Är medvetandet kreativt?

[Rizz]

Kiifen.
Prövar att tolka första & sista frågan du ställer.
Jag tror att man först av allt måste försöka definiera "medvetande" som iofs kan vara nog så svårt.
Ett sätt att se på frågeställningen kan vara att: Tankar,intryck,känslor etc. tillsammans bildar en så kallad medvetandeväv. Eftersom dessa "beståndsdelar" inte följer permanenta mönster kan de således uppvisa både kreativitet, passivitet, destruktivitet osv beroende på vilken tid, plats, situation man för tillfället befinner sig i/på för stunden. Alltså är medvetandet både kreativt & passivt samt under stundom lite till.

När det gäller frågan om medvetandet skulle kunna existera utanför kroppen, anser jag att varje enskilt medvetande är unikt &  präglat av högst personliga erfarenheter tillhörande en specifik kropp. Det betyder att medvetandet inte fyller någon funktion utanför sin "egen kropp" & upphör därför att existera samtidigt som sin värd.

[Carpe Nihil]

Creds till Katanas inlägg, jag håller till fullo med. Det kvarstår dock att avgöra hur vidare medvetandet faktiskt är kontrollerande eller bara observerande. Men om vi förutsätter att medvetandet är kontrollerande, alltså om vi accepterar en fri vilja som premiss, så var det en bra argumentation.

[Katana]

Carpe Nihil

Det är både passivt som aktivt, dvs. kontrollerande som observerande efter dina termer.
Det handlar om paradox, där har du helheten. Antingen eller är båda = out of control.
Både och är det som är att se helheten och ha kontroll.

[Algotezza]

Carpe Nihil

Det är både passivt som aktivt, dvs. kontrollerande som observerande efter dina termer.
Det handlar om paradox, där har du helheten. Antingen eller är båda = out of control.
Både och är det som är att se helheten och ha kontroll.

För att kunna göra det man vill (skapa, ha kontroll) måste man se vad man gör (uppleva, kunna observera).

En blind höna kan finna ett korn, men en seende höna vet vad den funnit och vet var den skall leta för att finna ett korn till.

Kakakaka...

A

[Katana]

Hosta fram vad du EGENTLIGEN vill ha sagt nu.

[Algotezza]

Hosta fram vad du EGENTLIGEN vill ha sagt nu.

Uttryckt lite annorlunda: för att veta vad vi gör (skapar) måste vi uppleva det. Veta  = genom att observera, vara passiv men ha kontroll via observation (upplevandet); göra = genom att handla, vara aktiv och ha kontroll via handilng (skapandet). Båda processerna sker simultant, parallellt. Annars kan vi inte påstå att vilja är fri, om vi inte kan uppleva vad vårt handlande resulterar i.

A

[Carpe Nihil]

Jag använder termerna kontroll och observation för att det är de termer psykologin använder för att tillskriva medvetandet funktioner.

Bara för att vi upplever, och alltså observerar omgivningen och oss själva, så inne bär det inte att vi är kontrollerande. Kontrollen kan vara en illusion. Det är där jag anknyter till debatten om fri vilja. "vi", alltså jagupplevelsen, får i så fall bara rapporter om hjärnans beslut. Något som för mig tycks väldigt onödigt, men om jag inte har missat något så är det där debatten ligger.

Jag kan fortfarande inte svara på om medvetandet är konstruktivt eller passivt, men jag skulle vilja förelså att medvetandet är kreativt.

[Algotezza]

Jag använder termerna kontroll och observation för att det är de termer psykologin använder för att tillskriva medvetandet funktioner.

Bara för att vi upplever, och alltså observerar omgivningen och oss själva, så inne bär det inte att vi är kontrollerande. Kontrollen kan vara en illusion. Det är där jag anknyter till debatten om fri vilja. "vi", alltså jagupplevelsen, får i så fall bara rapporter om hjärnans beslut. Något som för mig tycks väldigt onödigt, men om jag inte har missat något så är det där debatten ligger.

Jag kan fortfarande inte svara på om medvetandet är konstruktivt eller passivt, men jag skulle vilja förelså att medvetandet är kreativt.

