För alla som gillar dans

[transversal]

Bachata

De här är så sjukt duktiga ...

http://www.youtube.com/watch?v=2cehkSxO ... re=related

(Kan inte bädda in för funktionen var disablad.)

[transversal]

Typ motsatsen mot det här:


http://www.youtube.com/watch?v=fx3MioFe ... re=related


"sexig" dans med pochahontas.  :lol: hjälp

[nytt namn]

denna kommentaren till första filmen säger ju allt: "Soul, Love, True, Deep, Beauty, Fun, Sex, Erotism, Fight,.....that´s dancing! "

[nytt namn]

Problemet med pardans är att det kräver så mycket övning och träning. Jag känner att det mesta spelar på manliga och kvinliga polariteten, och jag själv har förtryckt detta ganska mycket. BDSM är nog den pardans jag är bäst på - ska de vara strikta regler och polariteter och så, så ska det vara ordentligt med regler och polaritet.

Men jag respekterar andras sätt att uttrycka sig.

Jag själv uttrycker sällan sexualitet i dans, för mig handlar det mest om improvisaiton och kreativitet. Ingen fåfånga. Inga inövade steg. Helst så lite "stil" som möjligligt. Bara exstas. Att hela tiden leka med sociala gränser för vad som är okej och inte är det - för att bryta sönder sociala kontrakt och öppna upp för galenskapen. Hela tiden total kontroll, som hela tiden ser ut som att när som helst kunna övergå till totalt kaos.

Här är ett ganska bra exempel, det enda som fattas är att han inte yttnyttja miljön tillräckligt. Sen har han någon slags kukcentrering som jag inte riktigt begriper. När jag dansar är det mer som skateboard, jag lär känna min miljö genom att utforksa miljön och ta kontroll över den. Ska se om jag kan filma någon gång.
<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/mi2UbWnMEVg" frameborder="0"></iframe>

Att åka skateboard. Att vara ett nyfiket barn.

Det otämjda i Stooges.
<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/3mZ0sSStW6Y" frameborder="0"></iframe>

Det oförskämda i Sonics.
<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/MKI6c6BYbp0" frameborder="0"></iframe>

[transversal]

Du får filma och lägga ut, ja, vore fint att se.

Jag blir imponerad av exakthet parat med uttryck parat med pardans med betoning på par. Det är så ofta man ser pardans där den ena eller andra överglänser varandra, och så sällan man ser par som blir en enhet. Det uppfattar jag som själva "tricket" med pardans, när paret smälter samman och blir varandras förlängning/uttryck. Någon enstaka gång så lyckas man uppnå det själv, och då känns det i hela kroppen. Samma som i jazz, när samspelet fungerar.

[nytt namn]

Du får filma och lägga ut, ja, vore fint att se.

Jag blir imponerad av exakthet parat med uttryck parat med pardans med betoning på par. Det är så ofta man ser pardans där den ena eller andra överglänser varandra, och så sällan man ser par som blir en enhet. Det uppfattar jag som själva "tricket" med pardans, när paret smälter samman och blir varandras förlängning/uttryck. Någon enstaka gång så lyckas man uppnå det själv, och då känns det i hela kroppen. Samma som i jazz, när samspelet fungerar.

Jo visst är det imponerande när två personer kan dansa i synk. Detta förekommer även väldigt mycket i sport, som lagsport, tävlingar, ridsport, osv. Man är i "Zonen". Fördelen med bdsm är att där behöver bara ena parten ha koll på vad den gör, resten är ren tillit från den andra parten.

Men som sagt, jag har svårt för tvåsamhet och sexualitet i dans. Det blir för mig på gränsen till "slemmigt". Jag har problem med viss form av "formalitet" och "konventionalitet", något obearbetat. Jag skulle verkligen vilja ha någon som kunde förklara för mig själva tjustingen, på ett sätt så att jag inte blir generad och skäms.

Men jag tror att det handlar om att maskuliniteten ofta är så "polariserad" i dans. Antingen är man super-macho eller så är man feminin/gay, båda dessa tycker jag är ytterligheter. Det maskulina är för mig mer ovårdat. Finns det inte ett inslag av att vara ovårdad och rå (vilket inte är macho), så rinner maskuliniteten iväg för mig, det är något slags köns- eller genusideal som spökar

[Minded]

Dans är jävligt härligt. Det är de just rätta orden för det också - det är så jävla mäktigt att gå in på dansgolvet som håller en skön beat

Jag dansar i timmar...

[Minded]

Jag tycker förvisso inte att två personer som syncar är lika intressant som en person som verkligen går upp i musiken... Att med precision bli ett med... Visst, det är självklart bättre med två, twice the fun liksom. Men jag ser hellre kvalite än ett försök till kvantitet. Fan, jag hade någon video på ett par som dansade swing, tror jag det var.. Det var jävligt skönt att se. Jag verkar ha tappat bort den.

