Den goda konsten...
Moderator: Moderatorgruppen
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Den goda konsten...
Tänkte ta upp detta hopplösa ämne, men försöka styra in det på ett mer praktiskt förhållningssätt.
Vem och hur ska bestämma viken konst som ska få blomma ut i en kultur? Som det är nu ligger denna reglerings ansvar mycket på intendenter och sekundärt konstkritiker, alltså en form av akademisk grund. Är detta det ultimata? Vilken kunskap är det akademiker besitter som avgör den goda konsten? Ska konstprocessen ryckas ned från sina höga hästar. Är konsthallarna till för konstnärena , publiken eller konsten i sig?
Bringa gärna ordning i detta.
Johan
Vem och hur ska bestämma viken konst som ska få blomma ut i en kultur? Som det är nu ligger denna reglerings ansvar mycket på intendenter och sekundärt konstkritiker, alltså en form av akademisk grund. Är detta det ultimata? Vilken kunskap är det akademiker besitter som avgör den goda konsten? Ska konstprocessen ryckas ned från sina höga hästar. Är konsthallarna till för konstnärena , publiken eller konsten i sig?
Bringa gärna ordning i detta.
Johan
Den goda konsten
Släpp konsten fri!
Det är konstnärerna som ska styra vad gallerier och salonger visar och inte tvärtom. En akademisk chef för en konsthall kan inte avgöra vad som är god konst. I första hand konstnären och i andra hand publiken avgör detta. "Kunden har alltid rätt" brukar det heta. Fria marknaden styr på andra håll i samhället. Men vad som visas i de fina salongerna styrs av hierarki. Inte undra på att det blir "konstigt"...
En svart cirkel i en gul kvadrat...endast etablissemanget förstår detta.
Rensa rent i etablissemanget - det blockerar och avgränsar den goda konsten!
Det är konstnärerna som ska styra vad gallerier och salonger visar och inte tvärtom. En akademisk chef för en konsthall kan inte avgöra vad som är god konst. I första hand konstnären och i andra hand publiken avgör detta. "Kunden har alltid rätt" brukar det heta. Fria marknaden styr på andra håll i samhället. Men vad som visas i de fina salongerna styrs av hierarki. Inte undra på att det blir "konstigt"...
En svart cirkel i en gul kvadrat...endast etablissemanget förstår detta.
Rensa rent i etablissemanget - det blockerar och avgränsar den goda konsten!
-
Thimmy Bågfeldt
- Inlägg: 49
- Blev medlem: 16 jun 2004 21:17
Re: Den goda konsten
Nikolaj skrev:Släpp konsten fri!
Hur skulle det funka i praktiken?.. Alla får sätta upp vad dem vill i vilken konsthall de vill?
Ja, det är ju galleristerna som bestämmer vad som ska hänga i deras gallerier och när, och det är väl deras rättighet att bestämma detta. Dessa influeras säkert av vad vad som anses vara god konst inom den akademiska och sk högkulturella världen.
Galleristernas mål är även dessa kommersiella, annars överlever inte gallerierna. Så det är marknaden som råder även där.
Vill man som konstnär inte underordna sig andras hierarkiska system så får man bli rebell. Ställ ut din konst var som helst! I skogen, på Konsum, på krogen , på gymet etc. Eller bygg ett eget galleri, eller gör om ditt hem till ett galleri!
Det har iaf jag gjort.

Galleristernas mål är även dessa kommersiella, annars överlever inte gallerierna. Så det är marknaden som råder även där.
Vill man som konstnär inte underordna sig andras hierarkiska system så får man bli rebell. Ställ ut din konst var som helst! I skogen, på Konsum, på krogen , på gymet etc. Eller bygg ett eget galleri, eller gör om ditt hem till ett galleri!
Det har iaf jag gjort.
Du pratar väl inte om sånt som skulle kunna benämnas graffitti, Angelina.
För vi vill väl ändock att konsten ska få behålla sin ställning, gentemot destruktiv revirspissande.
God konst kan bara bedömmas av betraktaren. Konstnären har inget med god konst att göra, hans åsikt är irrelevant och om folk insåg det skulle vi ha en friare "GOD" konst
För vi vill väl ändock att konsten ska få behålla sin ställning, gentemot destruktiv revirspissande.
