Enligt min erfarenhet tänker jag - och även alla andra - med hela kroppen. Mina förmågor sitter i fingrarna. att skriva, att spela instrument, att teckna. Ibland när jag skriver tänker jag ett ord och fingrarna skriver ett annat. Jag skulle en gång skriva Koranen och det blev Korpamoen.
Jag ser mina händer som yttre hjärnhalvor. När jag sitter fast i känslor och sega tankar jag vill ta mig ur, rör jag mig på ett ovanligt sätt för att komma vidare, få nya idéer och uppleva nya känslor. Skulle någon se mig hade de trott jag hade ananke. Men det följer inget fast mönster. Mina rörelser är till för att bryta mönster.
Många sitter i sitt tänkande och sin självbild fast i Descartes återvändsgränd. Lyssna på Pan-flöjten och följ med mig ut ur den fällan! http://egevad.magix.net/album/
De flesta håller dock med om att sexualiteten sitter i könsorganen.
/Algotezza
Tänka med kroppen
Moderator: Moderatorgruppen
Tänka med kroppen
Algotezza aka Algotezza
Tänka med kroppen
Mina tankar är ofta influerade av de sinnesförnimmelser som min kropp tar del av, och jag väcker ofta fler tankar ju mer jag upplever med min kropp, men jag vet inte om det är min kropp som faktiskt tänker. Det märkliga är att jag förmodar att hjärnan styr kroppen, men hjärnan styrs samtidigt av vad kroppen kommunicerar. Likt vad den situerade riktningen inom kognitionsvetenskapen menar så tänker jag nog med kropp, hjärna och omgivning, men där kropp och omgivning kanske inte är lika signifikant som hjärnan enskilt kan vara för en tankeprocess. Utan hjärnans förmåga att vara medveten så är väl stimuli inte mer än en varseblivning.
Jag gillar hur som helst att vandra runt på olika monotona, men samtidigt naturliga sätt, med lite musik i bakgrunden, och kanske pyssla med något trivialt som inte kräver allt för mycket mentala resurser, för att få tankarna att flöda. Mina tankar formas inte allt för sällan av den affekt jag upplever av musiken, därför kan det vara irriterande att lyssna på radion där någon annan väljer musik som inte ligger på samma våglängd som min sinnesstämning.
Jag gillar hur som helst att vandra runt på olika monotona, men samtidigt naturliga sätt, med lite musik i bakgrunden, och kanske pyssla med något trivialt som inte kräver allt för mycket mentala resurser, för att få tankarna att flöda. Mina tankar formas inte allt för sällan av den affekt jag upplever av musiken, därför kan det vara irriterande att lyssna på radion där någon annan väljer musik som inte ligger på samma våglängd som min sinnesstämning.
Tänka med kroppen
foobarbaz skrev:Mina tankar är ofta influerade av de sinnesförnimmelser som min kropp tar del av, och jag väcker ofta fler tankar ju mer jag upplever med min kropp, men jag vet inte om det är min kropp som faktiskt tänker. Det märkliga är att jag förmodar att hjärnan styr kroppen, men hjärnan styrs samtidigt av vad kroppen kommunicerar. Likt vad den situerade riktningen inom kognitionsvetenskapen menar så tänker jag nog med kropp, hjärna och omgivning, men där kropp och omgivning kanske inte är lika signifikant som hjärnan enskilt kan vara för en tankeprocess. Utan hjärnans förmåga att vara medveten så är väl stimuli inte mer än en varseblivning.
Jag gillar hur som helst att vandra runt på olika monotona, men samtidigt naturliga sätt, med lite musik i bakgrunden, och kanske pyssla med något trivialt som inte kräver allt för mycket mentala resurser, för att få tankarna att flöda. Mina tankar formas inte allt för sällan av den affekt jag upplever av musiken, därför kan det vara irriterande att lyssna på radion där någon annan väljer musik som inte ligger på samma våglängd som min sinnesstämning.
Tänkande kan nog inte äga rum utan att känslor är involverade. Förnimma, tänka, känna, minnas, fantisera, planera är det inte täta skott emellan, som jags er det. Dessa processer utgör tillsammans medvetandets spänningsfält... Och vad som är yttre och inre handling har mjuka gränser. Att skriva är på en gång en yttre och en inre handling som möts i textskapandet. Samma sak med talet.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Tänka med kroppen
Algotezza skrev:foobarbaz skrev:Mina tankar är ofta influerade av de sinnesförnimmelser som min kropp tar del av, och jag väcker ofta fler tankar ju mer jag upplever med min kropp, men jag vet inte om det är min kropp som faktiskt tänker. Det märkliga är att jag förmodar att hjärnan styr kroppen, men hjärnan styrs samtidigt av vad kroppen kommunicerar. Likt vad den situerade riktningen inom kognitionsvetenskapen menar så tänker jag nog med kropp, hjärna och omgivning, men där kropp och omgivning kanske inte är lika signifikant som hjärnan enskilt kan vara för en tankeprocess. Utan hjärnans förmåga att vara medveten så är väl stimuli inte mer än en varseblivning.
Jag gillar hur som helst att vandra runt på olika monotona, men samtidigt naturliga sätt, med lite musik i bakgrunden, och kanske pyssla med något trivialt som inte kräver allt för mycket mentala resurser, för att få tankarna att flöda. Mina tankar formas inte allt för sällan av den affekt jag upplever av musiken, därför kan det vara irriterande att lyssna på radion där någon annan väljer musik som inte ligger på samma våglängd som min sinnesstämning.