[lösdrivaren]

Kör själv med finsk tango där vi klänger på varandra.
Ser nästan ut som brottningsmatch.

[Minded]

Hahah  :lol:

[dk]

<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/mTg5V2oA_hY" frameborder="0"></iframe>

Försökte få Johan att börja dansa Lindy hop med mig för ett par år sedan, gick sådär. Han är lite för mycket vilde för att passa in på en danskurs  :wink: Men tänk att kunna dansa såhär!! Svänga loss till skönaste jazzen i vildaste stilen! Ren livsglädje!

[dk]

Men som sagt, jag har svårt för tvåsamhet och sexualitet i dans. Det blir för mig på gränsen till "slemmigt". Jag har problem med viss form av "formalitet" och "konventionalitet", något obearbetat. Jag skulle verkligen vilja ha någon som kunde förklara för mig själva tjustingen, på ett sätt så att jag inte blir generad och skäms.

Men jag tror att det handlar om att maskuliniteten ofta är så "polariserad" i dans. Antingen är man super-macho eller så är man feminin/gay, båda dessa tycker jag är ytterligheter. Det maskulina är för mig mer ovårdat. Finns det inte ett inslag av att vara ovårdad och rå (vilket inte är macho), så rinner maskuliniteten iväg för mig, det är något slags köns- eller genusideal som spökar

Jag kan verkligen hålla med om den där "slemmiga" känslan i pardans, de få gånger jag tycker den saknas är just i dansformer som Lindy hop. Där är mannen heller inte lika polariserad som i de andra pardanssorterna, inte heller kvinnan. Jag tror den slemmiga känslan finns i de danssorter där dansen inte längre uppskattas för att den är dans utan man dansar av sekundära anledningar. Som sexuellt förspel till exempel, vilket ju är trevligt om det är det man söker. Traditionell vals och sån där ballroomdancing kanske man inte kan kalla sexuella, men de är så fulla av stela normer och kultivering att de blir slemmiga just därför. Själv söker jag (oftast) den rena glädjen i att röra mig till musik och därför undviker jag finlandsfärjor och dylika danshak (som inte heller iochförsig spelar musik jag rycks med i).

JAg funderar på när pardans blev slemmig? Och varför? När jag var liten uppe i jämtalnd och följde med familjen på logdanser minns jag att det var helt ok för kvinnor att dansa med kvinnor om det inte fanns karlar nog. Jag har även sett sånt på bilder från förr. Idag skulle nog många höja på ögonbrynen om två damer dansade med varandra på finlandsfärjan (som väl är nutidens logdans?). Tror det är ett tecken på att inställningen till pardans har skiftat. Förr hade människor inte så många val om de ville dansa, då var det pardans som gällde. Idag kan man dansa på många sätt och de som väljer pardansformen gör det troligen av sekundära skäl. Renheten i lusten till dans har försvunnit: man låtsas tycka om att dansa men egentligen vill man bara göka/visa upp sig.

Pardansen verkar dessutom vara en av de sista utposterna i vårt samhälle för traditionella könsroller. Vilket får mig att vämjas lite grann....

[Johan Ågren]

2008 hände det något iofs på Silja line som man kan gråta blod över att ha missat:

The ship is equipped with 3 stages, and the band schedule is as follows:

Saturday the 8th of March
19:00 - 20:00 Anekdoten
20:30 - 21:30 The Colins of Paradise
22:00 - 23:00 Opeth
23:30 - 00:30 Trettioåriga Kriget
01:00 - 02:00 Qoph
02:30 - 03:30 Mats Morgan All Star Team feat. Gustaf Hielm, Fredrik Thordendal (Meshuggah) Ia Eklundh (Freak Kitchen) Lasse Hollmer (Samla Mammas Manna)

Sunday the 9th of March
18:00 - 19:00 Bo Hansson feat. Eric Malmberg Niklas Korssell
19:30 – 20:30 Promise and the Monster
21:00 – 22:00 Comus
22:30 – 23:30 Plankton
00:00 – 01:00 Katatonia
01:30 – 02:30 Leaf Hound

The 13th Floor Sky Bar
Emma Nordenstam, Cecilia Klingspor, PIU, Emika Klasdotter, Martin Axenrot Nathalie Lorichs + DJs (rotating schedule)

[transversal]

Försökte få Johan att börja dansa Lindy hop med mig för ett par år sedan, gick sådär. Han är lite för mycket vilde för att passa in på en danskurs  :wink: Men tänk att kunna dansa såhär!! Svänga loss till skönaste jazzen i vildaste stilen! Ren livsglädje!

Gillar man inte pardans kan man ju prova det här:

<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/tmtcyjX2dIc" frameborder="0"></iframe>

[transversal]

Men som sagt, jag har svårt för tvåsamhet och sexualitet i dans. Det blir för mig på gränsen till "slemmigt". Jag har problem med viss form av "formalitet" och "konventionalitet", något obearbetat. Jag skulle verkligen vilja ha någon som kunde förklara för mig själva tjustingen, på ett sätt så att jag inte blir generad och skäms.

