Visualiseringstest

[Algotezza]

Hur många olikfärgade bollar kan ni samtidigt visualisera i fantasin och hur länge kan ni hålla bilden av dem stabil? Kan ni visualisera hur de rör sig också? Alla på en gång eller varje boll individuellt med bibehållande av både färg och storlek?

Jag menar nu verkligen göra det - inte bara tänka  att ni gör det!

/Algotezza

[Johan Ågren]

Det där med "samtidigt" är lite lurigt när det kommer till simultana aktiviteter. Ta t.ex den här personen som ritar två porträtt "samtidigt":

<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/CKI7XaKIjWo" frameborder="0"></iframe>

Jag skulle mena att det inte alls är "samtidigt" då personen stannar upp den ena pennan när hon tecknar med den andra och vice versa. Likadant när jag visualiserar en massa bollar. Jag placerar ut alla bollarna med deras färger och rörelsemönster, men jag skulle inte säga att jag tänker lika mycket på alla bollarna sedan i ett givet ögonblick, utan jag cirklar sedan runt i min visualisering väldigt snabbt och det ger intrycket av att jag kan visualisera alla de olika aspekterna samtidigt. För att jag verkligen ska göra det samtidigt i ordets rätta bemärkelse så måste jag integrera de olika delarna till ett simultant skede. Att skilja dessa olika definitioner åt är ganska svårt. Att snabbt erinra sig många olika saker i följd är inte det samma som simultant. Att filmen ovan spelas upp snabbt betyder inte att det sker simultant, det är illusionen att det är så som ökar i grad.

[freddemalte]

Det där med "samtidigt" är lite lurigt när det kommer till simultana aktiviteter. Ta t.ex den här personen som ritar två porträtt "samtidigt":

<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/CKI7XaKIjWo" frameborder="0"></iframe>

Jag skulle mena att det inte alls är "samtidigt" då personen stannar upp den ena pennan när hon tecknar med den andra och vice versa. Likadant när jag visualiserar en massa bollar. Jag placerar ut alla bollarna med deras färger och rörelsemönster, men jag skulle inte säga att jag tänker lika mycket på alla bollarna sedan i ett givet ögonblick, utan jag cirklar sedan runt i min visualisering väldigt snabbt och det ger intrycket av att jag kan visualisera alla de olika aspekterna samtidigt. För att jag verkligen ska göra det samtidigt i ordets rätta bemärkelse så måste jag integrera de olika delarna till ett simultant skede. Att skilja dessa olika definitioner åt är ganska svårt. Att snabbt erinra sig många olika saker i följd är inte det samma som simultant. Att filmen ovan spelas upp snabbt betyder inte att det sker simultant, det är illusionen att det är så som ökar i grad.

Hej Johan

Om vi förutsätter att händerna tillhör samma person vid samma tillfälle, så är det antagligen "automatiserat" på samma sätt som när man använder båda händerna vid piano- eller gitarrspel. Dock lika fascinerande för det.

Vänligen

Fredrik

[Johan Ågren]

Det där med "samtidigt" är lite lurigt när det kommer till simultana aktiviteter. Ta t.ex den här personen som ritar två porträtt "samtidigt":

<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/CKI7XaKIjWo" frameborder="0"></iframe>

Jag skulle mena att det inte alls är "samtidigt" då personen stannar upp den ena pennan när hon tecknar med den andra och vice versa. Likadant när jag visualiserar en massa bollar. Jag placerar ut alla bollarna med deras färger och rörelsemönster, men jag skulle inte säga att jag tänker lika mycket på alla bollarna sedan i ett givet ögonblick, utan jag cirklar sedan runt i min visualisering väldigt snabbt och det ger intrycket av att jag kan visualisera alla de olika aspekterna samtidigt. För att jag verkligen ska göra det samtidigt i ordets rätta bemärkelse så måste jag integrera de olika delarna till ett simultant skede. Att skilja dessa olika definitioner åt är ganska svårt. Att snabbt erinra sig många olika saker i följd är inte det samma som simultant. Att filmen ovan spelas upp snabbt betyder inte att det sker simultant, det är illusionen att det är så som ökar i grad.

Hej Johan

Om vi förutsätter att händerna tillhör samma person vid samma tillfälle, så är det antagligen "automatiserat" på samma sätt som när man använder båda händerna vid piano- eller gitarrspel. Dock lika fascinerande för det.