Jag har en bild av min (och alla andras) identitet såsom mer än bara den vardagliga  "jagupplevelsen" och förstår inte vad som menas med att "vi är styrda av hjärnans beslut"?  Är det inte vi som styr hjärnan? Vem eller vad gör det då? Döda materier? Slumpen? Våra sanna jag är något mycket djupare än jagupplevelsen och är inte lokaliserade i den fysiska kroppen och viljan är något djupare än känslan av fri vilja. Som jag ser det...

A

[Carpe Nihil]

Well, om hjärnans "beslut" är en produkt, en verkan av en utomstående orsak så som arv och miljö, så är det beslutet till 100% förutsägbart och därför inget val över huvud taget. Det är kanske fel att säga att "vi är styrda av hjärnans beslut"; för mig så är hjärnan en del av mig, men det förändrar inte att varken jag eller hjärnan har något val i en materialistisk & determinierad värld.

Ditt uttalande om att våra sanna jag inte är lokaliserade i kroppen är intressant. I alla fall om du inte är religiös. Själv har jag svårt att ta sida, men jag skulle vilja förespråka det kreativa, konstruktiva, medvetandet- oavsett var det är lokaliserat.

[Algotezza]

Well, om hjärnans "beslut" är en produkt, en verkan av en utomstående orsak så som arv och miljö, så är det beslutet till 100% förutsägbart och därför inget val över huvud taget. Det är kanske fel att säga att "vi är styrda av hjärnans beslut"; för mig så är hjärnan en del av mig, men det förändrar inte att varken jag eller hjärnan har något val i en materialistisk & determinierad värld.

Ditt uttalande om att våra sanna jag inte är lokaliserade i kroppen är intressant. I alla fall om du inte är religiös. Själv har jag svårt att ta sida, men jag skulle vilja förespråka det kreativa, konstruktiva, medvetandet- oavsett var det är lokaliserat.

Det är väl så att ramarna för vår vilja/kreativitet sätts av en "materialistisk och determinerad värld", som ju vilar på kvantfysisk grund, vilket gör att  osäkerhetsprincipen på den nivån, skulle kunna speglas i en visst utfall av oförutsägbart viljespel på vår medvetandenivå, som vi kan kalla "den fria viljans territorium". Vi kan ju bara med viljan skapa lite lokalfärg i vår tillvaro, medan vi inte har så mycket att säga till om "i stort".

Religiös eller ej, så ser jag kosmos som en levande organism, liksom galaxen, jordklotet, och våra organ, celler etc. Då är vad vi skapar och uppever med hjälp av organismen en sak, t.ex. "jag-medvetandet", "viljans frihet" sin sak, medan jaget och dess vilja rent objektivt inte behöver sammanfalla med dessa upplevelser. Med Kants terminologi, ser jag våra "objektiva jag" som ting i sig, och jag menar att organismerna vi upplever och skapar genom uppkommer och upprätthålles i dialektiken mellan tingen i sig.

En levande och upplevande Gud blir på ertt vis en omöjlighet, om vi betänker att livet och upplevandet är en följd av dialektiken mellan tingen i sig, ty med vad skulle Gud ha en relation för att skapa liv om han är unik? Gud blir då bara ett något där alla kontraster tar ut varandra med varandra, ett slags oföränderlighet, alltså detsamma som tinget sig relaterat till sig själv eller utan relation till andra ting i sig eller kanske buddhismens nirvana. Han blir ju inte längre den kristne personlige Guden att relatera sig till. Var och en av oss kan relatera sig till varelserna i vår upplevda omvärld, men dessa är individer att förhålla sig till, och vad är det som säger att vi kollektivt kan klumpa ihop dem till Gud? Om vi säger att "allt är Gud", och allt består av kontraster, och det är dessa som skapar liv, medvetande och dynamik,  tar ju kontrasterna ut varandra på den högsta nivån, och då blir det ju kvar varken kvar liv eller medvetande, blott ett slags nirvana, "egoförlust", "individualitetsupplösning", "utslocknande", när kontrasterna släckt ut varandra...

