en daggmask
Men det är precis samma frågeställning som jag hade med fiskars känslor.
lynx skrev:Tack Fredrik.
Du vet att grisar är lika intelligenta som hundar va, marko? En hink över huvudet? Går det till så? Skojar du? Vad fick dig att förstå att djur kan känna smärta och lida?
När man inte ser vad som händer, så blir man lugnare,
Hinken eller handuk spelar inte så stor roll, bara man inte skadar dom.
Att dom kan känna smärta är ett rimligt antagande och logiskt för mig.
När man förstår så kan empati växa... kanske inte sympati i samma grad (svårt att ta till sig ett djurs känslor som sina egna)
Vi måste äta, och jag har inget emot att äta kött, fisk eller grönsaker.
Men jag vill tar inte ihjäl spindlar, flugor eller annat. Stör sig någon på en spindel,
som min son gjorde häromdagen. Hade en två till tre centimeter stor spindel på golvet.
Så tog jag den försiktigt i en påse och lade den på balkongen. Själv tyckte jag den kunde få stanna kvar där den var.
Jag kan själv bli offer för naturens 'grymheter', inget som ger mig störningar. Tvärtom många gånger.
Sjukdomar lider jag inte av utan får kämpa mig igenom det efter bästa förmåga. Tar helst inte smärtstillande medicin eller annat heller. Dock tar jag lite citalopram periodvis, då min hjärna inte tillverkar detta ämne i tillräckligt stor skala.
Då jag inte tar medicinen så får jag snart en deprision.. Kanske jag behöver byta miljö för att slippa denna drog.
Men jag vill tar inte ihjäl spindlar, flugor eller annat. Stör sig någon på en spindel,
som min son gjorde häromdagen. Hade en två till tre centimeter stor spindel på golvet.
Så tog jag den försiktigt i en påse och lade den på balkongen. Själv tyckte jag den kunde få stanna kvar där den var.
Jag kan själv bli offer för naturens 'grymheter', inget som ger mig störningar. Tvärtom många gånger.
Sjukdomar lider jag inte av utan får kämpa mig igenom det efter bästa förmåga. Tar helst inte smärtstillande medicin eller annat heller. Dock tar jag lite citalopram periodvis, då min hjärna inte tillverkar detta ämne i tillräckligt stor skala.
Då jag inte tar medicinen så får jag snart en deprision.. Kanske jag behöver byta miljö för att slippa denna drog.
lynx skrev:Ja, vi måste äta. Vi Måste det.
måste och måste,
tycker bara lite synd att du inte tar till dig det.
Jag vet hur du menar, och jag tror att det bara är att acceptera hur det är,
eller så får du leva med dina grubblerier om att det är synd om djuren och att vi äter dom.
För mycket tänkande är inte så nyttigt det heller, inte om vi börjar att känna efter.
Jag var vegetarian ett tag, på prov. det sluta nästan illa. Kunde inte känna lukten av kött,
och sympatiserade med militanta veganer när dom brände ner hamburgerbaren... då har det gått lite för långt åt andra hållet.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster