Vilken världsbild hade du haft?

[Cosmic philosopher]

Hej!

Antag att du föddes,kom till och växte upp på en plats i världen där du inte kunde se någon annan människa existera.  Undantaget var din "mor" som den första tiden av ditt liv som spädbarn ammade dig och gav dig tröst, värme,leenden,trygghet och fysisk kontakt.  Hon var stum och kunde varken tala,läsa eller skriva men försökte meddela sig/kommunicera med dig med sin kropp/sina händer så gott det gick.  

Men  några månader efter din 5- årsdag började hon successivt lite mer och mer att "försvinna",vara på "annat håll" och i motsvarande grad "inte vara med dig, inte ha uppsyn,fostra,leka med eller finnas hos dig".  

Du hade exakt samma genuppsättning/genmaterial från födelsen som du har nu (från dina biologiska föräldrar).  
Du växte upp i ett tropiskt och varmt klimat liknande en söderhavsö med massor av god frukt,vegetabilier,kokosnötter+andra nötter och du hade nära en vacker kalkvit strand med ett turkosfärgat hav omkring. 

Lite efter du fyllt 10 år försvann helt din mor en dag -till synes helt spårlöst-och du kunde inte hitta henne mer.  Du fick nu försöka klara dig helt själv/göra allt på egen hand.  Där fanns inga böcker,ingen dator,ingen telefon, ingen radio eller TV. Det fanns ingen teknologi eller inga elektroniska/tekniska apparater överhuvudtaget. Där fanns inget elektriskt ljus.Du visste inte hur du hade kommit till denna plats från början som liten. Det var en fullständig gåta för dig.  Du kunde endast ta dig fram till fots genom att gå,löpa,springa eller simma osv.  (Om du nu inte konstruerade en "båt"...)
Så förflöt tiden...
Du hade nu fyllt 30 år  - men fortfarande inte sett någon annan människa (och ej heller din mor) - trots ditt väldiga sökande,gående från plats till plats, från ställe till ställe, från vandring till vandring. 


1) Vilken världsbild tror du att du hade haft/fått/utvecklat? Tänk på att du inte fått någon "intellektuell uppfostran" (av någon annan), du hade inte läst någonting -inte en endaste rad -skrivit av en annan människohand, du hade inte tillägnat dig någon "yttre" kunskap eller något vetande som du lärt in från någon annan människa genom böcker,tal,berättelser,fotografier,nedskrivna dokument etc  (förutom din mors försök av uttryck av"primitivt kunnande" (med händer,gester och mun som "språkmedel").    Hur mycket tror du hade skiljt sig från den världsbilden du har nu?  Tror du   att du kommit fram till -i kraft av "eget tänkande" - att t ex "jorden inte kan vara platt"? Vad hade du tagit månen som - som du kunde beskåda på kvällarna och sett dess sken reflektera i havet? Och solen? För att ta som exempel.  Om du inte är religiös nu - tror du att du blivit det? Hade du börjat göra dig någon föreställning om en gud eller gudars existens för att hjälpa/beskydda dig i din situation? Vad tror du?

2) Hur mycket hade du letat efter "någon annan människa" fortsättningsvis efter 30-årsåldern och framåt? Hur mycket energi hade gått åt till det? Vad hade du gjort på dagarna? Vad hade du tänkt? 

3) Vilka föreställningar tror du att du hade haft gällande "din framtid" och "vad som händer sedan"? Tror du att du av "eget tänkande" kunde t ex komma fram till "någon föreställning om någon död/döden och vad det hade inneburit i så fall?

Det jag vill få fram/"väcka" genom detta tankeexperiment är frågeställningar som rör vem man egentligen skulle bli om inte man inte tillägnat sig något vetande eller kunskap alls ("andrahandsvetande"(vetande som t ex härrör från att man sett fotografier från månen och läst om de upplevelser som t ex astronauten Neil Armstrong varit med om - men man har själv inte varit där på månen och upplevt det rent realistiskt (som t ex Neil Armstrong))) från någon annan runtomkring via läsning eller hörsägen.
 Idag finns ju späckad information,kunskap,upplysning,experimenterande,
erfarenheter och vetande att "ta till", utnyttja och lära in från andra människor "som gått vägen" genom böcker,föreläsningar,tal,dokument,fotografier och berättelser som inte exempelvis stenåldersmänniskan (troligen) hade någon aning om.  Människan har onekligen blivit berikad med en mängd kunskap. Tänk om man t ex tagit bort allt det som man på vetenskaplig väg hittills kommit fram till gällande områden som t ex astronomi,biologi,historia,geografi,geologi,teknik,teknologi,fysik,elektronik,psykologi,
religionsvetenskap,etik etc och allt annat resterande kunskaps-/vetenskapsinhämntande från övriga områden!Tänk om man "tagit bort" allt detta "andrahandsvetande". Vad hade då blivit kvar egentligen? (Det resterande förstahansdsvetande är ju det område där man har eget direkt självupplevda erfarenheter). Vem hade man blivit som resultat och var hade man stått i förhållande jämfört med tex stenåldersmänniskan?  Vad tror du?

