Kärlek

[soilheart]

Ok. Antar att detta är rätt forum =)
Jag är som sagt innan bara 19 år och har antagligen ingen aning alls om vad kärlek är men efter kollat lite på wikipedia hittade jag Sternberg's Triangular Theory of Love ( http://en.wikipedia.org/wiki/Triangular_theory_of_love ).
Denna känns mycket tänkvärd efter vad JAG hört/kännt/och varit med om.
Jag har då och då på sistonde fått "ahakänslor" när jag läst/diskuterat om kärlek vilka fått mig att tänka att teorin stämmer kanske ganska väl.
Så jag undrar:
Är detta en fungerande teori som nu tycker stämmer eller har ni någon bättre teori/bild av hur kärlek fungerar och fungerar på bästa sätt.
(observera att detta inte är någon fråga om vad kärlek är eller vilken som är den "bästa" kärleken)

[* KYREUS *]

/////Välkommen i gänget; tanke- och samtalsgänget//////////////

Vad är Kärlek?

1. En naturkraft; den enda som människan varken kan dölja eller manipulera...

2. Vuxen kärlek: att upptäcka att den andre redan upptäckt vad man verkligen behöver...

3. I ett kosmologiskt perspektiv: Kärlek är en gåva från GUD till människan. Den ges åt alla; men k a n och v i l l
alla ta emot den gåvan?

*Kadmos

[soilheart]

Vad är Kärlek?

*host*

(observera att detta inte är någon fråga om vad kärlek är eller vilken som är den "bästa" kärleken)

Intressant post ändå. För jag håller med dig om allting
Punkt 1-3. Allting är rätt enligt mig.

Men till ämnet. Menar du då att man inte kan finna nån fungerande teori/förklaring/förenkling till kärlek?
Att kärlek bara kan upplevas?

[* KYREUS *]

Svar ja!


Kärlek är egentligen bortom definition av flera skäl. Som gåva av GUD vore det egentligen både hädiskt och o-möjligt av en enkel dödlig människa att försöka definiera den. Dessutom: kärleken är högst individuell mellan människan och kärlekens föremål. Eftersom det finns miljarder olika och individuella människor, finns det lika många och mera "slags" sk kärlek.

"profeten" (*blink*) Kadmos

[soilheart]

Ja, jag tycker ju att du har rätt måste jag ju erkänna.
Jag vill ju i alla fall att det ska vara så.
Det är väl bara nån röst inom mig som vill förenkla och förstå...

Ingen annan som har nån åsikt?

[hovnarr]

Jodå. Men den tillför inte så mycket. Jag tänker mig närmast en syntes av kadmos 1+3, dvs. kärleken som ursprunglig naturkraft, impulsen som vid skapelsen gav energin riktning osv.

Sen används ju ordet "kärlek" i en mängd olika betydelser idag. "Älska" används till exempel både om sex och själva kärlekandet; ungefär som om det fanns ett ord som beskrev både en bilmotor och en bil.

Några små tankar i all kär lek. Av en lek man. En amatör!

[soilheart]

Jo. Språket är mysko när det gäller kärlek.
För jag älskar min familj på ett sätt.
Älskar mina vänner på ett annat sätt.
Älskar min flickvän(om jag skulle ha någon) på ett annat sätt ändå.

Saknas nästan ord i svenskan. Fast som min vän sa. Språket är onödigt när du ska förmedla känslor som kärlek, då är det känslan som är viktig.


Förtydling till alla som kommer in i diskussionen:
Denna tråden handlar om alla sorters kärlek. Från vänskap till den perfekta relationen. Läs artikeln på wikipedia så förstår ni.

[rob_anybody]

hej, det här är väl mitt första inlägg i någon debatt även om debatten i den här diskussionen verkar tämligen lam...

de tre punkterna kadmos lägger fram är fattiga tycker jag, att kärlek är en naturkraft kan betyda vad som helst kom ihåg att biologen skulle börja tala om hormoner och nervimpulser, författaren om något uråldrigt oföränderligt, som är större än allt annat och sociologen om kärlek som ett beteende som gör att människor som lever nära varandra lättare kan leva och arbeta nära varandra som ett gruppdjur...

där kadmos talar om "den vuxna kärleken..." tycker jag att han är väldigt vag eftersom han beskriver en känsla alla har upplevt som älskat, men känslan ligger närmast glädje över att upptäcka att det är så än kärlek i sig. Kärleken finns redan där.

