Goda stilister bland svenska filosofer?

[Grottis]

Vilka verkligt goda stilister anser ni finns bland svenskspråkiga filosofer? Jag syftar på sådana som behandlar det svenska språket på ett föredömligt, mönstergillt och konstfullt sätt, alltså med uppenbara estetiska kvaliteter. Utsökt och god språkbehandling är med andra ord vad jag söker.

Själv tycker jag mig ha funnit två goda stilister i Hedenius och von Wright. Har ni förslag på andra kandidater?

[Kallekula]

Beror på om du väger in svenska författare, tex Strindberg och Söderberg. Förvisso inte ”renodlade” filosofer. Men utifrån vilka kriterier kan man säga att en person är filosof?

[Grottis]

Ja, både Strindberg och Söderberg har skrivit litteratur som närmar sig det filosofiska. Jag tänker på den förres Ensam och den senares Hjärtats oro.

[Kyano]

Lagerqvist isf också. Kanske Dagerman.

Hur skrev Hägerström?

[Grottis]

Kyano, vad skrev dessa två åt det filosofiska hållet?

Hägerström har jag ganska obehagliga minnen av. Kan han verkligen ha varit en utsökt stilist? Tanken svindlar.  :wink:

[Algotezza]

Vilka verkligt goda stilister anser ni finns bland svenskspråkiga filosofer? Jag syftar på sådana som behandlar det svenska språket på ett föredömligt, mönstergillt och konstfullt sätt, alltså med uppenbara estetiska kvaliteter. Utsökt och god språkbehandling är med andra ord vad jag söker.

Själv tycker jag mig ha funnit två goda stilister i Hedenius och von Wright. Har ni förslag på andra kandidater?

Peter Gärdenfors, filosof och professor i kognitionsteori i Lund. Min f.d lärare i logik, metalogik, när jag läste filosofi på 70-talet.

A

[Avantgardet]

Jag syftar på sådana som behandlar det svenska språket på ett föredömligt, mönstergillt och konstfullt sätt, alltså med uppenbara estetiska kvaliteter.

Jag skulle förvisso hävda att mönstergillt är allt annat än estetiskt.

[Grottis]

Peter Gärdenfors

Jag har alltid varit sugen på att läsa honom -- nu blev det med ens en nödvändighet!  :D

[Algotezza]

Peter Gärdenfors

Jag har alltid varit sugen på att läsa honom -- nu blev det med ens en nödvändighet!  :D

Jag läser just nu Tankens vindlar. Har läst Blotta tanken och ett par till. Senaste heter något med Den meningskapande människan. Googla på honom och få fram hans böcker.



Mina ungar och jag var med i publiken på Fråga Lund för några år sedan när det handlade om utbrändhet och då var Gärdenfors med, så jag växlade några ord med honom efteråt. Senast jag lyssnade på honom var på en konferens om Matematik och språk på Spyken (gymnasieskola i Lund) i höstas.

A

[Grottis]

Peter Gärdenfors

Jag har alltid varit sugen på att läsa honom -- nu blev det med ens en nödvändighet!  :D

Senaste heter något med Den meningskapande människan.

Jag kom nyss hem från stadsbiblioteket med den under armen!  :D

[Kyano]

Kyano, vad skrev dessa två åt det filosofiska hållet?

Det var i relation till Söderberg och Strindberg jag föreslog Lagerkvist och Dagerman. Deras filosofiska kvaliteter är naturligtvis inte i närheten av deras utsökta språkbruk. Däremot behandlas filosofiska teman så som ondska, ångest och gud.
Tusen år hos gud tycker jag är en oerhört vacker prolog av Dagerman. Filosofisk stringens faller naturligtvis offer för det lyriska, men filosofiskt är det fortfarande.
Lagerkvist har även han sina issues med gud och sekularisering som gör uttryck i filosofiskt existentiella teman. Dock är ju språkbruket även här den dominerande talangen. Jag är inte fullständigt bevandrad måste jag medge, men i stil med dvärgen behandlar han djupa och filosfiska teman skönlitterärt i historiska miljöer. Teman som ondska och makt; människa, gud och tro. Som susning skriver om barabbas "Boken handlar om de troendes vilja och behov att med diverse fantasier fylla i de luckor som finns i deras medvetanden och erfarenheter, om människans behov av gemenskap och våra förfäders tafatta försök att förklara världen runt omkring sig. "

Hägerström har jag ganska obehagliga minnen av. Kan han verkligen ha varit en utsökt stilist? Tanken svindlar.  :wink:

Jag har bara läst om Hägerström. Det var därför jag frågade. Har du läst något orginal? Han är ju onekligen beryktad så helt inkompetent kan han inte ha varit

[suchanother]

I min ungdom, när jag var cirkus 15,  läste jag "alla" svenska proletärförfattare.
Ivar Lo-Johansons alla självbiografiska (12? Eller nåt sånt) böcker sträckläste jag, "Kungsgatan", "Bara en mor" etc. upplevde jag som självupplevda, vet ej om detta stämmer.
Sen läste jag Jan Fridegårds böcker om "Lars Hård". Dessa är något av mina starkaste läsupplevelser någonsin och jag har läst en hel massa böcker genom åren, utan skryt.
Tyckte synd om Fridegård, hans ständiga kamp mot demoner, kände igen allt. Kanske, hoppas jag, Fridegård och jag möts i en annan tillvaro såsom han själv längtade till.

Detta inlägg är, återigen, OT men kunde inte låta bli.

[Algotezza]

I min ungdom, när jag var cirkus 15,  läste jag "alla" svenska proletärförfattare.
Ivar Lo-Johansons alla självbiografiska (12? Eller nåt sånt) böcker sträckläste jag, "Kungsgatan", "Bara en mor" etc. upplevde jag som självupplevda, vet ej om detta stämmer.
Sen läste jag Jan Fridegårds böcker om "Lars Hård". Dessa är något av mina starkaste läsupplevelser någonsin och jag har läst en hel massa böcker genom åren, utan skryt.
Tyckte synd om Fridegård, hans ständiga kamp mot demoner, kände igen allt. Kanske, hoppas jag, Fridegård och jag möts i en annan tillvaro såsom han själv längtade till.

Detta inlägg är, återigen, OT men kunde inte låta bli.

I tjugoårsåldern, när jag en tid svävat ute för mycket i fantasier och "andlighet", beslöt jag mig för att böcker de svenska  arbetarförfattarna för att "landa på jorden". Det blev dock mest romaner av Moberg och Fridegård. Den senare var jag mest förtjust i, t.ex. Torntuppen och Hallonflickan. Mobergs Soldat med brutet gevär var en annan favvis.

Oj, ämnesavvikelse - så det kan bli!

A