Usch! (och salvia, m.m.)

[Dencrypt]

Risken för beroende är stark - psykologiskt på grund av den starkaupplevelsen - eller rent fysiskt beroende. Inte självklart vilket beroendesom är lättast att komma tillrätta med så om man hittar något som inte är så fysiskt beroendeframkallande så finns risken ändå.

Ett fysisk beroende är alltid mycket lättare att komma runt än ett psykiskt beroende som rent tekniskt sett sitter i hela livet. Det är bara i skillnad i potens av styrka som förändringar sker när det gäller det psykiska.

[J R Auk]

Risken för beroende är stark - psykologiskt på grund av den starkaupplevelsen - eller rent fysiskt beroende. Inte självklart vilket beroendesom är lättast att komma tillrätta med så om man hittar något som inte är så fysiskt beroendeframkallande så finns risken ändå.

Ett fysisk beroende är alltid mycket lättare att komma runt än ett psykiskt beroende som rent tekniskt sett sitter i hela livet. Det är bara i skillnad i potens av styrka som förändringar sker när det gäller det psykiska.

Värt att nämna är att psykadeliska droger är de droger som ytterst sällan ger upphov till ett beroende.

Stimulanter som kokain, amfetamin och liknande är mer troliga att fastna för, om man nu vill använda sådana preparat. (Jag hoppas det framgår tydligt att det är de förstnämnda preparaten som ivras för här)

[Viola]

Agnostica du inser att jag skrev att jag vill disskutera politik m.m ?

Att du också gör det betyder inte att majoriteten av dom som inte brukar droger, gillar sådana disskutioner.
Min erfarenhet är att jag går runt blaseartat och ler när jag socialiserar med "normala" ansvarstagande människor. Det är för mycket självlögner och ingen kritik, vare sig mot sig själv eller någon annan.

Men sen sitter jag ju och spanar in denna sida ett par gånger per dag, för här hittar jag intresset för vad som är viktigt likväl.

Jo, du skrev att du ville diskutera politik m.m. och med mitt svar menade jag att man kan finna diskussionspartners i dessa ämnen utan droger.
Tänk om du skulle sluta gå runt blaseartat och le med "normala, ansvars-
tagande" människor och istället försöka inleda samtal? Vi är ju lite tillknäppta ibland och för många hjälper alkoholen till att lossa tungans band`, i dina kretsar är det kanske cannabisen som spelar den rollen - tänk om vi skulle trotsa detta och träna oss i att våga diskutera ändå?

Agnostica

[J R Auk]

Agnostica:

Problemet är att jag verkligen försöker.
Kanske är det en brist hos mig, som får dom allra flesta att börja se sig om efter en utväg ut från konversationen.
Men den uppfattning jag fått, är att folk inte vill stå ut inte tänka efter, det komplicerar för mycket.
Dom plöjer hellre på i invanda spår och nickar medhållande till tidningarnas populistiska propagandism.
Därför tycker jag det är positivt med folk som testar nya saker, eller iallafall håller sig öppna för disskutionen om nya saker. Utan att falla tillbaks på "gängse normer". Jag söker inte folk som tar droger, jag söker dom som inte bestämt sig. Dom som har lämnat möjligheternas dörr på glänt. Dom som insett varför sociala strukturer upppstår och kan klättra runt dess begränsande stängsel.


Men visst är jag medveten om att det finns flera vägar att gå för att komma till samma mål.
Min ide är att tillslut inte ta några droger och vara tillfreds med erfarenheterna som jag fått tidigare från dom.
Jag får lättare och lättare att själv försätta mig i tillstånd som liknar ruset, och tillgodogöra mig dess positiva effekter. (för dom finns också )

[hovnarr]

Men pingstvännernas bönemöten är också en drog enligt mig och leder delvis bort från den verklighet vi lever i och det uppstår en massa indirekt andligt tvång i sådana sammanhang. Skulle jag vara glad över hans frälsning? Ja på sätt och vis - han fick ett bättre socialt liv och antagligen mycket längre liv på det här sättet. Men hade det inte funnits en tredje möjlighet?

Se där Agnostica! Det var hitåt jag ville barka när jag undrade om våra meningsskiljaktigheter främst gällde de negativa fysiska effekterna. Så här uppfattar jag din idealbild av en människa:

Din Goda Människa är någon som har fötterna på jorden och lever i verkligheten varje dag. Det är någon som kommer i håg att hämta ungarna på dagis och inte lever i någon fantasivärld. Hon läser böcker med måtta, fastnar inte i meningslösa dokusåpor och åker på semester med hela familjen för den blotta Berikningens skull. Hon gör Nytta och är en ansvarstagande samhällsmedborgare. Gränser kan hon minsan också dra, och skilja rätt från orätt. Ibland unnar hon sig även ett skumbad med ljus på badkarskanten och, till äventyrs, en dry martini.

Du får ursäkta min parodiska framställning, men jag kan inte annat. Min idealbild skiljer sig inte så mycket från den ovan, det är bara det att jag skulle unna min Goda Människa fler skumbad, martinis, dokusåpor, misstag, redlösa berusningar, droger, pingstmöten, forsränningar, fallskärmshopp, glassar och tusenskönor. Jag vill unna min Goda Människa att veta vem hon är, eftersom hon testat vad hon vill, och att njuta ohämmat av tillvaron. Ur denna kärleksfulla lekfullhet kan det inte komma annat än en omtanke om sina medmänniskor och ett naturligt, ej påtvingat ansvarstagande.

