Vanans makt - hur stor kan den bli?

[Varney]

jo, det må så va, men det är inte vana nog att skapa trygghet i tillvaron, för mig iaf..
..det är skulle jag tro, vanans största uppgift, eller?
..vanan av undvikandet av vanor är således inte nog genomgripande för att klara av den uppgiften =)
*messerweisser*

[What Gives?]

jo, det må så va, men det är inte vana nog att skapa trygghet i tillvaron, för mig iaf..
..det är skulle jag tro, vanans största uppgift, eller?

Hmm, du skriver uppgift som om vanor uteslutande skulle uppstå på medvetet initiativ, och i de fallen kan man nog säga att man skaffar sig dessa vanor med syfte att skapa trygghet.

Sen finns det ju emellertid även oönskade vanor, och de är ju inte direkt uppgifter, snarare konsekvenser - eller kompensationer och liknande - tänker jag mig om jag snöar lite i ämnet.

..vanan av undvikandet av vanor är således inte nog genomgripande för att klara av den uppgiften =)
*messerweisser* :D

Nej, det verkar inte så.

[Varney]

nejnej inte alls.
jag menar inte att det är medvetet.

[A friend of ours]

Frälsningen heter improvisation, men måste utgå från maggropen annars är den inte ett resultat av spontanitet och ingivelse utan av kvalificerade matematiska sannolikhetsalgoritmer. Jag utlovar fullständig förvåning över det undermedvetnas suvveränitet, vi människor har utmärkt autopilotfunktion. Nyckelord: Avfokusering och avslappning (inte koncentration och engagemang).
Själv är jag helt befriad från vanemässiga mönster - och detta, paradoxalt nog, som ett resultat av några ohälsosamma ovanor.

[deep]

Vanans makt är stor över oss människor.
Jag kommer ofta på mig att rulla på i samma fotspår, det är inte bra om man vill leva ett stimulerande, utvecklande och kreativt liv som jag vill.
På mitt jobb ser jag alltid positivt på nykomlingar i gruppen. De är inte inkörda i ett spår utan har massa nya ideér, och tankar kring hur man kan genomföra nya saker.
Man har lätt att bli hemmablind efter ett tag om man gör en sak upprepade gånger.
Dock tror jag att det är viktigt för kroppen att ha vissa rutiner.
Sömnrutiner, matrutiner, kost rutiner,motionsrutiner osv. Våran fysiska kropp älskar bestämmmda klockslag och rutiner.
Psyket behöver utmaning, kroppen behöver rutiner.

[D-D-Delia]

Jag har kommit på en sak som avbryter åtminstone mig i mitt rutinvandrande hem: "Förnyelse-tvångstankar". Varje gång när jag kommer till en viss gångväh med flera valmöjligheter får jag en tvångstanke om att jag inte får ta samma väg, men att min sista räddning ändå är att ta den väg jag lagt mig till med på senare tid. På så sätt måste jag alltid reflektera när jag kommer hit. Ibland är det rentav ångestfyllt.

[Makterna]

Om det inte spelar någon roll vilken rutt man tar, varför då göra en stor sak av att man alltid tar samma rutt?
Om det stör dig på nåt sätt att du alltid tar samma rutt, kan du väl helt enkelt ändra rutten, så är problemet löst.
Om du däremot INTE skulle kunna förmå dig att ändra rutten efter att du BESTÄMT dig för att ändra den, först DÅ kanske du kan börja fråga dig huruvida det kan vara något fel på dig.