[Morningstar]

------

[freddemalte]

Hej!

Antag att du föddes,kom till och växte upp på en plats i världen där du inte kunde se någon annan människa existera.  Undantaget var din "mor" som den första tiden av ditt liv som spädbarn ammade dig och gav dig tröst, värme,leenden,trygghet och fysisk kontakt.  Hon var stum och kunde varken tala,läsa eller skriva men försökte meddela sig/kommunicera med dig med sin kropp/sina händer så gott det gick.  

Men  några månader efter din 5- årsdag började hon successivt lite mer och mer att "försvinna",vara på "annat håll" och i motsvarande grad "inte vara med dig, inte ha uppsyn,fostra,leka med eller finnas hos dig".  

Du hade exakt samma genuppsättning/genmaterial från födelsen som du har nu (från dina biologiska föräldrar).  
Du växte upp i ett tropiskt och varmt klimat liknande en söderhavsö med massor av god frukt,vegetabilier,kokosnötter+andra nötter och du hade nära en vacker kalkvit strand med ett turkosfärgat hav omkring. 

Lite efter du fyllt 10 år försvann helt din mor en dag -till synes helt spårlöst-och du kunde inte hitta henne mer.  Du fick nu försöka klara dig helt själv/göra allt på egen hand.  Där fanns inga böcker,ingen dator,ingen telefon, ingen radio eller TV. Det fanns ingen teknologi eller tekniska apparater överhuvudtaget. Du visste inte hur du hade kommit till denna plats från början som liten. Det var en fullständig gåta för dig.  Du kunde endast ta dig fram till fots genom att gå,löpa,springa eller simma osv.  (Om du nu inte konstruerade en "båt"...)
Så förflöt tiden...
Du hade nu fyllt 30 år  - men fortfarande inte sett någon annan människa (och ej heller din mor) - trots ditt väldiga sökande,gående från plats till plats, från ställe till ställe, från vandring till vandring. 


1) Vilken världsbild tror du att du hade haft/fått/utvecklat? Tänk på att du inte fått någon "intellektuell uppfostran" (av någon annan), du hade inte läst någonting -inte en endaste rad -skrivit av en annan människohand, du hade inte tillägnat dig någon "yttre" kunskap eller något vetande som du lärt in från någon annan människa genom böcker,tal,berättelser,fotografier,nedskrivna dokument etc  (förutom din mors försök av uttryck av"primitivt kunnande" (med händer,gester och mun som "språkmedel").    Hur mycket tror du hade skiljt sig från den världsbilden du har nu?  Tror du   att du kommit fram till -i kraft av "eget tänkande" - att t ex "jorden inte kan vara platt"? Vad hade du tagit månen som - som du kunde beskåda på kvällarna och sett dess sken reflektera i havet? Och solen? För att ta som exempel.  Om du inte är religiös nu - tror du att du blivit det? Hade du börjat göra dig någon föreställning om en gud eller gudars existens för att hjälpa/beskydda dig i din situation? Vad tror du?

2) Hur mycket hade du letat efter "någon annan människa" fortsättningsvis efter 30-årsåldern och framåt? Hur mycket energi hade gått åt till det? Vad hade du gjort på dagarna? Vad hade du tänkt? 

3) Vilka föreställningar tror du att du hade haft gällande "din framtid" och "vad som händer sedan"? Tror du att du av "eget tänkande" kunde t ex komma fram till "någon föreställning om någon död/döden och vad det hade inneburit i så fall?

Det jag vill få fram/"väcka" genom detta tankeexperiment är frågeställningar som rör vem man egentligen skulle bli om inte man inte tillägnat sig något vetande eller kunskap alls ("andrahandsvetande") från någon annan runtomkring via läsning eller hörsägen.
 Idag finns ju späckad information,kunskap,upplysning,experimenterande,erfarenheter och vetande att "ta till", utnyttja och lära in från andra människor "som gått vägen" genom böcker,föreläsningar,tal,dokument,fotografier och berättelser som inte exempelvis stenåldersmänniskan (troligen) hade någon aning om.  Människan har onekligen blivit berikad med en mängd kunskap. Tänk om man t ex tagit bort allt det som man på vetenskaplig väg hittills kommit fram till gällande områden som t ex astronomi,biologi,religionsvetenskap,historia,geografi,geologi,psykologi, etik etc och allt annat resterande kunskaps-/vetenskapsinhämntande från övriga områden!Tänk om man "tagit bort" allt detta "andrahandsvetande". Vad hade då blivit kvar egentligen? Vem hade man blivit som resultat och var hade man stått i förhållande jämfört med tex stenåldersmänniskan?  Vad tror du?