God konst kan bara bedömmas av betraktaren. Konstnären har inget med god konst att göra, hans åsikt är irrelevant och om folk insåg det skulle vi ha en friare "GOD" konst
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
solis
Den goda konsten
tycker jag skall absolut hållas framme och alla "gubbar" som vet allt om konsten och kan på det viset sätta stämpeln på konsten behöver hållas i bakgrunden-långt borta
Det är väl ändå konsten i sig själv som skall tala och inte "gubbarna" som vet
Det är väl ändå konsten i sig själv som skall tala och inte "gubbarna" som vet
-
solis
[quote="J R Auk"]Du pratar väl inte om sånt som skulle kunna benämnas graffitti, Angelina.
För vi vill väl ändock att konsten ska få behålla sin ställning, gentemot destruktiv revirspissande.
God konst kan bara bedömmas av betraktaren. Konstnären har inget med god konst att göra, hans åsikt är irrelevant och om folk insåg det skulle vi ha en friare "GOD" konst
[/quote]
Att jag som konstnär inte hade någonting att göra med god konst är en märklig tanke
Även jag som konstnär är en betraktare till och med när jag kollar på min egen konst
Min åsikt är i högsta grad relevant; självklart att jag har åsikter även om min egen konst och jag vet varifrån mina bilder kommer
Konstkritiken kan ju inte veta det
Allting är relativt även det som kallas för "god konst"
Förresten vad är destruktivt revirpissande
För vi vill väl ändock att konsten ska få behålla sin ställning, gentemot destruktiv revirspissande.
God konst kan bara bedömmas av betraktaren. Konstnären har inget med god konst att göra, hans åsikt är irrelevant och om folk insåg det skulle vi ha en friare "GOD" konst
Att jag som konstnär inte hade någonting att göra med god konst är en märklig tanke
Allting är relativt även det som kallas för "god konst"
Förresten vad är destruktivt revirpissande
Jag menade inte att inte konstnärens åsikt räknas, bara att det är när han är betraktare som åsikten blir relevant
PS
<------------- Sporadisk graffitti artist (där den inte syns)
PS
<------------- Sporadisk graffitti artist (där den inte syns)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jag var ironiskt provocerande, graffiti debatten är väldigt svensk.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Den goda konsten...
Jag tycker Johan tar upp en intressant fråga, men upplever att jag får leta i de andra inläggen för att hitta svaran på just de underfrågor som han valt för att försöka styra debatten in på något spår. Här kommer i alla fall mina tankar kring dessa.
S1) Den konst som ska få tillåtelse att blomma ut måste ju vara all den konst som är tillåten enligt lag. Det kanske låter banalt, men mycket av den starkt kontroversiella konst vi ser idag hamnar någonstans på gränsen. Är grafitti konst eller skadegörelse? När blir ett konstverk antisemitiskt snarare än tankeväckande? Det är alltså upp till lagstiftaren att begränsa konsten, liksom yttrandefriheten och tryckfriheten. Bara våra tankar tycks vara helt fria, åtminstone potentiellt, i lagens mening.
S2) Jag skulle kunna tänka mig att konstakademiker bestitter en kunskap om själva konsthantverket som gör att de kan skilja "god" konst från "dålig" konst. Till exempel kan de se om konstnären har en god penselteknik, är särskild duktig på att avbilda ljus i sina målningar, eller kan fånga rörelse i en skulptur. De borde även kunna bedöma om konstnären är originell eller en efterapare. Men jag tror inte att de är mer behöriga än jag att avgöra god konst utifrån tolkningar och tyckanden. Om de ser en målning av en fruktskål och finner att den är ett uttryck för samhällets desperation allt sedan postmodernismens dagar, så är det sannolikt fortfarande endast en fruktskål för mig. Jag är en simpel man på det sättet.
Fackmän på området kan givetvis också vara insatta i konstnärens bakgrund och kringliggande faktorer vid verkets skapande, vilket kan ge dem en fördel i att tolka verket. Sådana tolkningar kan dock vara osäkra - är målningen mörk för att konstnären nyss hade mist sin far eller beror det på något helt annat? Många kritiker tolkade Tolkiens verk som en skildring av kalla kriget, medan han själv insisterade på att han bara ville skriva en underhållande saga. Tolkningen kan ju dock ge ett konstnärligt verk en större betydelse och på sätt och vis öka både marknads- och affektionsvärdet för ägaren.
S3) Absolut. Vad för gott har någonsin kommit av höga hästar?
