Filosofiforum

Jag ska skriva ett filosofiarbete om existens. Hur vet jag att jag existerar? Vilka bevis har jag? Jag har blivit bestatt av tanken på ”om ett träd faller i skogen...” men om det finns en gas eller något annat ämne ute i rymden som inte uppfattas av någon, existerar den då? om den inte på något sätt påverkar sin omgivning? Måste man ha bekräftelse för att existera? Om ett barn växer upp ensamt i ett rum, kan det så känna att det existerar? Kan den se skillnad på fönstret i rummet eller sin egen hand? ser den på rummet som en del av sig själv? Om ni har några interessanta kommentarer eller bra tips o länkar skulle jag vara mycket tacksam om ni kontaktade mig!
Mvh Oline

Du kan ju aldrig vara helt säker på att du existerar. Du kanske bara är påhittad i någons fantasi.
Läs Sofies värld. den var riktigt bra.

Vem är det då som betvivlar existensen?

Vem var det då som läste Sofies värld?

Vad menar du med "jag"? Om du ska bevisa existensen av något kanske det är en bra idé att börja med att reda ut vad det är.

Om ett träd faller i skogen, men ingen hörande varelse finns i närheten, låter det då?

Svar: Nej

Förklaring: Trädet ger ifrån sig vibrationer som först vid ett hörselorgan omvandlas till ljud. Ingen hörande varelse i närheten inget ljud.

Det där med gasen i rymden är en helt annan sak, Den existerar om den existerar, om ingen vet att den existerar så existerar den inte, om den inte existerar i alla fall, fast ingen vet om det????
Det kan finnas gula tomtar i min trädgård, men dom finns inte så länge ingen sett dom, om dom inte finns i alla fall????

Jag tror att saker kan existera och inte existera samtidigt, för så fort jag har hittat mina tomtar så finns dom ju, och dom fanns där redan innan jag visste det, betyder det att dom inte existerde innan jag så dom????

Lev väl!
/Andreas

Men om de hela tiden faller ett träd i en skog var 10:e sekund, alltid, så när du är där så hör du det men när du går hem och sover så vet man att de låter fastän man inte hör det? Varje gång du kommer dit så hör du ljudet av ett fallande träd var 10:e sekund eller?

Det enda jag vet är att något existerar - inte att jag existerar som upplever något. Jag vet inte att jag kan tänka - enbart att något existerar som blir tanke. Det som erfars är substansen - inte att vi erfar en substans. Frågar man sig "vad består substansen av" så har man gått över ån efter vatten. Gestaltningen är substansens grundläggande egenskap - det som vi upplever. Det finns inget bakom upplevelsen - utan upplevelsen är snarare en projektion som saknar duk - den har egen lyskraft och behöver ingen bakgrund. Huruvida det existerar något eller inte följer samma princip som om vi observerar i en dröm. Det blir problem när vi frågar oss om universum är ändligt eller oändligt - men frågar vi oss om universum i en dröm är ändligt eller oändligt så existerar inte detta problem. Vad finns bortom det upplevda i en dröm? Men i drömmen existerar ju bara jag och mina upplevelser? Nej inte ens jag/du existerar om jaget inte gestaltar sig i drömmen. Något centrum för upplevelserna uppstår inte föränn upplevelsen av ett centrum uppstår. Allt som existerar har samma substans och karaktär - det är gestaltningen. Inga tankar, inga spöken i maskinen, inget innanför eller utanför - annat än en gestaltning av detta. Vad består ljuset av om inte annat än ljus? I materiens innersta finner vi att gestaltningen är det enda som existerar - ingen bärare, ingen bakgrund. Kalla gärna denna gestaltning materia - men denna materia är det samma som du upplever i dina tankar och drömmar - och den har ingen annan bärare än själva gestaltningen.

Johan

Du kan alltid luta dig mot Descartes bevis på existens. Det är rätt klipskt, och tämligen välformulerat. Decartes menade att vetenskapen har filosofin som fundament. Enär filosofiska frågor fortfarande diskuteras utan att några direkta svar har funnits antar Descartes att hela vetenskapen därav kan betvivlas. Utifrån den tanken tar han ansats och försöker finna ett frö som aldrig kan utsättas för tvivel - En förutsättning för vidare bygge av sanningens fundament. Han finner Cogito. Tanken. Du är ett tänkande ting, och faktumet att du är ett tänkande ting garanterar din existens. För att tänka måste du alltså existera. Inget tvivel därom. Men - tänk så finns det en ond kraft- vi måste ju hitta alla plausibla tvivel till resonemanget - som försöker bedra dig att Du tänker. Om du kan bli bedragen måste du således existera. Nu är det garderat.