Äkta konst igen

[meanman]

Som jag ser det finns det inget tidlöst. Det som ses som tidlöst går för det mesta att härleda till sden tid det skapades. Skillnaden mellan det som anses vara tidlöst och det som inte anses vara det är nog att det "tidlösa" har en mer "allmängiltig" form. Med det menar jag att den inte kräver de tidstypiska miljöerna, tillbehören eller accessoarerna för att fungera formmässigt. Det är form som passar in i många olika kontext.

Låt gå för "tidlöst" istället för tidlöst då. Men att det "tidlösa", som i min mening verkar kunna beröra, "tala till" människor genom sekler, skulle vara något urvattnat formlöst, det tror jag inte.

Om vi däremot tar termen "allmängiltig" i meningen mänskligt allmängiltig, så tror jag att vi har svaret på hur vi sentida fortfarande kan gripas av t.ex Euripides texter.

Och då konst verkligen griper tag, då tror jag att det beror på att
författaren, kompositören, konstnären lyckats basera sin skapelse på de ursprungliga primitiva drifterna hos oss.

[Squirrel]

Som jag ser det finns det inget tidlöst. Det som ses som tidlöst går för det mesta att härleda till sden tid det skapades. Skillnaden mellan det som anses vara tidlöst och det som inte anses vara det är nog att det "tidlösa" har en mer "allmängiltig" form. Med det menar jag att den inte kräver de tidstypiska miljöerna, tillbehören eller accessoarerna för att fungera formmässigt. Det är form som passar in i många olika kontext.

Låt gå för "tidlöst" istället för tidlöst då. Men att det "tidlösa", som i min mening verkar kunna beröra, "tala till" människor genom sekler, skulle vara något urvattnat formlöst, det tror jag inte.

Jag hoppas att jag inte gav en bild av att jag ansåg att "tidlösa" saker skulle vara urvattnade. Det menar jag verkligen inte. Jag menar att de bär ett eget uttryck som inte är beroende av en specifik kontext utan fungerar i olika kontext, mycket på grund av dess eget bärande formspråk.

Om vi däremot tar termen "allmängiltig" i meningen mänskligt allmängiltig, så tror jag att vi har svaret på hur vi sentida fortfarande kan gripas av t.ex Euripides texter.

Och då konst verkligen griper tag, då tror jag att det beror på att
författaren, kompositören, konstnären lyckats basera sin skapelse på de ursprungliga primitiva drifterna hos oss.

Jag tror att det är lite väl generaliserat att säga att det som verkligen griper tag spelar på våra ursprungliga primitiva drifter. Mycket av den konst jag uppskattar är klart mer sofistikerad än så. Ofta är det koppling till konstens genre, historia, samtid och efterkommande perioder som gör det verkligt gripande. Det som spelar på "primitiva drifter" kan vara häftigt men man tenderar att tröttna på det ganska fort. Gamla klassiker kan vara gripande för att man upplever ett verkligt sofistikerat uttryckssätt men även för att verket som sådant satt prägel på efterkommande verk så att man därigenom får en igenkänning. Vad jag egentligen vill säga är att ett verk kan ha så många kvaliteter i sig och i relation till kontext att jag inte köper din generalisering.

[meanman]

Jag tror att det är lite väl generaliserat att säga att det som verkligen griper tag spelar på våra ursprungliga primitiva drifter. Mycket av den konst jag uppskattar är klart mer sofistikerad än så. Ofta är det koppling till konstens genre, historia, samtid och efterkommande perioder som gör det verkligt gripande. Det som spelar på "primitiva drifter" kan vara häftigt men man tenderar att tröttna på det ganska fort. Gamla klassiker kan vara gripande för att man upplever ett verkligt sofistikerat uttryckssätt men även för att verket som sådant satt prägel på efterkommande verk så att man därigenom får en igenkänning. Vad jag egentligen vill säga är att ett verk kan ha så många kvaliteter i sig och i relation till kontext att jag inte köper din generalisering.

Jag är nog benägen att tycka att du ovan utrycker dig som vilken 'modern' konstkritiker som helst. Jag tror inte att du tröttnar så lätt på de basala i människans känsloliv. Det vore beklagansvärt om det bara vore 'häftigt' och orsak till leda, det där med 'människans lott'.
Varje god konstnär varierar naturligtvis sofistikerat känslolivets basala realitet.

Det jag vänder mig mot är t.ex synen som förre chefen för Moderna ger uttryck åt. Att man inte behöver förstå konst. Att börja i andra ändan. Att tycka att något är intressant, märkligt..

Hm,hm..
Om det är underligt, räcker det för att det skall vara konst??
Ju mer sofistikerat, desto bättre?

[Rafael]

Hehu, har inte läst alla meddelanden så någon kanske nämnt detta redan =)
Men för mig är konst inte något som skapas eller som består i ett objekt, det är någonting som existerar i oss. Jag anser inte heller att "konstnären" är EN person ifråga utan snarare att en person som skapar konst är en sammansättning av "den intresselösa betraktaren", och "Människan/den som begär" (dessa är då olika delar av samma individ). Konst är en idé, och var denna idé består i är ju olika från person till person. Somliga har hävdat att det är idén om det sköna, men det lär ju inte alltför många skriva under på idag... Andra har hävdad att konst använder ett sinne för att väcka andra till liv, men det är ju kanske inte nödvändigt heller.
Kan allt vara konst då? Ja, så länge som det är definierat på något sätt (dvs det är "konstgjort"). Konstnären behöver ju nödvändigtvis inte ha skapat objektet (vissa moderna konstnärer har ju helt enkelt "upphöjt" något så banalt som en stol till konst genom att kanske enbart sätta ett namn på "verket").
Fick nu några nya smått ogenomtänkta tankar:
kanske är allting konst, men vi behöver någon (denna någon kan vara en själv) som uttrycker att så är fallet innan konsten uppstår. Konst = idén om människan som Skapare (vare sig det är av en sinnesbild eller objekt)? Eller konst = idén om en brygga mellan människa och "Gud"?
Tycker personligen om den första! Nå, vad tycker ni om detta dravel? ^^