Jag har en liten teori som jag vill att ni ska betrakta

[klorofyll]

jag tror att de imaginära talen ger en delvis felaktig bild av verkligheten därför att den inte är fullständig, matematiker som räknar på imaginära tal i fyra dimensioner osv vet inte riktigt vad de gör, så jag tänkte förenkla deras arbete en aning,

tänk om det är såhär, det finns tre axlar eller vad det kallas, skippa 11 dimensioner, jag tror att det mesta går att lösa med 3, jag kan ju inget om matematik så jag litar till intuitionen, och jag kom på att varför ska det vara samma typ av tal på alla axlar..? Vem säger att man kan räkna med att alla typer av tal finns på en linje. Min tanke är följande:

På axel nummer 1 finns bara HELTAL
På axel nummer 2 finns bara BRÅKTAL
På axel nummer 3 finns bara IRRATIONELLA TAL

Jag la den här tråden under tankar och känslor, för dels så är detta mer en tanke än naturvetenskap och dels vill jag inte att bara de som är intresserade av naturkunskap skall läsa det här.

Nu är det en sak slutligen, jag tror nämligen att siffran 0 egentligen är ett bråktal, ja vad tror ni om det här, kan jag få nobelpris i fysik? Haha.

[klorofyll]

En axel är en måttstock och vad är det som definierar en måttstock, en axel kan inte ha den totala längden 1 för en axel är indelad, en axel kan heller inte vara indelad till det oändliga för då går den inte att mäta med, alltså definitionen av en måttsock liksom axel är att de ska vara indelade med "jämna mellanrum", dvs 1, 2, 3, 4, 5, och går det verkligen om man blandar heltal, bråktal och irrationella tal? Förresten, jag försökte mig på nu hur man skulle kunna dela in en axel/måttstock med bråktal, någon som begriper hur en sådan skulle se ut, vilka intervall?

[Zokrates]

En axel är en måttstock och vad är det som definierar en måttstock, en axel kan inte ha den totala längden 1 för en axel är indelad, en axel kan heller inte vara indelad till det oändliga för då går den inte att mäta med, alltså definitionen av en måttsock liksom axel är att de ska vara indelade med "jämna mellanrum", dvs 1, 2, 3, 4, 5, och går det verkligen om man blandar heltal, bråktal och irrationella tal? Förresten, jag försökte mig på nu hur man skulle kunna dela in en axel/måttstock med bråktal, någon som begriper hur en sådan skulle se ut, vilka intervall?

Lite lösa tankar och ja, jag var trött när detta skrevs.
Alla tal ger en skev bild av verkligheten, oavsett hur väl vi än försöker representera verkligheten matematiskt i
form av våra modeller med abstrakta värden som bara existerar i vår föreställningsvärld. Förvisso kan en bråkdel
av vår upplevda verkligheten beräknas, särskilt sådant vi själva skapar, men det är ingen universalmetod när det
gäller att förstå Allt, vilket är ett skäl till att jag ser ner på matematiker som tror sig kunna förklara och räkna ut
allting med sina tal, det är inget annat än en verklighetsflykt vars rötter går tillbaka till dynastier som trodde sig
kunna dela upp marker bland priviligierat folk och genom kalkyler förutsäga framtiden.

Till stor del följer vissa processer i naturen givna mönster som vi mäter och skapar värden på, räknar och
kommer fram till allteftersom och genom upptäckter av passande frekvenser, perioder, intervaller sekvenser och
avstånd som överenstämmer i längd och storlek under rimliga fysikaliska konstanta naturförhållanden över tid
med våra konstruerade mått, så bestämmer vi därpå att dessa nya fasta mått i sin tur utgör absoluta måttstockar
inom vad det nu än är vi mäter trots att det i naturen sällan finns naturliga fasta avgränsningar, perfekta
geometriska former och är lite defekt, vilket jag tror är den avgörande orsaken till att naturen trots allt
kan skapa liv av död materia, för trots allt så är det skavankerna som leder till fortsatt utveckling, det finns inte
två snöflingor som är identiskt lika, inte heller två sandkorn och knappast två människor, finns det då två atomer
som är det?

Naturen tar ingen kalkylerad hänsyn till differenserna, antingen passar något ihop eller också så gör det inte det,
därutöver råder naturlagarnas krafter överallt och varje lag inverkar på de övriga utifrån de betingelser som närmast
råder varav allt tycks ha det gemensamt att det utgår från minsta möjliga motstånd i allt som tar form, vilket i sin
tur resulterar i både stjärnor och planeter och ett jordklot med människor på vars synliga universum kan förefalla
vara kaosartat, existensen är i grund och botten simpel och förstås lättast helt utan matematiska formler och tal.

