moraliska modus ponens-exemplet
Postat: 30 nov 2014 18:01
1) Det är fel att ljuga.
2) Om det är fel att ljuga så är det fel att få din lillebror att ljuga.
3) Det är fel att få din lillebror att ljuga.
Exemplet används i frege-geach-argumentet mot expressivism.
Det talas om vår intuition att denna deduktion är logiskt giltig, och det har jag inga problem att se, men det talas också, utan diskussion (upplever jag det), om vår intuition att den även är sann (inte bara att slutsatsen följer om premisserna är sanna) och det är här jag fastnar.
Min fråga: är premiss 2) verkligen sann? Är det så självklart att om det är fel att göra X så är det fel att göra Y, där Y är att få någon annan att göra X? Den som gör Y gör ju inte X. Det känns som att det behövs en extra premiss om att det är fel att få andra att göra fel.
En annan fundering: finns det ett annat exempel på moralisk modus ponens där premiss 2) inte gör det som jag uppfattar vara ett outtalat antagande på detta vis och som fortfarande kan användas i argumentet mot expressivism?
Att reda ut detta är inte av avgörande vikt för mina studier, men eftersom jag inte hittar någon diskussion kring det så är möjligheten stor att jag missförstått och då vill jag gärna höra vad andra har att säga om saken.
Är mycket tacksam för synpunkter!
mvh Eddi
2) Om det är fel att ljuga så är det fel att få din lillebror att ljuga.
3) Det är fel att få din lillebror att ljuga.
Exemplet används i frege-geach-argumentet mot expressivism.
Det talas om vår intuition att denna deduktion är logiskt giltig, och det har jag inga problem att se, men det talas också, utan diskussion (upplever jag det), om vår intuition att den även är sann (inte bara att slutsatsen följer om premisserna är sanna) och det är här jag fastnar.
Min fråga: är premiss 2) verkligen sann? Är det så självklart att om det är fel att göra X så är det fel att göra Y, där Y är att få någon annan att göra X? Den som gör Y gör ju inte X. Det känns som att det behövs en extra premiss om att det är fel att få andra att göra fel.
En annan fundering: finns det ett annat exempel på moralisk modus ponens där premiss 2) inte gör det som jag uppfattar vara ett outtalat antagande på detta vis och som fortfarande kan användas i argumentet mot expressivism?
Att reda ut detta är inte av avgörande vikt för mina studier, men eftersom jag inte hittar någon diskussion kring det så är möjligheten stor att jag missförstått och då vill jag gärna höra vad andra har att säga om saken.
Är mycket tacksam för synpunkter!
mvh Eddi