Uppsala eller Stockholms universitet?

[Bifrost]

Finns det per chance någon på forumet som har studerat teoretisk/praktisk filosofi på Uppsala eller Stockholms universitet? Jag har nämligen sökt in till båda till hösten, och vet inte vilket universitet jag skall välja.

Erfarenheter? Finns det någon allmän konsensus om vilket universitet som bjuder på den bästa miljön för akademiska studier? Jag är då speciellt intresserad av de filosofiska kurserna.

Till saken hör att jag för tillfället är huserad i Eskilstuna, och att pendla till Stockholm är något billigare än att pendla på omvägar till Uppsala. Men jag har hört ryktesvägen om att studier vid Uppsala är "kreddigare". Stämmer det?

Tackar vänligast på förhand.

[hovnarr]

Den här tråden kanske kan sprida lite ljus i frågan:

http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=756

[Stefan]

Nej, jag tror inte att Uppsala är "kreddigare". Jag läste nånstans att Lund och Sthlm är högst rankade inom teoretisk filosofi i landet i en internationell ranking. Praktisk har jag inte så bra koll på, men Sthlm har ju "stjärnor" som Tännsjö, Lars Bergström (emeritus, iofs) och Gustaf Arrhenius.

Har förstått det som att teoretisk i Uppsala är mycket Wittgenstein. Teoretisk i Sthlm, som jag läst på, är rätt tungt analytiskt-filosofiskt, med speciell inriktning på språkfilosofi, skulle jag vilja säga.

Vad gäller andra institutioner i Sverige är Gbg det bästa om man är intresserad av logik, och Lund det bästa om man är intresserad av kunskapsteori, har jag förstått. Allt detta gäller alltså teoretisk filosofi.

[* KYREUS *]

Finns ingen kreddigare mera insiktsfull FILOSOF i Sverige enligt min och mångas uppfattning än just INGMAR PERSSON i Lund. Sök honom via Filosofiska Institutionen vid Lunds Universitet och fråga om råd. Sen blir du garanterat - nöjd.

*KADMOZ, 100% - Lundensare

[PostDebornit]

När man söker får man:
"Ingmar Persson finns inte längre vid institutionen."



Ja, jag har också varit lundensare.

[Camilla]

Jag har läst teoretisk filosofi i Uppsala och det är ganska ok. Jag är dock inte rätt person att bedöma om undervisningens kvalitet är högre eller lägre än i Stockholm. Det stämmer att Wittgenstein har en rätt så stark ställning här, p.g.a. bl.a. professor Sören Stenlund. I allmänhet tycker jag dock att institutionen verkar ganska mångsidig och att det är högt i tak så att det mesta kan diskuteras, vilket kan vara nog så viktigt. Man blir inte utslängd om man är intresserad av t.ex. kontinental filosofi. En av lärarna (Niklas Forsberg) skrev exempelvis sin doktorsavhandling om Derrida.

Om man är intresserad av logik bör man satsa på matematisk logik vid någon matematisk institution. De må vara bra på logik i Göteborg, men de är inte bra på att undervisa i det. Jag läste logik där och det var nog den mest bortkaste kursen någonsin. 5 poäng matematisk logik är lika mycket värt som 20 poäng filosofisk logik uppskattningsvis.

I allmänhet tycker jag att utbildningen i filosofi i Sverige är usel. Antalet lektioner man får i varje kurs är löjligt lågt och kraven på studenterna är också för låga. Om man läser ett par år i matematik, juridik, medicin eller statsvetenskap så får man lära sig ganska mycket inom sitt ämne men om man läser två år filosofi och inte läser mer än vad man förväntas läsa så lär man sig knappt nåt.

Den som vill läsa filosofi i Sverige och faktiskt lära sig nåt föreslår jag att läsa extra många kurser, se till att läsa så många filosofiska verk som möjligt utöver de obligatoriska och att även umgås med andra filosofer och delta i filosofiskt inriktade föreningar, läsecirklar och debatter på fritiden.

[suchanother]

Frågan är om man öht ska läsa logik.
Läste själv 5p i Gbg. Gjorde detta för att få några "lätta" poäng och ett avbrott från tunga mattestudier.
Hela kursen gick ut på att förstöra min "naturliga logik"!!!
Gjorde mej kanske obekväm när jag en gång uppmanade föreläsaren (Westerståhl, då ung idag professor) komma med nåt jag inte visste redan!
Naturligtvis dumt av mej men jag menar allvar; varför läsa logik?

[Stefan]

Den som vill läsa filosofi i Sverige och faktiskt lära sig nåt föreslår jag att läsa extra många kurser, se till att läsa så många filosofiska verk som möjligt utöver de obligatoriska och att även umgås med andra filosofer och delta i filosofiskt inriktade föreningar, läsecirklar och debatter på fritiden.

Ligger mycket i detta. Det mer eller mindre förväntas att man gör detta också, på ett sätt som det inte görs inom andra ämnen.

[Camilla]

Naturligtvis dumt av mej men jag menar allvar; varför läsa logik?

Det är en befogad fråga.

Lite grundläggande logik kan vara bra om man vill lära sig tänka klarare. Till exempel kan det vara bra att förstå den materiella implikationen och hur man gör härledningar. Som filosof kan det också vara bra att känna till Gödels teorem.