[klorofyll]

Det är intressant det du skriver Zokrates, jag ska bemöta det snart, när jag känner mig lite lugnare, jag ska bara säga en annan sak först,

jag tänkte att de här axlarna, de är inte raka utan de böjs, ta bara eulers identitet som säger att ,e upphöjt till i gånger pi, + 1 = 0. Det första är ju ett irrationellt tal på den irrationella axeln och 1 ligger på heltals-axeln, men att båda dessa tillsammans blir 0 betyder ju att de två axlarna möts just vid dessa världen och skapar ett centrum med ett nytt nollställe, det finns alltså massor av nollställen (platser där axlar möts) men de är olika centrala.

[klorofyll]

Alla tal ger en skev bild av verkligheten, oavsett hur väl vi än försöker representera verkligheten matematiskt i
form av våra modeller med abstrakta värden som bara existerar i vår föreställningsvärld.

Hur tror du att det kan komma sig att vi i vår föreställningsvärld har en så klar uppfattning om talen?

Förvisso kan en bråkdel av vår upplevda verkligheten beräknas, särskilt sådant vi själva skapar, men det är ingen universalmetod när det
gäller att förstå Allt, vilket är ett skäl till att jag ser ner på matematiker som tror sig kunna förklara och räkna ut
allting med sina tal, det är inget annat än en verklighetsflykt vars rötter går tillbaka till dynastier som trodde sig
kunna dela upp marker bland priviligierat folk och genom kalkyler förutsäga framtiden.

Det håller jag inte riktigt med om, så här sa Aristoteles: Det finns saker som verkar ofattbara för de flesta som inte har läst matematik.

Till stor del följer vissa processer i naturen givna mönster som vi mäter och skapar värden på, räknar och
kommer fram till allteftersom och genom upptäckter av passande frekvenser, perioder, intervaller sekvenser och
avstånd som överenstämmer i längd och storlek under rimliga fysikaliska konstanta naturförhållanden över tid
med våra konstruerade mått, så bestämmer vi därpå att dessa nya fasta mått i sin tur utgör absoluta måttstockar
inom vad det nu än är vi mäter trots att det i naturen sällan finns naturliga fasta avgränsningar, perfekta
geometriska former och är lite defekt, vilket jag tror är den avgörande orsaken till att naturen trots allt
kan skapa liv av död materia, för trots allt så är det skavankerna som leder till fortsatt utveckling, det finns inte
två snöflingor som är identiskt lika, inte heller två sandkorn och knappast två människor, finns det då två atomer
som är det?

Ja, en del teorier visar sig senare vara felaktiga, kan allt vara en missuppfattning? Finns det någon teori vi med säkerhet kan säga stämmer? Kan vi veta om det finns något tal mellan 1 och 2?

Naturen tar ingen kalkylerad hänsyn till differenserna, antingen passar något ihop eller också så gör det inte det,
därutöver råder naturlagarnas krafter överallt och varje lag inverkar på de övriga utifrån de betingelser som närmast
råder varav allt tycks ha det gemensamt att det utgår från minsta möjliga motstånd i allt som tar form, vilket i sin
tur resulterar i både stjärnor och planeter och ett jordklot med människor på vars synliga universum kan förefalla
vara kaosartat, existensen är i grund och botten simpel och förstås lättast helt utan matematiska formler och tal.

Kan det vara så att det som är svårast att förstå är det man kan påverka mest?

[Zokrates]

Vet inte riktigt vad jag skall välja ut och svara på, kanske att det var Platon som var mer intresserad av matte
än Aristoteles som föredrog att undersöka världen med sina sinnen. Jag hävdar att det idag finns en övertro
att vi skall kunna räkna ut i princip allt, vilket inte låter sig göras. Resultatet blir uppskattningar som bara
få har använding för i det vardagliga livet. Kan du säga något enskilt tal som fått dig att utbrista aha!
Eller en enda formel som gett dig en djupare insikt i livets gång? Många hävdar att talet Pi är ett sådant tal
att de tror sig kunna förklara det mesta med det, men förutom att räkna ut t.ex förhållanden mellan cirklars
omkrets och diameter så saknar talet totalt vardaglig betydelse, en ko behöver t.ex inte ha någon som helst
kännedom om talet Pi för att fungera som en ko gör och detsamma gäller oss.

Inte heller inom ekonomin kommer matematiken till någon större praktisk användning, en finansminister
som vår Borg kan alltså klara sin uppgift alldeles "utmärkt" trots att han hade en etta i matte, å andra sidan
så finns det inte heller ett enda hållbart fungerande ekonomiskt system i mänskligt bruk, kommer du på ett
så får du garanterat ett Nobelpris, så fram med dina linjaler och tal och experimentera i all lust och glädje,
så har du i alla fall kul medan du misslyckas.