CENSUR vs FRIHET?

[* KYREUS *]

Leder dessa tankar - se ovan - trådens samtal vidare????? /KYREUS

[Avantgardet]

Försöker du censurera oss nu Kyreus? Förlåt, men det ligger faktiskt en liten poäng i detta.

[* KYREUS *]

Du genomskådade min fint; bravo. Ville illustrerar tesen. Så fort går det nämligen till nästan - eh!! - försök till censur. Vsb!!

[Viola]

Du genomskådade min fint; bravo. Ville illustrerar tesen. Så fort går det nämligen till nästan - eh!! - försök till censur. Vsb!!

Erkänn att du gärna hade velat censurera mig ibland?
För det är väl konst att ifrågasätta även din gud?  :wink:

[* KYREUS *]

Tack för konstnärlig kommentar!!


               (friborne) KYREUS

[amy]

Censur är en sorts frihet, för om man inte fick censurera så skulle man inte vara fri.
Likadant är yttrandefriheten en sorts censur för att man vill censurera möjligheten att censurera.

Vi är så fria att vi har friheten att göra oss mindre fria genom censur och sånt.

[Tractatus]

Nu blandar du ihop saker lite.    :)

Censur är inte frihet, men rätten till censur kan ses som en sorts frihet.

[Algotezza]

Nu blandar du ihop saker lite.    :)

Censur är inte frihet, men rätten till censur kan ses som en sorts frihet.

Alla har rätt att ha fel men för det är det ju inte  fel att ha rätt.  Ibland.

A

[* KYREUS *]

Fråga till dig, klipske skrivarbroder, den frågan skulle vara och vore intressant att få besvarad av dig:

   Frågan för dagen: vad skulle befoga censur;
                              alltså -
                              vilka POSITIVA värden
                              medför censur??



                               (c) KYREUS

[Algotezza]

Fråga till dig, klipske skrivarbroder, den frågan skulle vara och vore intressant att få besvarad av dig:

   Frågan för dagen: vad skulle befoga censur;
                              alltså -
                              vilka POSITIVA värden
                              medför censur??



                               (c) KYREUS

Språkläraren menar: om vi kallar censuren något annat får den genast positiva effekter.

Motfrågan för dagen blir därför: Vilken positivt klingande beteckning skall vi välja i stället för det negativa klingande "censur"? "Andlig, ansvarstagande omsorg"?

Censur av konst-/kulturyttringar är befogad när dessa genom sin form och/eller sitt  innehåll riskerar underminera grunden för sin egen existens. De skulle annars riskera dra med sig även andra konst/kulturyttringar i sin implosions- och/eller förintelseprocess. Censur verkar med detta synsätt i den konstnärliga frihetens och utövandets tjänst.

Sug på den. Vad ovanstående påstående nu betyder...

A

[Avantgardet]

Algotezza, jag trodde inte du var så stenålder av dig! Självförintelsen är ju öppningen!

[Avantgardet]

Som svar på Kyreus sista fråga så skulle jag säga att censuren ALDRIG har några odelat positiva verkningar. Det måste börja innifrån och ut, inte andra vägen (det är bara att lägga locket på en kokande kittel).

[Algotezza]

Algotezza, jag trodde inte du var så stenålder av dig! Självförintelsen är ju öppningen!

Men också den kräver en grund, något att förinta. När den grunden är förintad finns inget kvar. Man måste bygga upp något på nytt. Konstens andning?

För övrigt är inte självförintelsen öppningen utan gränsöverskridandet.

Stone Age på dig!

"Krossa bokstävlarna!"

A

[Avantgardet]

Den "sanna konsten" är ingen konst alls, den bara är - detsamma som vi är -, en del av livet självt. Jag ser inte varför det skulle vara nödvändigt att upphöja den till "konststatus" (hierarki=censur), vem är konstauktoriteten ("who are the brain police?" som Zappa sjöng). Du sitter där och dansar dig fram över tangentbordet, men du vill inte erkänna det, vill inte se konsten där den finns - bara där den är utpekad (men av vem?). Gränsöverskridandet är aposteriori, konsten kommer innan benämningen.

[Algotezza]

Den "sanna konsten" är ingen konst alls, den bara är - detsamma som vi är -, en del av livet självt. Jag ser inte varför det skulle vara nödvändigt att upphöja den till "konststatus" (hierarki=censur), vem är konstauktoriteten ("who are the brain police?" som Zappa sjöng). Du sitter där och dansar dig fram över tangentbordet, men du vill inte erkänna det, vill inte se konsten där den finns - bara där den är utpekad (men av vem?). Gränsöverskridandet är aposteriori, konsten kommer innan benämningen.

Livskonst, levnadskonst, göra sitt liv till det konstverk det alltid varit och adrig kan upphöra vara. Att upptäcka det. En vacker tanke. Vilket inte hindrar att det finns konst i mer avgränsad och inskränkt mening, men denna är i sig gränslös, och vad som är konst i denna bemärkelse beror på perpektivet, den egna attityden till det. Och finns, skapas, i betraktarens och utövarens öga.

Censur är befogad därför att den är obefogad. Konsten, livet, behöver motstånd för att utvecklas och bli synlig, synligt. Bl.a. censur kan erbjuda ett sådant motstånd. Ju mer obefogad, desto större motstånd att övervinna. Utan motstånd stagnerar livet, konsten. Alternativet till utveckling är inte status quo utan stagnation och upplösning. Men hela tiden är varat närvarande i rörelsen, utvecklingen, för att skapa den elementära kontrast som gör skapande och upplevande möjliga.

Om ordet utveckling låter blaj, kalla det för det mer neutrala förändring. Utveckling är något relativt, förändring absolut - det är förändringens paradox.

A