Filmtips

[Avantgardet]

Två skräckfilmer ni helt enkelt saknar på listan: The Wicker Man och Rosemary's Baby.

[Advocate]

Två skräckfilmer ni helt enkelt saknar på listan: The Wicker Man och Rosemary's Baby.

Rosemary's Baby är en del i samma trilogi som Repulsion och Le Locataire. Den är bra, men de båda andra tycker jag är intressantare. Bryr sig liksom inte om ifall de faller tittarna i smaken eller inte, de är mer personliga och provocerande. Har du sett dem, vad anser du?

[Jörgen]

En film från min tonår, som för mig håller än: Silent Running...

Den behandlar konflikten mellan den sponsrande maktens målsättningar, och en viss missanpassad individs värderingar om högre mål än så.

Kan kännas lite dammigt idag, på grund av att den är gjord på 70-talet...
så därför får man se följande: folk som reser genom rymden med ett skepp (som kommer att ett livets ark under filmens gång)  styrd med  datorer från 1970-talet, de vassaste datorerna  som fanns på den tiden.

Alla dör i filmen, gråtvarning utfärdas, men livet - förrutom människan, bevaras.

Hoppas att en modern version görs nån gång.

Gillar också Gattaca - även här gråtvarning för de sentimentala.
En egondomlig bytesaffär uppnås, där den ene offrar sig för att den andre ska uppnå sin dröm.

[Avantgardet]

Rosemary's Baby är en del i samma trilogi som Repulsion och Le Locataire. Den är bra, men de båda andra tycker jag är intressantare. Bryr sig liksom inte om ifall de faller tittarna i smaken eller inte, de är mer personliga och provocerande. Har du sett dem, vad anser du?

Jag tackar för tipset och lovar återkomma när jag sett någon utav dem (hade ingen aning om deras existens), vilket inte borde dröja eftersom jag fått tag i Repulsion!

[Rafael]

Allt med tarkovskij, möjligen andrei rubliev undantagen. Därefter har vi trevliga kvällar med kubrick, brakfester med bergman och filmpoetik med kieslowski (dekalogen och veronikas dubbelliv främst).

[ZheDude]

Hur kan Ni missat "Höst legender" den filmen rankar jag högst. Den har allt, andlighet, kärlek, hopp och förlust.

[J R Auk]

Slither, är en redigt skön skräckrulle med många fina analogier angående vårt levnadssätt

[Kyano]

A zed and two noughts av Peter Greenaway.

Trailer finns på youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=T9jNg18WB4Q

Filmen är besatt av symmetri och en massa scener är uppbyggda utifrån kända konstverk. Musiken är enastående. Storyn är sekundär men behandlar vetenskapen i kontrast till religionen vad gäller existens och död. Mycket spännande skapelse.

[suchanother]

Kyanos var inte dålig.
Vill då rekommendera Martin Scorseses "Days in New York"
Här avhandlas hela det borgerliga samhällets uppbyggnad från subnivå. Varje gemenskap bygger på olika nivåer av samförstånd. Det borgerliga samhället bygger på våld. I Scorseses värld tar maffian rollen som rättskipare då staten är svag. Patronen härskar. Så ser samhället ut än idag, Alltså formen, de i kostymklädda kunde lika gärna vara på andra sidan. Samhället söker agenda.

[Avantgardet]

Rosemary's Baby är en del i samma trilogi som Repulsion och Le Locataire. Den är bra, men de båda andra tycker jag är intressantare. Bryr sig liksom inte om ifall de faller tittarna i smaken eller inte, de är mer personliga och provocerande. Har du sett dem, vad anser du?

Har sett Repulsion, filmiskt underbar (bild, ljud - musiken var sjysst, men musiken i Rosemary's baby är näst intill oslagbar). Innehållsmässigt så var den visserligen inte fullt lika intrigerande som Rosemary's baby, men det ligger den heller inte till last. Den avskalade, spartanska, inramningen gör ju så att vi får fokus på det mest väsentliga. Skruvat tema, helt "min bag" som man brukar säga. Utan att avslöja för mycket för de som inte har sett den så kan vi likväl gå in på symbolvärdet hos den här ugnsgrillade kaninen som hela tiden återkommer. Vad tror du, är det hennes mödomshinna vi ser i kaninen? Så är jag benägen att tolka den...

[muliboy]

Thank you for smoking var också rätt bra, särskilt om man gillar retorik.

[Advocate]

Kul att du tyckte om den Avantgardet.

Den avskalade, spartanska, inramningen gör ju så att vi får fokus på det mest väsentliga.

Bra iakttagelse. Vi begränsas till att endast se det som regissören vill att vi skall se, vi kan inte fly undan. Personligen finner jag ett stort värde i denna egenskap hos filmer. Fast det tenderar kanske att sortera bort en del åskådare som inte gillar att se det väsentliga?

Utan att avslöja för mycket för de som inte har sett den så kan vi likväl gå in på symbolvärdet hos den här ugnsgrillade kaninen som hela tiden återkommer. Vad tror du, är det hennes mödomshinna vi ser i kaninen? Så är jag benägen att tolka den...

Du är rätt analytisk här. Själv tyckte jag att den ruttnande kaninen bara är en mer allmän symbol för flickans allt mer förfallande värld. Men varför hennes fixering vid den? (Hon bär ju den med sig i handväskan). Kanske den har en annan innebörd.

Slutet är annars också intressant, vad anser du om fotografiet? Fotot sägs antyda att någon våldfört sig på Carole som ung, nämligen för att hon tycks stirra på någon utanför bilden, men jag tycker att det är att dra för stora slutsatser. Jag tolkar det som att bilden försöker säga att det finns lite av ett mysterium kring Carole och hennes problematik.

[Avantgardet]

Fast det tenderar kanske att sortera bort en del åskådare som inte gillar att se det väsentliga?

Så är det nog.

Slutet är annars också intressant, vad anser du om fotografiet? Fotot sägs antyda att någon våldfört sig på Carole som ung, nämligen för att hon tycks stirra på någon utanför bilden, men jag tycker att det är att dra för stora slutsatser. Jag tolkar det som att bilden försöker säga att det finns lite av ett mysterium kring Carole och hennes problematik.

Helt klart, jag tolkade fotot som att det rörde sig om incest (fadern?). Visserligen lämnades slutet öppet i den bemärkelsen, och jag tror att poängen är att vi inte ska få veta - antydan, gissningar, är vad vi får (som oftast är fallet i verkliga livet). Det känns lite billigt att köpa rakt av att det rör sig om en sån problematik dock, och kanske anser jag detta lite för att hon som karaktär förefaller mig mer intressant om hon saknar en sådan historia

Polanski tycks gilla att antyda...kanske en del av hans storhet?

[Angelina]

Running with scissors var riktigt bra.

[suchanother]

Rosselinis "Rom en öppen stad" är väl också en höjdare. I Fellinis anda skapas neorealism där tankarna går tillbaka till filmhistoriens absoluta höjdpunkter.