konstteorier - form och uttryck

[Elise]

Hej. Jag skriver på en uppgift om konstteorier. Jag är grön på detta område. Hoppas att jag med er hjälp här på forumet kan få hjälp att förstå. Frågan är om teorin om form och uttryck, trots teoriernas begränsade egenskaper var för sig, beskriver vissa av de komponenter som ändå är specifikt för konsten. Är t ex teorin om uttryck konstspecikfikt på det sätt att det finns en känsla som konstnären har inom sig som skall "ut" till mottagaren/publiken?eller att detta uttryck som konstnären skapar endast är för sitt eget välbefinnande och att det inte finns någon mottagare i åtanke hos konstnären...eller...ja ni förstår att jag är vilse. Tacksam för förklaringar som kan ge mig en uppfattning om vad som är konstspecifikt inom teorin om uttryck och form.

[Apollinaire]

Jag vet inte i vilket utsträckning det här faktiskt är till hjälp för dig, men jag tänkte att jag kunde dela med mig av "min" syn på konsten och den konstnärliga drivkraften.

Konst är ett förhållningssätt till tillvaron, en av flera underkategorier till insikten, varav några andra är vetenskap, (som även den har ett stort antal underkategorier) poesi, religion, mysticism, droger etc. När en konstnär skapar ett konstverk så är det ett sätt att kommuicera den här insikten, på samma sätt som en diktare förmedlar sin personliga insikt genom sin poesi.

Grundprincipen för det här är att objektet formas efter subjektet, beroende på vad subjektet väljer att betona hos objektet (vilket i sin tur bestäms av en mängd olika bakomliggande faktorer, och hurvida det egentligen är fråga om ett val är tveksamt). För att ytterligare förklara det här kan jag ge ett exempel från konsthistorien som jag anser är väldigt tydligt: M. Duchamps "Fountaine" (dvs. den pissoir som han ställde ut under början av 1900-talet). genom att lyfta in objektet (i det här fallet en pissoir) i en kontext som är så pass laddad som den på ett konstgalleri, lyckades han förmå besökarna att närma sig en pissoir (som de vanligtvis bara hade gått förbi utan att ägna en tanke), på ett för dem nytt och oväntat sätt. De såg objektet med nya ögon, om man så kan säga. Pissioren hade förändrats, och den var inte länge en pissoir i samma mening som en pissoir brukar vara. Den var "konst", och därmed inom ett visst socialt sammanhang förklarad helig.

Det här är ett övertydligt exempel, men jag anser att samma princip gäller för så gott som all möjlig konst, även om den här teorin så klart kan kompletteras med en mängd ytterligare teorier.

Det som skiljer konsten så som underkategori till insikten är att den (likhet med filosofin), inte pekar mot något definitivt. Snarare skapar den en nyfiken öppenhet inför tillvaron.

Nu inser jag att jag antagligen är väldigt långt bort från vad du egentligen ville diskutera, men vad jag försöker säga är att en anledning till att skapa konst kan vara den att man vill först och främst göra åskådaren öppen, men kanske även för att man därigen om lättare ska kunna förmedla sin bild av verkligheten.

Kom på att du kanske var mer intresserad av psykologiska förklaringar till konstnärligt skapande. Om så är fallet kan du bara bortse från det här. Det kommer jag säkert själv att göra imorrn när jag vaknar, det rä för sent för konstteori för min del egentligen