Finlitteratur kontra populärlitteratur

[Faidros]

Denna tråd syftar till att väcka och diskutera frågan kring huruvida det är möjligt att finna en objektiv grund för vad som, i så fall, ÄR god litteratur, eller om det enda vi kan komma åt är vår subjektiva upplevelse av vad som är god och läsvärd litteratur.

Hyser t.ex. en nobelpristagares alster i någon mening objektivt bättre kvaliteter än t.ex. en storsäljande kriminalromanförfattare? Vilka kriterier kan vi i så fall avgöra och bestämma som grund till det som kan ses som objektivt bra?

Jag är medveten om detta är en trubbig och kortfattad inledning i ämnet, men förhoppningsvis är den tillräckligt greppbar för att sätta igång en diskussion.

[solsjenitsyn]

Som du själv skriver, är det svårt att peka på kriterier som skulle avse om litteratur är "låg" eller "hög" som grundar sig på någonting obejktivt. Man kan peka på vissa saker, t.ex. LIX, narratologi, sub-plots etc, men frågan är om detta räcker.

Vad som är "god" litteratur har egentligen skiftat genom tiderna, beroende på vilka normer som gällde för en viss tidsperiod. Under t.ex. upplysningen, som vilade på slagord som förnuft och empirism, skulle litteraturen också anamma dessa principer och vara skriven i dess anda. När sedan romantikerna började göra sina röster hörda ansåg man deras verk vara förkastliga och meningslösa, eftersom de inte uppfyllde de kvar upplysningen ställde. Sådana här motsättningar är litteraturen i princip uppbyggd av - en grupp säger att x är rätt och deras åsikt anses rätt under en tid. Sedan kommer en annan grupp som reagerar på åsikt x och säger att y är den rätta, och så anses denna som rätt under en tid etc.

Dock är en här mallen svårare att applicera på vår tids litteratur, eftersom det inte förkommer så enkla, klara och övergripande strömningar. Men i grud och botten är det fortfarande samma grundprincip som gäller, och som antagligen gäller för all konst - litteratur anses som "fin" när den har något slags nytt element i sig. Det brukar anses "fint" om en diktsamling eller en roman tillför någonting till litteraturen, när den försöker förnya. Man måste man nog vilja mer med sitt skrivande än att sälja för att göra någonting som kommer att gå till historien, som om 50 eller 100 år kommer att betyda någonting för den tidens forskare och författare.

Men det är också så, att böcker som förut kanske inte ansågs så fina, senare, tack vare författarströmningar som uppstår senare, lyfts upp och får någon slags renässans. Dock handlar det snarare om huruvida en bok är aktuell, och inte det du ville diskutera. Så för att återgå till ämnet...

Jag tror att om man ser saken ur en ren vetenskaplig synpunkt, som ju också torde vara en objektiv synpunkt, så finns det säkerligen kriterier som säger vad bra och fin litteratur är, eller kanske till och med snarare, vilken litteratur som anses vara viktig för litteraturvetenskapen. Men, hur b r a en bok är, och huruvida den är l ä s v ä r d, tror jag inte att man kan, eller borde sätta några objektiva kriterier på.

Så, en sammanfattning av denna röriga text; Vad som anses som fin litteratur skiftar med tiden, men det som ofta ligger till grund för att ett verk ska höja sig över massan är att det på något sätt är innovativt. Om boken sedan är läsvärd eller inte, är upp till var och en att bestämma.

[ballistik]

Jag tror att poplitteratur precis som finlitteratur kan säga mycket om samtid, samhälle och filosofi bara man är beredd att läsa dom på det sättet (med risk för övertolkningar då, om det upplevs som ett problem). Behöver man filosofiska påståenden skrivna på näsan så krävs förstås mer av det man läser.

Jag vet inte om jag tycker att författaren är död, men han/hon är åtminstone en zombie.