Hej Cosmic philosopher

Vilken spännande fråga. Detta blir inte lätt. Det är ungefär som att försöka att inte kunna läsa igen – hur mycket man än försöker så ser man ändå betydelsen i orden. Jag ska dock ge mig på ett försök att gissa hur jag hade fungerat i det liv du beskriver.

Antagligen hade jag fått någon slags baskänsla för min relation till min mor – en känsla av trygghet, en känsla av att vara någon, vid sidan av att vara ett med världen, en känsla av att vara omtyckt, som hade grundat sig helt på hennes existens, hennes dofter, hennes omhändertagande värme, famn och givande av mat och dryck. Jag hade så sakteliga fått en relation till omgivningen genom att träffa på olika varelser, att känna att berg är hårda, stenar är hårda, vatten smakar på ett visst sätt, ger blöthet, känna solens värme, se månljuset på natten etc. Jag hade inte byggt upp en förståelse för dessa fenomen så som jag ens kan föreställa mig. Jag tror inte att jag hade förstått att månen, solen, molnen och himlen var så långt borta – de hade varit en nära del i min fenomenologi. Jag hade, så att säga, haft de lika nära som vad annars som helst. Jag hade fått en nära koppling till havet, sanden, ljuden från träden, djuren och börjat förstå deras sätt att kommunicera, vad som komma skall, vad om har hänt och vad som händer fast i ett slag ständigt flöde utan specifika begrepp så som tidsenheter, avstånd eller andra relationer.

Jag hade självklart haft en medfödd inre drivkraft att söka upp mat, skydd samt andra varelser – i någon mening vet vi nog att vi kan fortplanta oss – vilket kräver en av motsatt kön. Jag hade antagligen sökt efter det utan att riktigt veta vad jag sökte efter. Jag tror att mina drömmar hade varit betydligt mer ihopvävda med min verklighet – jag kanske inte ens hade skilt på fantasi, dröm och verklighet på det sätt som jag gör nu. Detta då jag inte hade haft någon direkt grund för det. Min världsbild hade så sakteliga växt fram genom en slags erfarenhet och relation till de fenomen jag stött på. Frånvaron av min moder hade åter fört in mig i en enhet med världen- Jag hade vant mig vid dygnets växlingar, väderfenomenen, temperaturerna, känslan att röra mig i olika terräng – men jag hade nog inte skilt ut dem som något specifikt i den meningen som jag nu har gjort. Eftersom vår hjärna har en kapacitet för språk hade jag antagligen internt och rudimentärt bygg upp en slags ”begreppsbank” av de fenomen jag behövt fundera över. Jag hade antagligen inte på något sätt tänkt i de banor som jag nu gör utan gissningsvis något, för mig nu, helt omöjligt att stätta mig in i. Den begreppsmässiga kategorisering som jag nu är van vi, så som berg, träd, strand, hav, moln, ilska, glädje, förvåning, levande, död, etc hade inte funnits hos mig, utan sett helt annorlunda ut.

Min världsbild hade inte med nödvändighet varit enklare i termer av relationer mellan mig och omvärlden, men dock inte lika tydliggjort och färdig som den är nu. Jag hade nog inte set mig som en enskild individ utan en del av helheten på något sätt. Jag hade nog blivit vän med fenomen som jag nu inte ens kan urskilja som något att kunna bli vän med. Nä . . . jag hade nog inte varken utvecklat någon slags vetenskaplig syn på världen eller för den delen religiös, ty dessa är konstruktioner som uppstått genom en lång tid hos många människor och kulturer. Det är inte ens säkert att de existentiella frågorna hade dykt upp på det sättet. Den åtskillnad som vi tenderar att göra mellan andligt och fysiskt, logiskt och flummigt etc hade nog inte växt fram – den typen av funderingar kräver nog internsubjektiva erfarenheter och diskussioner.

Det vi kallar för yttre och inre värld hade antagligen flutit ihop – jag hade gissningsvis inte skilt på det som är mina egna tankar och det som sker omkring mig. I strikt mening hade man nog faktiskt blivit en solipsist på riktigt – det finns ju faktiskt ingen andning för mig, i en sådan situation, att anta att världen något annat en mig själv, men inte i den strikta mening som vi känner till fenomenet nu, utan helt i frånvaro av känslan av ett jag. Jag är övertygad om att vår jag-upplevelse kräver den andre, socialistring och intersubjektivitet för att öht växa fram. Jag hade nog känt en slags sorg och saknad efter min mor, men med tiden inte riktigt förstått vad det var. Men i ärlighetens namn har jag faktiskt ingen aning – din fråga är något jag ska fundera vidare på och lovar att återkomma om jag kommer på något mer gällande detta.

Hälsar Fredrik

[Cosmic philosopher]

Hej Morningstar!

Tack för ditt intressanta svar!

Omöjligt att se för mig till att börja med. Det går ju dock spekulera lite...

Angående andlighet, kanske man skulle utveckla en naturnära relation till det tropiska klimatet och hitta sitt hem i naturen och via naturen få kontakt med sig själv. Kanske att man tillslut skulle tröttna på det... möjligen bli deprimerad?? Och samtidigt sakna yttre teknik i form av rent fortskaffningsmedel, kök osv. Eftersom man på nåt plan ser att man har inre förmågor och tekniker som saknas helt i det yttre på platsen.

Hur menar du att "man på nåt plan skulle kunna se" (i den situationen) att man har inre förmågor och teknik som  inte kunde manifesteras eller användas på det yttre planet?  Man kan ju undra vilken typ av fortskaffningsmedel man själv var i stånd att tänka ut och förverkliga om man varken sett en cykel, en båt eller en MIT Daedulus
http://en.wikipedia.org/wiki/MIT_Daedalus
tidigare i den yttre världen och med det material man hade till hands...

 Det finns med största sannolikhet såna här situationer men de är mycket sällsynta. 

Menar du enligt det scenario som jag beskrev ovan här i mitt tankeexperiment? 

 Med eget tänkande skulle en inre utvecklad varelse komma fram till att jorden inte är platt eftersom man själv inte är platt inombords. 

Det var en intressant slutsats!  Vill du förklara mer utförligt vad du menar med detta och vad du menar med "att vara platt inombords"?  Vill du utveckla?
 

Tänker lite på språkutveckling... hur den skulle se ut? Den skulle vara mycket dålig. 

Ja,  det är svårt att föreställa sig hur man hade blivit om man inte växt upp med något tal/skriftspråk alls (endast ytterst lite"primitivt kroppspråk"). Jag tror knappast man hade "skapat" eller "hittat på" något slags litet talspråk för sig själv när man inte kommunicerat med någon annan. Eller hade man gjort några späda yttringar av försök till ljudmässiga ord från ens läppar om bön om hjälp och beskydd från en "tänkt någon/något där ute"? Undrar om man använt sig av vissa interjektioner... Som t ex någon "ljudkombination" när man går på något vasst eller slår sig riktigt hårt. Eller hur man hade hälsat på sin mor i tankeexperimentet som barn...

Utan utbildning skulle man nog få för sig att göra lite som man vill. 

Vill du utveckla? 

 

[Cosmic philosopher]

Hej freddemalte!

Tack för ditt mycket intressanta svar! 

Jag tror inte att jag hade förstått att månen, solen, molnen och himlen var så långt borta – de hade varit en nära del i min fenomenologi. Jag hade, så att säga, haft de lika nära som vad annars som helst

Ja, man hade nog i ödmjukhetens namn uppfattat dessa fenomen på ungefär det sättet som du beskriver. Det kan jag tänka mig. 

   
Jag hade självklart haft en medfödd inre drivkraft att söka upp mat, skydd samt andra varelser – i någon mening vet vi nog att vi kan fortplanta oss – vilket kräver en av motsatt kön. Jag hade antagligen sökt efter det utan att riktigt veta vad jag sökte efter.

Vilken mat tror du att du först och främst sökt upp? Antag att "modern"inte heller hade någon aning om eldens existens och därmed inte kände till hur man gör upp eld...

Här kanske skulle "minnesbilderna" av "modern" när man var det lilla barnet som pojke(som senare "vildman" och heterosexuell) ha sin verkan eller "betydelse" för att göra sig en föreställning eller en "fantasibild" av en kvinnas utseende eller "tänkt lämplig (sex)partner". 

Antag att en flicka växer upp  som senare "vildkvinna" och  heterosexuell. Det betyder att hon aldrig sett/hört talas om en man och det manliga könet.  Kan hon göra sig en föreställning av en manlig passande sexpartner om hon alltså inte sett/hört talas om någon man tidigare? Man kan ju undra hur "nära" hon kommer genom sin "fantasibild"? 

 ... – din fråga är något jag ska fundera vidare på och lovar att återkomma om jag kommer på något mer gällande detta.