att kärleken kommer från gud vet jag inte ens om det har någon betydelse i denna diskussion som jag tycker borde hållas på ett "filosofiskt" inte religiöst plan. Han använder ordet "hädelse" som jag tycker är ganska intressant eftersom något bara kan vara hädelse om det avviker från den allmänt accepterade religionen. När jag anslöt mig till den här sidan såg jag inget meddelande som sa åt mig att "det här är en kristen sida" alltså är denna sidan religiöst frigjord och vare sig jag är hindu eller muslim så kan jag inte kalla något här "hädelse" för de som hädar delar inte min tro...

det finns många sätt att beskriva kärlek, men jag tror att på det sättet kommer man inte åt kärlekens så att säga inre kärna... För att svara på frågan "Vad är kärlek?" tror jag att man behöver gå längre än biologen, författaren, sociologen och prästen...

frågan då är hur?

Jag läste artikeln i wikipedia, och man kan väl säga att jag håller med om teorin som sådan... kärlek är en mångfacetterad känsla, men också en egenskap. Det är något personligt, många olika människor tänker på olika saker när de tänker på kärlek, känslan är däremot alltid något bra. Det enda eviga med kärlek blir väl definitionen av den som en "bra" känsla. Den är upphöjd och betraktad olika mycket i olika kulturer, men på det personliga planet är det inte något man vill vara utan. De som påstår att de vill det har ofta kommit ur en relation precis, att vänja sig att vara utan någon vare sig det är en vän eller en partner är en mycket smärtsam upplevelse, som jag är säker på att de flesta har fått erfara...

Vi vet att kärlek är en bra känsla som skapar beroende. Beroendet är fokuserat på en människa ett djur eller till och med ett objekt och kan variera i form och styrka, ofta på interaktion och feedback från "objektet" för kärleken.

Det verkar som att detta är den yttersta definitionen på kärlek:

1) Den involverar en person som känner kärlek

2) Det finns alltid ett "objekt" eller fokus för kärleken

3) Kärlek skapar beroende från personen till objektet

4) Kärlek är en "positiv" upplevelse

Jag vet inte om jag har mycket mer att säga... men detta är väl hur jag ser på kärlek.

[Joahn]

Håller med Rob om att det är ganska så det där med "naturkraft" med mera är ganska vagt och intetsägande.

Vi vet att kärlek är en bra känsla som skapar beroende. Beroendet är fokuserat på en människa ett djur eller till och med ett objekt och kan variera i form och styrka, ofta på interaktion och feedback från "objektet" för kärleken.

Det verkar som att detta är den yttersta definitionen på kärlek:

1) Den involverar en person som känner kärlek

2) Det finns alltid ett "objekt" eller fokus för kärleken

3) Kärlek skapar beroende från personen till objektet

4) Kärlek är en "positiv" upplevelse

Detta är inte min uppfattning om vad kärlek är. Det skapar inte beroende, nej, då handlar det snarare om begär eller åtrå. Jag anser att en förälskelse består av dessa två element: kärlek å ena sidan och åtrå å den andra. Åtrån är inget bra i sig. Den skapar beroende, grumlar omdömet och kan leda till egoism och svartsjuka.

Så vad är då kärlek? Lite förenklat så skulle jag vilja definiera det som en intensiv önskan om lycka åt vad-det-nu-är-man-älskar.

[* KYREUS *]

/inte till Allah!!/

*KADMOS TES, anno 2005:

^Kärleken kan och skall och bör inte förklaras^

[hovnarr]

de tre punkterna kadmos lägger fram är fattiga tycker jag, att kärlek är en naturkraft kan betyda vad som helst kom ihåg att biologen skulle börja tala om hormoner och nervimpulser, författaren om något uråldrigt oföränderligt, som är större än allt annat och sociologen om kärlek som ett beteende som gör att människor som lever nära varandra lättare kan leva och arbeta nära varandra som ett gruppdjur...

*gapflabb* Lite fattiga? Och du kunde dra så otroligt mycket ut ur dem ändå! Kärlek som naturkraft. Ja. Jag tycker det stämmer alltsammans du har skrivit där - särskilt belysande är ju att du knutit begreppet "kärlek som naturkraft" till olika arketyper. Det säger ju inte så mycket om begreppet, utan mer om arketyperna.

