Jag är stillsam och tystlåten av mig, men idag hörde jag en småtting gallskrika. Till slut ropade jag vänligt ut från fönstret: "Hallå där dagisfröken, kan jag hjälpa till med nåt?" En tant kom gående bakom rutschkanan och frågade vad jag sa. Jag upprepade. Hon tackade nej, berättade att det var inskolning nu och en del barn saknade sina föräldrar, lite vänligt så där. Men nog sjutton började de anstränga sig sedan. Förstår inte varför jag måste säga till. Tycker inte om att behöva säga till. Är det så att så många människor inte kan agera ok utan övervakning?
Lite glidande från topic, men relevant. Jag har förstått att det inte är så många som beter sig som mig. Som igår när jag skulle handla cigg. Expediten ger mig alltid ett hårdpack, slår inte fel och så får jag be om ett mjukpack. Hur som helst han förde en hetsig dialog i mobiltelefon när jag kom in. Väntade lite snällt. Efter köpet sa han inmatat "ha en trevlig dag". Jag sa "detsamma, hörde att du var lite upprörd, hoppas att det kommer att ordna sig" med ett leende. Jag förstår att folk inte gör så. Hur som helst började han skratta och gav mig v-tecknet. Det vore mycket mysigare om sånt fanns lite mer, så ta lärdom och våga