Vänligen

Fredrik

Nej, det är inte så. Personen tecknar helt enkelt "ett porträtt" som har två huvuden, och hon kan sedan teckna lika bra med vänster och höger hand. Det är inte märkvärdigare än att teckna först det högra ögat med vänster hand och sedan den vänstra med höger hand. Hade personen simultant haft två pennor på pappret som rörde sig i samma takt utan att vänta in att den andra handen ska stanna så hade det varit simultant på riktigt.

[freddemalte]

Det där med "samtidigt" är lite lurigt när det kommer till simultana aktiviteter. Ta t.ex den här personen som ritar två porträtt "samtidigt":

<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/CKI7XaKIjWo" frameborder="0"></iframe>

Jag skulle mena att det inte alls är "samtidigt" då personen stannar upp den ena pennan när hon tecknar med den andra och vice versa. Likadant när jag visualiserar en massa bollar. Jag placerar ut alla bollarna med deras färger och rörelsemönster, men jag skulle inte säga att jag tänker lika mycket på alla bollarna sedan i ett givet ögonblick, utan jag cirklar sedan runt i min visualisering väldigt snabbt och det ger intrycket av att jag kan visualisera alla de olika aspekterna samtidigt. För att jag verkligen ska göra det samtidigt i ordets rätta bemärkelse så måste jag integrera de olika delarna till ett simultant skede. Att skilja dessa olika definitioner åt är ganska svårt. Att snabbt erinra sig många olika saker i följd är inte det samma som simultant. Att filmen ovan spelas upp snabbt betyder inte att det sker simultant, det är illusionen att det är så som ökar i grad.

Hej Johan

Om vi förutsätter att händerna tillhör samma person vid samma tillfälle, så är det antagligen "automatiserat" på samma sätt som när man använder båda händerna vid piano- eller gitarrspel. Dock lika fascinerande för det.

Vänligen

Fredrik

Nej, det är inte så. Personen tecknar helt enkelt "ett porträtt" som har två huvuden, och hon kan sedan teckna lika bra med vänster och höger hand. Det är inte märkvärdigare än att teckna först det högra ögat med vänster hand och sedan den vänstra med höger hand. Hade personen simultant haft två pennor på pappret som rörde sig i samma takt utan att vänta in att den andra handen ska stanna så hade det varit simultant på riktigt.

Hej Johan

Ok!

Vänligen

Fredrik

[Johan Ågren]

Här tecknar jag simultant, där jag applicerar samma skede på båda händerna. Det är en automatisering, men jag vet inte vilken sida som är dominant och som styr den andra.

<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/DBnTBXox0Ns" frameborder="0"></iframe>

[Marko]

Hur många olikfärgade bollar kan ni samtidigt visualisera i fantasin och hur länge kan ni hålla bilden av dem stabil? Kan ni visualisera hur de rör sig också? Alla på en gång eller varje boll individuellt med bibehållande av både färg och storlek?

Jag menar nu verkligen göra det - inte bara tänka  att ni gör det!

/Algotezza

Vilken intressant fråga och nyttigt experiment.

när jag försökte så klarade jag två bollar bra, tre bollar blev lite ryckigt och fyra svårt.
Det fanns inget mönster jag kände igen. så jag la in dom i ett mönster /rörelse som jag kände igen och slapp med det tänka ut banan. då var fem  bollar fungerande.
sen blev det abstraktion och jag klumpade ihop bollarna.

ett test jag gjorde var att använde 5 bollar.
jag beräknade position för var och en, gjorde en snapshot och flyttade dessa fem bollar till nästa moment.
det blev mot slutet en liten flytande film där jag kunde hantera dessa fem bollar.

la jag alla bollar i samma boll, så var nog max också fem. (efter fem började jag räkna istället.)

jag gissar på att om jag övar en längre tid så skulle det kunna bli en 7-10 stycken.

att ge bollarna ett syfte underlättade, och jag använde mig av en likriktad kraft utifrån som bollarna roterade mot.
röde dom sig mot varandra av gravitation blev det besvärligare.

så för mig blev det nog 2 stabilt, 3 ryckigt 5 med rörelsen abstraherad. (kanske bara en boll i taget rent praktiskt om jag penetrerar momenten)
Det intressanta är att jag påmindes om en gammal erfarenhet, jag tänker färglöst.
(jag hade koncentrations problem med att ha kvar färgerna på bollarna, dom blev gärna gråa efter en liten stund)

hur tänker du själv runt detta, och hur många tror du att du klarar av ?

[Algotezza]

När jag skall visualisera något brukar jag guida mitt inre bildskapande med tyst tänkta ord.