Detta skrivet som ett försök att reda ut om jag är religiös eller ej. Gud ser jag som ett tankeverktyg, ett begrepp man kan laborera med för att se om det kan förklara något i livet som inte kan förklaras utan detta begrepp, eller att det kan verka terapeutiskt i ens vardag. På ett vis är jag religiös, på ett vis inte. Inte i någon traditionell mening, även om jag vuxit upp i ett kristet sammanhang. Huruvida jaget  är platsbundet eller ej är inte beroende av om Gud finns eller ej. Det kan vara så ändå. Jaget blir Gud kan man säga, med egenexistens.

A

[Carpe Nihil]

Jag delar din syn på den fria viljan vs determinismen. Men de hårda deterministerna gör det antagligen inte. Om allting som sker är en orsak av en tidigare verkan, även när det gäller vår s.k. beslutsprocess, så fanns det inget val från början. Personligen så skulle jag säga att hjärnan gör ett överlagt val, omedvetet eller medvetet. Deterministerna skulle kalla det en elektrisk reaktion som sker enligt ett förutbestämt mönster.

Jag förstår din syn på helheten, fast den delar jag inte. Intressant dock ^^

[Algotezza]

Jag delar din syn på den fria viljan vs determinismen. Men de hårda deterministerna gör det antagligen inte. Om allting som sker är en orsak av en tidigare verkan, även när det gäller vår s.k. beslutsprocess, så fanns det inget val från början. Personligen så skulle jag säga att hjärnan gör ett överlagt val, omedvetet eller medvetet. Deterministerna skulle kalla det en elektrisk reaktion som sker enligt ett förutbestämt mönster.

Jag förstår din syn på helheten, fast den delar jag inte. Intressant dock ^^

Det finns ju olika nivåer i tillvaron. Även om vårt yttre handlande kan vara helt determinerat och delar av de reaktioner som hör ihop med det yttre handlandet, kan man ju ändå finna en djupare nivå inom sig där man t.ex.  kan tala om och tänka på att vi inte har någon fri vilja att t.ex. handla och reagera, men där vi dock har en fri vilja att förhålla oss till vårt handlande och våra reaktioner, och säga just detta: att allt är helt determinerat på planet nedanför.

Det finns konkreta handlingsplan och metaplan och metaplanets metaplan etc., och på någon nivå kan vi väl säga att jag behövde inte tänka detta just då utan kunde tänkt något annat, även om jag aldrig i yttervärlden kunnat handla annorlunda. Om jag då menar att alla nivåer är determinerade in i minsta detalj blir det ju ett ganska meningslöst och cirkulärt resonemang. Då får man ställa frågan varför vi här och nu inte kan tala om allt som kommer att hända i framtiden i minsta detalj.

Uttrycket "förutbestämt" är ju också litet konstigt eftersom det indirekt antyder att det finns ett subjekt som "i förväg" bestämmer vad som skall ske, men det finns det ju inte. I stället för förutbestämt skulle jag vilja tala om "händelsernas automatik i varje nu-ögonblick", där "ingen" bestämmer något, vare sig nu eller före detta nu, utan där "den medvetslösa ödesautomatiken" i varje ögonblick automatiskt formar våra livssituationer, utan vare sig någon kausalitet eller finalitet, teleologi. Orsak-verkan finns då inte, bara ett automatiskt maskineri som står och mal på rundgångstomgång, utan syfte , utan förthistoria, utan framtid: sådant är bara betingat av den mänsklige betraktaren och uppkommer per automatik, utan att någon bestämt det. Jag menar inte att det är så, men uttrycket "förutbestämt" är halvdant och kvasideterministiskt. Detta synsätt vore mer konsekvent.

A

[suchanother]

Det finns ju olika nivåer i tillvaron.
A

Kan du nämna minst två?

[babylove]

"Skulle medvetandet isafall kunna existera utanför kroppen eller är det bundet till kroppen pa samma sätt som elektricitet?"

Som jag ser det så hör medvetandet till din själ. Du är din själ. Din kropp är bara nåt du lånat men i jordelivet blir din kropp du.
Alltså kan inte medvetandet existera utanför din kropp om inte din själ lämnar kroppen.

Ann-Catrin

[suchanother]

Själen finns inte.
Ok, men tänkte mer på medvetandenivåer.
Är vi medvetna om samhället? Är vi medvetna om våran psykosociala status (Marcuse)?