Mer advancerad logik kan man läsa om man tycker det är roligt eller har ett teoretiskt intresse för det exempelvis, vilket jag numera inte har i någon hög grad.

Annars ser jag inte så mycket praktisk nytta av att kunna logik. Kanske kan det vara bra om vill konstruera datorer. Matematiken har fler tillämpningar.

[suchanother]

Gödel läses inom mängdteorin, iof. inom samma fakultet.
I kurslitteratur i logik var jag tvungen att köpa en svindyr tegelsten. Nån Oxford professor hade skrivit den, nu ligger den i bokhyllan och samlar damm.
Ett alternativ är att bara läsa matematikfilosofi, dvs typ konsten att härleda osv. som krävs i vanlig logik.

[Stefan]

Jag vet inte hur det ligger till inom icke-analytisk filosofi.

Inom analytisk filosofi har jag med tiden mer och mer börjat tycka att formella metoder - logik, mängdteori, sannolikhetsteori, mm, men logik i första hand - är ett nödvändigt redskap för att nå exakthet. Många diskussioner är idag hopplöst inexakta och förvirrade. Bland dem som arbetar med formella metoder finns det förvisso brister, men det finns en klar tendens mot att folk talar förbi varandra mindre (eftersom termerna är klart definierade), att filosofin blir kumulativ (mycket ett resultat av det förra), etc.

För det första finns det en hel del kunskapsteoretiskt intressanta resultat från logiken. För det andra har man utvecklat en hel del olika "filosofiska logiker", som använder sig av vanlig första ordningens logik: modallogik, epistemisk logik, deontisk logik, mm. Dessa har i min mening bidragit till en ökad förståelse av dessa fält.

Ska man läsa analytisk filosofi på allvar måste man iaf ha koll på predikatlogik: det förutsätts i många artiklar. Men som sagt, jag tycker att det är värt att gå bortom detta.

[suchanother]

Vill förtydliga:
Frågan till prof. Westerståhl var; varför vill du formalisera mina tankar.
En intellektuell verksamhet är inte formalisering. Henrik v. Wright ville stöpa allt tänkande i en form; han sa; "jag kallar logiken för tankelagar".

Tänker jag efter vissa lagar? Är inte Hegels dialektik mer givande?
För mej är v. Wright den sista traditionalisten, en torrboll.

[Stefan]

Tänker jag efter vissa lagar?

Jag hade en rätt intressant diskussion med Caustix om det här tidigare.

Man måste skilja på två betydelser av "formell", något han gjorde mig uppmärksam på. Dels kan "formell" syfta på den rena formen , i kontrast till innehållet , materien. Detta är (väl, men det finns andra som kan historien bättre och kanske kan rätta mig om jag har fel) en aristotelisk distinktion. Egentligen är väl det den sanna betydelsen av "formell". I denna mening är Aristoteles syllogismlära formell.

I en annan mening talar man om symbolisk logik som "formell", och det är sån logik som lärs ut vid svenska universitet. Den moderna symboliska logiken utgår från Freges och Russell skrifter.

Om vi koncentrerar oss på den förra, aristoteliska betydelsen, så är syllogismerna såna som "Barbara":

Alla kretensare är greker
Alla greker är européer

Slutsats: Alla kretensare är européer.


De medeltida logikerna lärde sig alla de aristoteliska argumenten genom att ge dem namn: "Barbara", "Darii", etc.; som de sedan rabblade för sig själva. Detta häcklades sen enormt av renässansfilosofer och andra upplysta under denna tid. Så logiken har ofta varit kritiserad som meningslös. (Förresten finns det en hel del likheter mellan skolastiken och den analytiska filosofin öht.)

Naturligtvis är det så att man ofta har en rätt god intuitiv förmåga för vilka de korrekta slutledningarna är. Man blir sällan särskilt överraskad under en logiklektion.

En sak som diskuterats är att man skulle ha mer "informell logik" på grundkurserna i filosofi. Exempel på detta är de s.k. "logical fallacies":

http://www.nizkor.org/features/fallacies/

Att diskutera dessa ger en kanske mer vägledning i att bli bättre på att tänka.

Men om man vill läsa mycket filosofi så kommer man inte undan att symbolisk logik har en väldigt central ställning inom analytisk filosofi. Man kan klara sig undan med minimala kunskaper om man håller sig undan stora fält som använder sig av den, men hur kul är det?

PS. Men det finns etablerade analytiska filosofer som tycker att man bör minimera sitt logikläsande: att man bör lära sig just sats- och predikatlogik, vilket man gör på A-kursen, och sen koncentrera sig på andra saker. Så åsikterna går isär.

[suchanother]

Hej Stefan. Du har en del intressanta synpunkter.
Vad jag vänder mot är det formella tankemönstret
Där ingår v. Wrights banala tanke som underordnad den komplexa utvecklingen där mångskiftande olikheter jämt och ständigt ställs mot varandra. Där känns v. Wrights tankekonstruktion som banal och naiv. Vi kan aldrig schematisera tanken som mönster. Därför ser jag v.Wright som en stelben schemantiker av den gamla skolan.
Därför vänder jag mej till till Hegel och det mer flexibla nuet där nuet är ständigt närvarande men ändå formbart.

[Camilla]

Hur som helst kan man inte formalisera allt med predikatlogik eftersom man kan göra många andra saker med språket än att ställa upp propositioner.