Tänkande kan nog inte äga rum utan att känslor är involverade. Förnimma, tänka, känna, minnas, fantisera, planera är det inte täta skott emellan, som jags er det. Dessa processer utgör tillsammans medvetandets spänningsfält... Och vad som är yttre och inre handling har mjuka gränser. Att skriva är på en gång en yttre och en inre handling som möts i textskapandet. Samma sak med talet.
/Algotezza
Hypotetiskt så tror jag att tanken kan existera utan en känsla, men att den i sådant fall blir väldigt likgiltig för den som tänker. Intressant för den utomstående som försöker förstå tanken dock.
Dessa inre och yttre "samtidiga" handlingars samspel tror jag egentligen sker som halv-duplex, d.v.s. i en riktning åt gången, men på grund av de för oss minimala tidsskillnaderna mellan kommunikationen, så upplevs detta som parallellt.
Tanken präglar känslan och vice versa, så jag förmodar att bl.a. känslan är en komponent av tanken, eller helt enkelt ett begrepp för en annan typ av tanke. Då präglar ju tanken tanken, vilket är ungefär så som jag uppever att jag tänker, med dessa andra processer du nämner som tankarnas drivmedel.
Tänka med kroppen
Frågan är om man då kan vara medveten om att man är medveten samtidigt som man är medveten, eller om det möjliggörs, som du skriver, via snabba skiftningar, i detta fall av medvetandenivåer.
Tankarnas och känslornass drivmedel är väl perceptionen och begären.
/Algotezza
Tankarnas och känslornass drivmedel är väl perceptionen och begären.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Tänka med kroppen
Ibland när jag inför en text behöver strukturera osammanhängande tankar så finner jag att allt bara faller på plats så fort jag börjar skriva. Jag blir faktiskt förvånad av mig själv ibland när jag läser vad jag skriver – orden kommer innan jag hinner medvetandegöra tanken om dem.
Tänka med kroppen
monstret skrev:Ibland när jag inför en text behöver strukturera osammanhängande tankar så finner jag att allt bara faller på plats så fort jag börjar skriva. Jag blir faktiskt förvånad av mig själv ibland när jag läser vad jag skriver – orden kommer innan jag hinner medvetandegöra tanken om dem.
Ja, så är det om man har direktkoppling mellan medvetande och handen som skriver. Sedan låter det också som om intuition spelar in, dvs. förmågan att få ett omedelbart svar på en fråga utan att man med intelligensens hjälp behöver skapa en tankekedja som leder till svaret.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Tänka med kroppen
Nej, vi tänker inte med kroppen, utan med hjärnan. Vi somatiskt känner med kroppen och ingenting annat. Våra kroppar kan sägas informerar våra inre och yttre tillstånd till hjärnan som skickar styrimpulser om så behövs eller kemisk styrning via det endokrina systemet hypotalamus i hjärnstammen.
Tänka med kroppen
Emergent skrev:Nej, vi tänker inte med kroppen, utan med hjärnan. Vi somatiskt känner med kroppen och ingenting annat. Våra kroppar kan sägas informerar våra inre och yttre tillstånd till hjärnan som skickar styrimpulser om så behövs eller kemisk styrning via det endokrina systemet hypotalamus i hjärnstammen.
Hjärnan är nog den mest signifikanta delen av en tankeprocess, för utan hjärnan blir det inte mycket tänkande. Samtidigt blir det kanske inte heller så mycket tänkande utan de övriga komponenterna i kroppen. Hjärnan gör ju t.ex. mening av stimulus, men tänkande är väl bredare än så? (Hoppas detta inte blir en fråga om semantik nu.)
Jag ser tänkande som ett emergent fenomen, där komplexiteten i vårt tänkande sker via ett samspel mellan olika decentraliserade enheter. Dessa enheter menar jag existerar inom oss, inom vår kropp och hjärna, men även utom oss, i det yttre landskapet. Ibland när jag inte minns vad det var jag var på väg att göra, så försöker jag att framkalla ett igenkänningsminne genom att röra mig där jag vet att tanken skapades, och vips så kommer jag på det genom någon form av kinestetisk, undermedveten slutsats. Eller så kan jag lägga ett brev, som ska postas, framför dörren då jag vet att mitt interna minne kan svika mig. Eller så kan jag besluta mig för att avboka en aktivitet när jag känner att kroppen mår dåligt. Vad jag menar är att en tanke inte endast består utav hjärnans aktivitet, utan att det finns fler delar involverade som påverkar hur vi tänker, och leder till vad vi tänker.
Tänka med kroppen
Emergent skrev:Nej, vi tänker inte med kroppen, utan med hjärnan. Vi somatiskt känner med kroppen och ingenting annat. Våra kroppar kan sägas informerar våra inre och yttre tillstånd till hjärnan som skickar styrimpulser om så behövs eller kemisk styrning via det endokrina systemet hypotalamus i hjärnstammen.
Medvetandet genomsyrar med hjälp av hjärna och nervsystem kroppen. Medvetandet bygger inte bara på hjärnaktivitet utan på allt som sker i våra nervbanor, elektrokemiska processer i hela nervsystemet.
Descartes dualism verkar fortfarande hålla ställningarna.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster