Några nya musikstycken

[Algotezza]

Picture this



Dadadas' Song

/Algotezza

[Marko]

Musiken är själens form,
ibland känns det som att din musik är rastlös, rotlös och inte hittar hem till det hon söker.

Du stressar just nu. Du vill producera, men låter inte själen sjunga ut ?
du ser början och slutet, men inte vägen, och med det försvinner början och slutet.
musiken är trevande, ologisk och rätt bra, men följer något.. om man bara hinner ställa om sig vid dina byten.
Du har olika låtar i samma låt, toner från här och där.

beroende på hur jag lyssnar, så låter det olika.

[Algotezza]

Musiken är själens form,
ibland känns det som att din musik är rastlös, rotlös och inte hittar hem till det hon söker.

Du stressar just nu. Du vill producera, men låter inte själen sjunga ut ?
du ser början och slutet, men inte vägen, och med det försvinner början och slutet.
musiken är trevande, ologisk och rätt bra, men följer något.. om man bara hinner ställa om sig vid dina byten.
Du har olika låtar i samma låt, toner från här och där.

beroende på hur jag lyssnar, så låter det olika.

Rotlös och rastlös i relation till en värld som spretar åt alla möjliga håll och som vill än det ena, än det andra, med sig själv och med mig - men jag vilar i mitt inre, i tystnad, mörker. Jag är hemma. Det jag gör, skriver, tecknar, komponerar, är ett resultat av mitt möte med en alltmer uppsplittrad värld. Där jag också försöker skildra detta möte. Dialektiken, motsägelser, paradoxer... men också det rofyllda mötet med naturen...

Min själs/ mitt medvetandes flöde finns med, mellan raderna, i relationerna mellan de olika komponenterna - eller i tystnaden...

På ett vis har jag inget att säga, har aldrig haft det - det jag skapar/gör växer fram i mötet mellan mig och materien, vi befruktar varandra. Jag gör en förändring, ibland på måfå, ibland mer medvetet, prövar mig fram - frågar: Verkar det bra? Skall jag ha det kvar? Eller ta bort, pröva något nytt...

Och här på FF: man skriver något, kollar eventuella svar... Undrar ibland: Varför skrev jag det? Är det sant? Det var sant när jag skrev det - men ganska snart kan det kännas osant... som om jag tänkte dialektiskt, tes antites syntes...Tankar korsar medvetandet som vektorer i en inre rymd... Verbaliserade eller utan ord, bara rena tankeblixtar, med eller utan bilder...Associationer, kopplingar...

Men hemma och i vila i mitt inre... bortom vektorsrymden, en punkt... en vila, stillhet...

Skulle nöjd med detta livet kunna lämna det när som helst... Men så länge jag lever tänker jag leva... Andra behöver mig, jag behöver dem...



/Algotezza