S4) Vem äger konsthallarna? Om det är en statlig konsthall lär utställningen bli någon slags public service, likt en konstens "TV2". Det gäller då att ha ett brett utbud av tycke och smak som en stor del av allmänheten kan finna intressant. Är den privatägd måste den ju främst vara till för ägaren. Vilka tankar vill hon väcka med sin konsthall? Båda typer av hallar måste ju dock ha någon form av publikt underlag för att gå runt (och där spricker, måhända, analogin med TV2).
Tanken att en konsthall skulle kunna vara till för konsten i sig förstår jag inte. För att något skall kunna vara till för något annat, måste ju det sistnämnda ha något slags behov, som det förstnämnda kan "vara till för". Konst är ju bara en term som människan använder för att beskriva en viss typ av företeelse - en företeelse som inte är medveten eller har några behov, såsom jag ser på saken. Om jag förstod frågan bättre skulle jag kanske kunna ge ett mer djuplodande svar.
Johan Ågren skrev:F1) Vem och hur ska bestämma viken konst som ska få blomma ut i en kultur?
F2) Vilken kunskap är det akademiker besitter som avgör den goda konsten?
F3) Ska konstprocessen ryckas ned från sina höga hästar?
F4) Är konsthallarna till för konstnärena, publiken eller konsten i sig?
Johan
S1) Den konst som ska få tillåtelse att blomma ut måste ju vara all den konst som är tillåten enligt lag. Det kanske låter banalt, men mycket av den starkt kontroversiella konst vi ser idag hamnar någonstans på gränsen. Är grafitti konst eller skadegörelse? När blir ett konstverk antisemitiskt snarare än tankeväckande? Det är alltså upp till lagstiftaren att begränsa konsten, liksom yttrandefriheten och tryckfriheten. Bara våra tankar tycks vara helt fria, åtminstone potentiellt, i lagens mening.
S2) Jag skulle kunna tänka mig att konstakademiker bestitter en kunskap om själva konsthantverket som gör att de kan skilja "god" konst från "dålig" konst. Till exempel kan de se om konstnären har en god penselteknik, är särskild duktig på att avbilda ljus i sina målningar, eller kan fånga rörelse i en skulptur. De borde även kunna bedöma om konstnären är originell eller en efterapare. Men jag tror inte att de är mer behöriga än jag att avgöra god konst utifrån tolkningar och tyckanden. Om de ser en målning av en fruktskål och finner att den är ett uttryck för samhällets desperation allt sedan postmodernismens dagar, så är det sannolikt fortfarande endast en fruktskål för mig. Jag är en simpel man på det sättet.
Fackmän på området kan givetvis också vara insatta i konstnärens bakgrund och kringliggande faktorer vid verkets skapande, vilket kan ge dem en fördel i att tolka verket. Sådana tolkningar kan dock vara osäkra - är målningen mörk för att konstnären nyss hade mist sin far eller beror det på något helt annat? Många kritiker tolkade Tolkiens verk som en skildring av kalla kriget, medan han själv insisterade på att han bara ville skriva en underhållande saga. Tolkningen kan ju dock ge ett konstnärligt verk en större betydelse och på sätt och vis öka både marknads- och affektionsvärdet för ägaren.
S3) Absolut. Vad för gott har någonsin kommit av höga hästar?
S4) Vem äger konsthallarna? Om det är en statlig konsthall lär utställningen bli någon slags public service, likt en konstens "TV2". Det gäller då att ha ett brett utbud av tycke och smak som en stor del av allmänheten kan finna intressant. Är den privatägd måste den ju främst vara till för ägaren. Vilka tankar vill hon väcka med sin konsthall? Båda typer av hallar måste ju dock ha någon form av publikt underlag för att gå runt (och där spricker, måhända, analogin med TV2).
Tanken att en konsthall skulle kunna vara till för konsten i sig förstår jag inte. För att något skall kunna vara till för något annat, måste ju det sistnämnda ha något slags behov, som det förstnämnda kan "vara till för". Konst är ju bara en term som människan använder för att beskriva en viss typ av företeelse - en företeelse som inte är medveten eller har några behov, såsom jag ser på saken. Om jag förstod frågan bättre skulle jag kanske kunna ge ett mer djuplodande svar.
Bara uttrycket i sig är förvirrande...
"Den goda konsten"...vad betyder det? Vad är i så fall den "icke goda konsten"?
Jag var på Göteborgs Konstmuseum i helgen. Hoppfull (om än skeptisk av erfarenhet) som vanligt då jag gick dit...och besviken då jag gick ut. Kanske gör man fel redan innan som traskar iväg med förväntningar.