Jag tänkte också att denna övning kanske kunde ge en bild av hur stora mängder vi mer sinnligt  och konkret kan greppa och  förstå - just genom att kunna visualisera dem mer konkret. Naturligtvis kan vi handskas med stora tal och mängder mer teoretiskt och abstrakt. Vi förstår ju t.ex. antalet hundra utan att se hundra ting av något slag framför vårt inre öga.

Hur många ting av samma slag kan man öht se i sitt inre samtidigt? Är det inte ett mått på hur stora antal vi kan greppa spontant?

Det abstrakta hanterandet av stora mängder/antal ser jag som ett inlärt beteende via språket, inklusive det matematiska. En intersubjektivt uppräthållen fiktion.

Mitt eget inre visualiserande är en mix av bild och begrepp - lite nebulosarikst...

/Algotezza

[Marko]

När jag skall visualisera något brukar jag guida mitt inre bildskapande med tyst tänkta ord.

Jag tänkte också att denna övning kanske kunde ge en bild av hur stora mängder vi mer sinnligt  och konkret kan greppa och  förstå - just genom att kunna visualisera dem mer konkret. Naturligtvis kan vi handskas med stora tal och mängder mer teoretiskt och abstrakt. Vi förstår ju t.ex. antalet hundra utan att se hundra ting av något slag framför vårt inre öga.

Hur många ting av samma slag kan man öht se i sitt inre samtidigt? Är det inte ett mått på hur stora antal vi kan greppa spontant?

Det abstrakta hanterandet av stora mängder/antal ser jag som ett inlärt beteende via språket, inklusive det matematiska. En intersubjektivt uppräthållen fiktion.

Mitt eget inre visualiserande är en mix av bild och begrepp - lite nebulosarikst...

/Algotezza

problemet var att ge varje boll en identitet. ett namn (en färg).. göra något virtuellt 'levande'
I verkligheten kan vi nog hantera ett anta identiteter, och jag har funderat på hur många.
Jag är trygg vid möten om 3-5 personer. jag tror att jag kan ha en bra överblick vid den nivån.
blir det fler har jag inte längre en överblick över gruppen i detalj.

problemet med ditt exempel var att jag i hjärnan var tvungen att kontrollera färgerna på bollarna medans jag visualiserade.. det blev liksom en process som kontrollerade en annan process.. och jag var tvungen att 'freeza' bilden för att kontrollera om jag behärskade visualiseringen och att bollarna var rätt.

släppte jag loss och lät bilderna rulla på så blev det annat, lite avslappning och in mot drömmen då blev bilderna mer klara..


jag har i hela mitt liv sagt att jag tänker inte med bilder, jag tänker med känslor.
alla har lärt mig att det är fel, och jag försöker se dessa bilder som inte existerar.
känslor existerar och formar mina ord.   jag vet faktiskt inte hur detta funkar...

Det abstrakta hanterandet av stora mängder/antal ser jag som ett inlärt beteende

om man saknar ett språk, undrar om man i drömmen kan hantera abstraktioner.

[J R Auk]

Låt mig fråga en angränsande fråga som jag märkt att vi har olika erfarenheter av. När ni tänker på tal, tex 4, eller 5, tänker ni då i en bild av siffran?

Majoriteten jag frågat gör så. De adderar verkligen siffran, före mängden, med en annan och får sitt svar i en representativ siffra.

Jag kan nämligen knappt visualisera en boll. Eller jag kan ha en slags relation till bollar, men det är definitivt inte något som liknar det sensoriska i att se en eller flera bollar. De finns där. Men utan form. Som abstrakta element. Och så är det för mig med tal också. Jag ser aldrig några siffror. Jag har vad jag skulle kalla en abstrakt mängd som sedan ger en annan utan ett visuellt element inblandat.

Jag vet jag såg en dokumentär om en savant som sade att han hade en form, visuellt, för varje tal, och att han kunde "känna" av primtal med hjälp av dessa former varpå han fick talen perceptuella genom visuell representation för sin tanke. Han gjorde också lermodeller av dessa som ett test huruvida det stämde. De ville se om formerna för lermodellerna var lika vid olika tillfällen. Vilket dem i mitt omdöme, från de exempel jag gavs, var. Även om de varierade i storlek, vilket alltså gav att det var ett internt relativt system före ett externt till andra, systemets delar, relativt system.

Vad kommer det sig av? Är det huruvida vi dominerande låter olika "fakulteter" eller "centra" hos hjärnan ta sig an problemet? Är det vana eller biologi? Vad tror ni?

[Marko]

Låt mig fråga en angränsande fråga som jag märkt att vi har olika erfarenheter av. När ni tänker på tal, tex 4, eller 5, tänker ni då i en bild av siffran?