Och vad som helst kan ju faktiskt inte begreppet, inom rimlighetens gränser, betyda. Om jag säger såhär istället: "Väderlek är en naturkraft." Låter det mindre skumt? Utan att bli alltför stereotyp vågar jag påstå att en indianhövding och meterolog skulle vara överens om detta, även om de skulle ha olika saker att säga om saken. Har någon av dem mer eller mindre rätt? Visar inte mångtydigheten på ett RIKT begrepp, snarare än ett fattigt?

Därmed inte sagt att rikedom nödvändigtvis är bättre än fattigdom. Rika ord vore t.ex. värdelöst inom matematiken.

[Joahn]

Kärleken kan och skall och bör inte förklaras

Vadå för? Vad är det som är så hemskt med att försöka förklara saker? Vad är det som går förlorat som är så viktigt att ha kvar? Mystiken kring kärlek försvinner om vi lyckas förklara den, men är det något att ha då? Jag ser inte varför det skulle vara en så stor förlust.

[Thurisaz]

/inte till Allah!!/

*KADMOS TES, anno 2005:

^Kärleken kan och skall och bör inte förklaras^

Jag satt en gång och filosoferade över en annan kraft, kreativiten, i alla fall jag kom på att de skulle gå att förstå hela kreativiteten, alltså lära sig vad det är, men de skulle ta en så lång tid att när man själv vet vad kreativ är, så skulle man ha slösat bort hela sitt liv på något som man absolut inte har någon nytta av att veta.

Samma sak är de med kärleken, skulle man ta sig tid att lära sig vad kärlek är, så skulle man slösa bort hela sitt liv på något som man aldrig skulle få någon nytta av att veta.

Man kanske ser en vision framför sig om en massa nytta man skulle ha av att veta dessa saker, men man skulle aldrig ha någon tid till att kunna nyttja sin visdom, eftersom ens hjärna skulle vara så fullmatad av just denna informationen och även om man skulle få leva 50år till, så skulle det krävas en omstart av hjärnkontoret för att man skall kunna börja leva med informationen som hjälpmedel, en omstart som är omöjlig om man inte är en dator.

[rob_anybody]

ok, joahn, om vi säger att kärlek inte skapar beroende utan är "mer en önskan att den man älskar ska vara lycklig" vad är det det då som gör att man önskar detta om inte kärleken i sig. Återigen använder vi ett attribut för att beskriva helheten.

vad jag ville peka på med att beskriva naturkraft som ett fattigt ordval var att det kunde tolkas på så otroligt många sätt, det säger inte så mycket för sig själv, tolkningen får vi inte ut av ordet utan vilken arketyp vi tillhör. Biologen skulle se "naturkraft" och tänka "aha" och sen gå vidare och tro att den andre tänkte på samma sätt.

[måste rusa, återkommer senare med resten av vad jag hade att säga, sorry för alla er som måste vänta spänt på min förklaring ]

[Joahn]

ok, joahn, om vi säger att kärlek inte skapar beroende utan är "mer en önskan att den man älskar ska vara lycklig" vad är det det då som gör att man önskar detta om inte kärleken i sig. Återigen använder vi ett attribut för att beskriva helheten.

Jaha, du tänker såå...

Helt klart en intressant synvinkel, men nej, jag håller fortfarande inte med. Såhär: de gånger i livet jag har känt kärlek så har inte alltid följden blivit beroende. Däremot har det alltid inneburit en vilja/önskan om lycka åt den andra. Och då menar jag inte just att man hela tiden går och tänker det i huvudet, mer att det liksom är grunden för hur man handlar gentemot personen.

skulle man ta sig tid att lära sig vad kärlek är, så skulle man slösa bort hela sitt liv på något som man aldrig skulle få någon nytta av att veta.

Om kärlek nu skulle vara det jag påstår att det är, så har det ju inte direkt tagit ett helt liv att lära sig (jag är 17 år). Och jag tycker visst det känns som att jag har nytta av det, för det gör att jag kan skilja mellan kärlek och andra saker som man ofta blandar ihop med kärlek, såsom åtrå.

Förresten, Kadmos, jag har en till liten fråga till dig. Du ansåg att kärlek inte bör förklaras, men var det inte det du gjorde själv?