Redan innanför entrèn försvann hoppet då Harpa Árnadóttir hade lyckats fylla hela Stenasalen med stora dukar föreställande...ingenting.
Musèet skriver så här på sin websida: "Harpa Arnadottir använder i sina verk vithetens alla nyanser. Verken är lågmälda genomskinliga målningar på plexiglas eller bilder målade med mycket tunn genomskinlig färg. Måleri som teckning, utan någon spänning inom verket eller att ögat ska fastna vid en särskild punkt. Ett arbete som inte syns, men ändå känns."
Och visst kändes det! Som när ett barn öppnar en julklapp och upptäcker att den är tom.Till och med personalen på musèet ställde sig frågande till dagens konst - då vi diskuterade detta. Många besökare hade undrat över just dessa tavlor...och några hade till och med frågat varför det inte fanns någon konst i salongen.
"Den goda konsten"...fann jag på de övre planen - där fantastiska målningar från 1500-talet fanns att skåda. Men det är lite sorgligt att behöva konstatera att det var bättre förr - igen!
Jag var på Göteborgs Konstmuseum i helgen. Hoppfull (om än skeptisk av erfarenhet) som vanligt då jag gick dit...och besviken då jag gick ut. Kanske gör man fel redan innan som traskar iväg med förväntningar.
Redan innanför entrèn försvann hoppet då Harpa Árnadóttir hade lyckats fylla hela Stenasalen med stora dukar föreställande...ingenting.
Musèet skriver så här på sin websida: "Harpa Arnadottir använder i sina verk vithetens alla nyanser. Verken är lågmälda genomskinliga målningar på plexiglas eller bilder målade med mycket tunn genomskinlig färg. Måleri som teckning, utan någon spänning inom verket eller att ögat ska fastna vid en särskild punkt. Ett arbete som inte syns, men ändå känns."
Och visst kändes det! Som när ett barn öppnar en julklapp och upptäcker att den är tom.Till och med personalen på musèet ställde sig frågande till dagens konst - då vi diskuterade detta. Många besökare hade undrat över just dessa tavlor...och några hade till och med frågat varför det inte fanns någon konst i salongen.
"Den goda konsten"...fann jag på de övre planen - där fantastiska målningar från 1500-talet fanns att skåda. Men det är lite sorgligt att behöva konstatera att det var bättre förr - igen!
Detta får mig att tänka på ett avsnittet av Parlamentet där någon föreslog att man skulle starta ett besvikelsecentrum - ett slags nöjespark där siktet är inställt på Besvikelse. Sockervadden är äcklig, glassen smälter och attraktionerna är urtrista. Och sen börjar det regna. Och när man går därifrån så tänker man "Åh vad besviken jag är", och då har man fått valuta för pengarna! Det kanske var så Arnadottir tänkte?
Haha...
Ja. Så är det nog. Målet är besökarens bevikelse. Var på en liknande utställning idag. Stora alster med stänkt färg i flera nyanser. Ungefär som skyddspappret på golvet då man målar om hemma i huset. Det knepiga är inte att någon vill göra dylika verk. Det knepiga är att någon vill hänga ut det i sin salong...
Snacka om dålig PR!
Snacka om dålig PR!
Visst. Sånt där är bara skit. Men det är "kejsarens nya kläder"-syndromet. Ingen vågar säga att kejsaren; dvs stora delar av den moderna konsten, är naken, så därför kan de hålla på så där. "Vithetens alla nyanser" - det låter som direkt taget från en Monthy Python-sketch.
Sen undrar jag om det inte till viss del faktiskt är så som i Parlamentetsketchen. Mycket av modern konst går till 95 % ut på att "provocera", som om detta skulle vara ett mål i sig.
hovnarr/
Sen undrar jag om det inte till viss del faktiskt är så som i Parlamentetsketchen. Mycket av modern konst går till 95 % ut på att "provocera", som om detta skulle vara ett mål i sig.
hovnarr/
Var detta vanligt? Jag känner till en som gjorde det, nämligen hans (vad jag vet högerextreme) svenske översättare Åke Ohlmarks. Han gick f ö inte alls ihop med Tolkien. Är du intresserad av Tolkien?Många kritiker tolkade Tolkiens verk som en skildring av kalla kriget, medan han själv insisterade på att han bara ville skriva en underhållande saga.
Återgå till "Kultur - konstarterna"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster