Entarte kunst

[Zokrates]

Det tredje riket försökte förbjuda konst som de ansåg vara moralisk fördärvlig eller sakna viktig betydelse för spridning, "Entarte kunst". En av de konstnärer som förbjöds att ställa ut och verka som konstnär var konstnären Emil Nolde, som tvangs fly till Danmark.

Har vi återigen hamnat i den situationen att samhället, staten, aktivt har börjat förfölja samt motarbeta vissa konstnärer eller vissa alster.

Har du egna personliga erfarenheter om detta så var välkommen, dela med dig.

[Johan Ågren]

Det tredje riket försökte förbjuda konst som de ansåg vara moralisk fördärvlig eller sakna viktig betydelse för spridning, "Entarte kunst". En av de konstnärer som förbjöds att ställa ut och verka som konstnär var konstnären Emil Nolde, som tvangs fly till Danmark.

Har vi återigen hamnat i den situationen att samhället, staten, aktivt har börjat förfölja samt motarbeta vissa konstnärer eller vissa alster.

Har du egna personliga erfarenheter om detta så var välkommen, dela med dig.

Jag har erfarenheter av att kommunpolitiker lyssnat på uppretade ortsbor, och utifrån detta beslutat att lägga ner en konsthall vars intendent bejakade postmodernistisk samtidskonst. Denna konsthall öppnade sedan med nya anställda som mer överensstämde med kommunledningens linje. Det fula var att inte ta en debatt, utan bara lägga ner och göra om. Kan ju också nämna att jag jobbade där.

/Johan

[suchanother]

Maybe lite off topic men låt gå.

Såg för några år sedan ett SVT-program om tredje rikets, nazisternas, kultursyn.
Programmet sändes i två delar, två kvällar i rad, sammanlagt kanske 3 timmar.
Blev imponerad av hur författaren hittade beröringspunkter med antika Greklands skönhetsideal och hur den nazistiska ideologin hämtade sitt stoff från samma håll. I en förvirrad blandning med arisk nationalromantik och  det grekiska arvet föddes nazismens ideologi.
Jag blev helt paff och kände att här gives mej en gratisbiljett till en helt ny värld, ett nytt sätt att se på saker och ting. Inte bara det hårt politiska teoretiserandet i ekonomiska termer.
Ivrigt läste jag Göteborgs Posten nästa dag. Inte ett ord nämndes. Kommer väl en sammanfattande jätteanalys nästa dag, tänkte jag.
Icke.
Programmet var f.ö. gjort av Peter Weiss. Han var också "skyldig" till den enastående dokumentären om Edward Munch. Här närmas konstnärssjälen med en finkänslighet och förståelse som är, vill jag hävda, unik.

[What Gives?]

Jag minns att sverigedemokraterna hade liknande tankegångar kring kulturpolitiken i sitt partiprogram för några år sedan. Kanske har de samma linje än idag. Man ville bland annat motverka så kallad ghettokultur, och närde ett generellt ogillande för "amerikaniserandet".

Här kunde jag naturligtvis inte hejda min nyfikenhet, så jag skickade ett mail till den ansvarige för kulturfrågor för ett mer utvecklat svar vad/vem exakt stod för ghettokulturen och amerikaniserandet. Jag minns att jag frågade specifikt efter konstnärer och/eller utövare som kunde tänkas falla under dessa kategorier.

Efter en kort brevväxling på två-tre mail hade den här personen fortfarande inte kunna exemplifiera eller konkretisera vem eller vad exakt deras kulturpolitik opponerade sig mot. Jag kan inte annat än att dra slutsatsen att man inte var särskilt insatt i kulturliv i största allmänhet, och kanske är just denna oförståelse det största hotet mot en bred kulturverksamhet.