Men jag tror att det handlar om att maskuliniteten ofta är så "polariserad" i dans. Antingen är man super-macho eller så är man feminin/gay, båda dessa tycker jag är ytterligheter. Det maskulina är för mig mer ovårdat. Finns det inte ett inslag av att vara ovårdad och rå (vilket inte är macho), så rinner maskuliniteten iväg för mig, det är något slags köns- eller genusideal som spökar

Jag kan verkligen hålla med om den där "slemmiga" känslan i pardans, de få gånger jag tycker den saknas är just i dansformer som Lindy hop. Där är mannen heller inte lika polariserad som i de andra pardanssorterna, inte heller kvinnan. Jag tror den slemmiga känslan finns i de danssorter där dansen inte längre uppskattas för att den är dans utan man dansar av sekundära anledningar. Som sexuellt förspel till exempel, vilket ju är trevligt om det är det man söker. Traditionell vals och sån där ballroomdancing kanske man inte kan kalla sexuella, men de är så fulla av stela normer och kultivering att de blir slemmiga just därför. Själv söker jag (oftast) den rena glädjen i att röra mig till musik och därför undviker jag finlandsfärjor och dylika danshak (som inte heller iochförsig spelar musik jag rycks med i).

JAg funderar på när pardans blev slemmig? Och varför? När jag var liten uppe i jämtalnd och följde med familjen på logdanser minns jag att det var helt ok för kvinnor att dansa med kvinnor om det inte fanns karlar nog. Jag har även sett sånt på bilder från förr. Idag skulle nog många höja på ögonbrynen om två damer dansade med varandra på finlandsfärjan (som väl är nutidens logdans?). Tror det är ett tecken på att inställningen till pardans har skiftat. Förr hade människor inte så många val om de ville dansa, då var det pardans som gällde. Idag kan man dansa på många sätt och de som väljer pardansformen gör det troligen av sekundära skäl. Renheten i lusten till dans har försvunnit: man låtsas tycka om att dansa men egentligen vill man bara göka/visa upp sig.

Pardansen verkar dessutom vara en av de sista utposterna i vårt samhälle för traditionella könsroller. Vilket får mig att vämjas lite grann....

Tycker att man tar pardans för på ett konstigt sätt här. Jag lärde mig dansa av några killar från Colombia och Mexico/Peru. Där ser man inte pardansen på det sättet som svenskar har en tendens att se på dans. Om du är man så lär du dig typiskt dansa med din mamma och dina systrar när du är barn. Det är inte sexualiserat med pardans där "i sig". Du dansar med dina tjejkompisar och du dansar med din familj och du dansar med din flickvän eller tjejen du försöker förföra.  Gråter ditt hjärta så dansar du. Är det jävligt på jobbet så dansar du.

Sen vill jag ifrågasätta det här med macho-danskillar kontra gay-danskillar också, som att dansen skulle vara en utpost för traditionella könsroller?

Det där bygger på en stereotyp kring tävlingsdans, upplever jag. I tävlingsdans ser man ibland "stereotyper" på det sättet som beskrivs. Inte så ofta på dansgolvet.

Min upplevelse av dans är att killarna och tjejerna som dansar är generellt rätt mycket i kontakt med sina kroppar och sina känslor. Det innebär att könsrollerna luckras upp. Männen får kontakt med sina "femininare" sidor, så som känslighet och lyhördhet. Kvinnorna får kontakt med sina "maskulina/aktiva sidor" genom att utöva fysisk prestation och att "ta plats".

I pardans så för traditionellt mannen. Men det krävs mycket lyhördhet för att föra bra. Det är inte så att man kan rycka och dra i en tjej för att få henne dit man vill ha henne, utan ska man föra bra måste man hela tiden lyssna på var i rörelsen tjejen befinner sig. Du måste lyssna för att kunna leda. Att lyssna kräver respekt för din partner. Du kan inte dansa bra utan att helt respektera din danspartners fysiska sfär/förutsättningar.

På samma sätt är det inte så passivt att ta ledning i dans som man gärna kan tro. I dans visar tjejer upp sig och tar utrymme på ett sätt som sällan ges kvinnor i samhället. Det går inte att krypa undan och försvinna när du dansar med en partner. Du måste synas, du måste ta ett kliv fram och synas som tjej när du dansar. När du kan ta för dig på dansgolvet kan du ta för dig på andra ställen. Du får en "status" beroende på "aktiv" prestation snarare än "passiv" skönhet.

För mig har det varit helt grymt att lära mig dansa. Jag har en tendens att sitta längst bak "i klassrummet", smyga undan, vara för mycket uppe i huvudet och haft dålig kontakt med min kropp och mina känslor. Jag definierade mig för mycket genom intellektuella prestationer. Dansen blev en mycket bra källa till en djupare förståelse för mig själv och mina förutsättningar, och fortsätter att vara det.