Majoriteten jag frågat gör så. De adderar verkligen siffran, före mängden, med en annan och får sitt svar i en representativ siffra.

Jag kan nämligen knappt visualisera en boll. Eller jag kan ha en slags relation till bollar, men det är definitivt inte något som liknar det sensoriska i att se en eller flera bollar. De finns där. Men utan form. Som abstrakta element. Och så är det för mig med tal också. Jag ser aldrig några siffror. Jag har vad jag skulle kalla en abstrakt mängd som sedan ger en annan utan ett visuellt element inblandat.

Jag vet jag såg en dokumentär om en savant som sade att han hade en form, visuellt, för varje tal, och att han kunde "känna" av primtal med hjälp av dessa former varpå han fick talen perceptuella genom visuell representation för sin tanke. Han gjorde också lermodeller av dessa som ett test huruvida det stämde. De ville se om formerna för lermodellerna var lika vid olika tillfällen. Vilket dem i mitt omdöme, från de exempel jag gavs, var. Även om de varierade i storlek, vilket alltså gav att det var ett internt relativt system före ett externt till andra, systemets delar, relativt system.

Vad kommer det sig av? Är det huruvida vi dominerande låter olika "fakulteter" eller "centra" hos hjärnan ta sig an problemet? Är det vana eller biologi? Vad tror ni?

Jag hade också problem med att visualisera första bollen.
Det tog ett par minuter.. och efter en halvtimme så var det lite klarare.

säger du siffran fem till mig så hör jag bara ordet och ser ingen bild, inte antalet eller något alls.
att räkna fem plus sex är ett mekaniserat arbete och jag har inte ens en abstrakt bild.. det sker nästan intuitivt.

jag tror hjärnan klarar av att hantera massor av information utan att behöva använda medvetandet.
medvetandet och minnet börjar bli aktivt när jag behöver lösa mer avancerade uppgifter än att hantera en boll eller siffran fem.
om jag tex säger att bollen är en kub, så tror jag att visualiseringen sätter fart.. det var något nytt som måste hanteras....

en intressant iakttagelse gjorde jag för en timme sedan.
Jag hade en intuitiv bild av ett nätverk i huvudet.. visste var kablarna var dragna och till vilka switchar. (i det undermedvetna)
Sen drog ägaren ut alla kablar för att han ville ha ordning (jäkla ordningsmäniskor som trasslar till det bara för att det ska se fint ut...)
Jag tvungen att måla upp routrar och switchar kablar och ha hastigheter mm som en visuell bild för att allt skulle bli så optimalt som möjligt vid kabeldragningen.
nu efteråt är bilden mer en symbol som 'gigabitnät till gigabit och hundra ligger utanför till port 1'
nätverken är som öar.. isolerade från varandra och har en rund ring som symbol.. ringar som inte nuddar andra ringar.. mer än med en linje där de ska.

[Algotezza]

Låt mig fråga en angränsande fråga som jag märkt att vi har olika erfarenheter av. När ni tänker på tal, tex 4, eller 5, tänker ni då i en bild av siffran?

Majoriteten jag frågat gör så. De adderar verkligen siffran, före mängden, med en annan och får sitt svar i en representativ siffra.

Jag kan nämligen knappt visualisera en boll. Eller jag kan ha en slags relation till bollar, men det är definitivt inte något som liknar det sensoriska i att se en eller flera bollar. De finns där. Men utan form. Som abstrakta element. Och så är det för mig med tal också. Jag ser aldrig några siffror. Jag har vad jag skulle kalla en abstrakt mängd som sedan ger en annan utan ett visuellt element inblandat.

Jag vet jag såg en dokumentär om en savant som sade att han hade en form, visuellt, för varje tal, och att han kunde "känna" av primtal med hjälp av dessa former varpå han fick talen perceptuella genom visuell representation för sin tanke. Han gjorde också lermodeller av dessa som ett test huruvida det stämde. De ville se om formerna för lermodellerna var lika vid olika tillfällen. Vilket dem i mitt omdöme, från de exempel jag gavs, var. Även om de varierade i storlek, vilket alltså gav att det var ett internt relativt system före ett externt till andra, systemets delar, relativt system.

Vad kommer det sig av? Är det huruvida vi dominerande låter olika "fakulteter" eller "centra" hos hjärnan ta sig an problemet? Är det vana eller biologi? Vad tror ni?

Jag är bättre på att visualisera nakne damer i lämpliga positioner. Känner mig mer motiverad att göra det.

Hur många olikfärgade damer kan ni tänka att "bolle med"? (Danska)

Visualisera mera numera.


/Algotezza