Börja skriva utan att ta hänsyn till vem som läser. Det låter som du ändå vill "publicera" dem i någon mån. Men då måste du acceptera att det kanske inte är vad du vill säga i början som blir uttryckt, eller rättare sagt. Att det finns en skillnad mellan vad du tror andra utläser och vad du ville ha sagt.
Jag har ett rikt språk, lätt för att uttrycka mig, mitt språkliga center sitter nästan i fingrarna nu för tiden. Och jag tänker inte så mycket vad jag skall skriva som jag ser vad jag tänker i skriften som jag ser skriven. Men inte fan kan jag förvänta mig att det blir läst så som jag tänker mig att det "borde" läsas. Mina begrepp är ju i mångt och mycket knutet till mina erfarenheter. Sådan är språket. Och hur formell man än vill vara i sitt uttryck så måste man acceptera att det saknas den här dimensionen av empatisk transferens som lättare, men inte garanterat, finns i tal. Vem ser mina känsloströmningar i orden jag lägger framför mig när jag skriver? Visst kan man utläsa sådant i texter som helhet.
Ställ helt enkelt inte så stora krav på vad du skriver. Är det värdefullt så är det. Och för att kunna vara det man vill bli, eller kunna göra det man tänker sig vilja kunna, så måste man sluta vilja och börja göra. Annars lägger du det här "jag skall göra" framför "jag gör".
Men det kräver så klart övning. Förut hade jag det talade ordet så nära att jag kunde glömma tanken i det att jag talade. Nu har jag övat upp min teknik för skriftligt uttryck på samma sätt.
Men det tog väl 6 år, och 7 tusen inlägg eller nått sånt

Och inte fan är jag klar med det heller. Det här är bara en början!