Lidande - en konstruktiv approach

[transversal]

Lidande - Eget och andras.

Hur mycket man verkligen lider av andras olycka är nog ganska individuellt. Lite hur vi är skapade på en extrovert/introvert skala. Är man skapt som social och har lätt att få vänner så är man antagligen också mer mottaglig för andras lycka/olycka. Så det är väl baksidan med att vara skapt som hustrun... Sen är det ju så att katastrofer säljer lösnummer, eller hur?

Men hur lidandet hanteras, eget eller empatiskt, är det verkligen något att "ta tillvara"?

Gäller det inte mer att försöka undvika att göra smärtan till lidande, i den mån det går? Och det lidande som ändå produceras, vare sig det gäller egna katastrofer eller andra människors, det är väl ett ont vi inte kommer ifrån? Mer än att försöka mildra det som skapar smärtan? I den mån det går?

Nja, jag vet nog inte om det är något att "ta tillvara". Hantera är väl knappast att "upphöja".

Smärta till lidande. Snyggt formulerat.

Men om man nu inte "kommer ifrån det" - hur ska man då förhålla sig till det?

Lider nu för tillfället,  faktiskt. Inga katastrofer, bara för mycket vardagskaos, gräl, utarbetad. När man väl är nere i det... känns helt omöjligt ta sig ur. Bara att acceptera. Ska lyssna på Yoga nidra, brukar hjälpa. Då det inte är djävligare än nu.

Ok, hoppas det går över snart då. Lugnar upp sig.

Ursäkta om jag e trög, men vad är Yoga nidra - trodde yoga var en träningsform och inte något man lyssnade på?

[Anders]

Lidande - Eget och andras.

Hur mycket man verkligen lider av andras olycka är nog ganska individuellt. Lite hur vi är skapade på en extrovert/introvert skala. Är man skapt som social och har lätt att få vänner så är man antagligen också mer mottaglig för andras lycka/olycka. Så det är väl baksidan med att vara skapt som hustrun... Sen är det ju så att katastrofer säljer lösnummer, eller hur?

Men hur lidandet hanteras, eget eller empatiskt, är det verkligen något att "ta tillvara"?

Gäller det inte mer att försöka undvika att göra smärtan till lidande, i den mån det går? Och det lidande som ändå produceras, vare sig det gäller egna katastrofer eller andra människors, det är väl ett ont vi inte kommer ifrån? Mer än att försöka mildra det som skapar smärtan? I den mån det går?

Nja, jag vet nog inte om det är något att "ta tillvara". Hantera är väl knappast att "upphöja".

Smärta till lidande. Snyggt formulerat.

Men om man nu inte "kommer ifrån det" - hur ska man då förhålla sig till det?

Lider nu för tillfället,  faktiskt. Inga katastrofer, bara för mycket vardagskaos, gräl, utarbetad. När man väl är nere i det... känns helt omöjligt ta sig ur. Bara att acceptera. Ska lyssna på Yoga nidra, brukar hjälpa. Då det inte är djävligare än nu.

Ok, hoppas det går över snart då. Lugnar upp sig.

Ursäkta om jag e trög, men vad är Yoga nidra - trodde yoga var en träningsform och inte något man lyssnade på?

Nidra fattar jag betyda ung. sömn.
Det är nånting emellan hypnos och avslappning. Fanns med på en yogakurs som jag gick. Djupavslappningen var lärarledd. Köpte en skiva av henne med avslappningen inspelad.

[insictus]

Lidande och smärta beror på ett eller annat sätt att ens livstillstånd inte är som man vill att den ska vara. Den egna viljan definierar allt i ens liv, eftersom saker antingen är som man vill att de ska vara eller så är de det inte. Problemet är att vi inte ser på livet från den egna viljans synvinkel, utan från en artificiellt inlärd synvinkel.

Jag har läst en bok som heter Alkuajatus - Urtanken - Livets lilla handbok. Enligt boken har vi en ursprunglig egen vilja (inte att förväxla med artificiella eller föreställda viljor eller t.ex att man vill ha en Ferrari), men att vi sedan barnsben kopierar tankar från vår omgivning. Dessa tankar definierar bl.a vad som är "rätt" saker att göra i livet, och till slut har vi kopierat så många av dessa tankar, att vi börjar göra våra livsval baserat på dem istället för vår egen ursprungliga vilja, som hamnar i det omedvetna.

Den egna viljan har dock inte försvunnit, utan finns i det omedvetna och försöker komma fram, och många känner smärta och lidande av detta, men vet inte vad det beror på. Väldigt många lyckas dölja smärtan från sig själv genom att hålla sig upptagna med allt möjligt, men den finns ändå under ytan hela tiden. De inlärda tankarna påstår att man måste det ena och det andra, och de innehåller ursäkter för varför ens livssituation ska fortsätta vara så som den är, alltså är människan mer eller mindre tankestyrd. Med hjälp av den vetskap som finns i boken, kan man börja observera sin person i alla situationer och lära sig att upptäcka när dessa yttre tankar påverkar ens handlingar. Sakta men säkert kan man avveckla de styrande tankarna samtidigt som medvetenheten om en själv och den egna viljan växer. Boken är alltså som ett redskap och den fungerar verkligen. Jag hittade boken på sidan www.alkuajatus.org  Rekommenderas!