Därmed inte sagt att droger, alkohol och pingstmöten är vägen till ett lyckligt liv. Men jag kan inte med att fördöma dem generellt, därför att det kan vara helt rätt för den individen i den situationen.

Men den uppfattning jag fått, är att folk inte vill stå ut inte tänka efter, det komplicerar för mycket. Dom plöjer hellre på i invanda spår och nickar medhållande till tidningarnas populistiska propagandism.

Det finns gott om den varan bland folk, absolut. Tack och lov har jag några i min bekantskapskrets som åtminstone kan sträcka sig till en öppen diskussion utan att vara säkra på att de vet allt från början. Bara ett ögonblicks tvivel kan ge så mycket, att man gott kan kosta på sig det.

Jag söker inte folk som tar droger, jag söker dom som inte bestämt sig. Dom som har lämnat möjligheternas dörr på glänt. Dom som insett varför sociala strukturer upppstår och kan klättra runt dess begränsande stängsel.

Är det inte märkligt att det känns både mycket mer givande och mer underhållande att umgås med någon som Inte Vet än med någon som Vet. De som vet vill gärna tro att de förstått något som de som inte vet inte har gjort. Fast det kan ju lika gärna vara precis tvärtom att man efter moget övervägande bestämt sig för att inte bestämma sig.

Den som inte vet, och inte vet att han inte vet, är en dåre.

[Viola]

Din Goda Människa är någon som har fötterna på jorden och lever i verkligheten varje dag. Det är någon som kommer i håg att hämta ungarna på dagis och inte lever i någon fantasivärld. Hon läser böcker med måtta, fastnar inte i meningslösa dokusåpor och åker på semester med hela familjen för den blotta Berikningens skull. Hon gör Nytta och är en ansvarstagande samhällsmedborgare. Gränser kan hon minsan också dra, och skilja rätt från orätt. Ibland unnar hon sig även ett skumbad med ljus på badkarskanten och, till äventyrs, en dry martini.

Du får ursäkta min parodiska framställning, men jag kan inte annat. Min idealbild skiljer sig inte så mycket från den ovan, det är bara det att jag skulle unna min Goda Människa fler skumbad, martinis, dokusåpor, misstag, redlösa berusningar, droger, pingstmöten, forsränningar, fallskärmshopp, glassar och tusenskönor. Jag vill unna min Goda Människa att veta vem hon är, eftersom hon testat vad hon vill, och att njuta ohämmat av tillvaron. Ur denna kärleksfulla lekfullhet kan det inte komma annat än en omtanke om sina medmänniskor och ett naturligt, ej påtvingat ansvarstagande.

Varför skulle man glömma bort att hämta barn på dagis?
Det ansvaret är ett tvång och måste väl vara det - eller?

Men nu är min flicka så stor att jag börjar längta efter att få komma ut
och göra grejer på egen hand, om ekonomi och hälsa tillät...

Jag talar nog inte om att skilja rätt från orätt i någon abstrakt mening - gränser ska ha en djupare motivering än så.

Och du vi är dödliga, sårbara varelser - så allting är inte lika
försvarbart att leka med om man vill värna om människor!

Och jag tror ju inte vi kompenseras för våra misstag någon
annan stans..... Jag missunnar ingen något.....
Det är inte missunnsamhet som får mig att reagera ibland - tvärtom!

Agnostica

[J R Auk]

Det ligger en subtil mening imellan dina ord ibland, Agnostica. Har jag rätt?
Varför inte säga rätt ut vad du hämtar dina erfarenheter ifrån, vad du erfarit?

[Viola]

Alla utgår vi väl från våra erfarenheter och kunskaper när vi skriver
här. Har jag någon större undermening än andra i vad jag skriver?

Agnostica

[J R Auk]

Men nu är min flicka så stor att jag börjar längta efter att få komma ut
och göra grejer på egen hand, om ekonomi och hälsa tillät...

Och du vi är dödliga, sårbara varelser - så allting är inte lika
försvarbart att leka med om man vill värna om människor!

Och jag tror ju inte vi kompenseras för våra misstag någon
annan stans..... Jag missunnar ingen något.....
Det är inte missunnsamhet som får mig att reagera ibland - tvärtom!

Vad har hänt som får dig att vilja avhålla andra från att förstöra sin hälsa?
Eller tolkar jag orden helt fel?
Det känns som du refererar till något du inte säger. Det blir väldigt förvirrande.

[Viola]

Auk - mina brister vad gäller hälsa och ekonomi har inget att göra
med droger eller något annat vi diskuterar här. Det är bara ett svar
till Hovnarr att jag anser att man bör ha ett självständigt liv även om
man har familj med allt ansvar det innebär.

Att vi är dödliga och sårbara varelser är väl en generell sanning.

Jag missunnar ingen det goda livet utan det är snarare det goda
livet, som jag uppfattar det, jag försöker försvara.

Agnostica

[hovnarr]

Varför skulle man glömma bort att hämta barn på dagis? Det ansvaret är ett tvång och måste väl vara det - eller?

Sannerligen. Varför skulle man glömma bort något viktigt över huvud taget? Shit happens, antar jag. Kan du acceptera en sådan värld, där misstag bara händer?

Agnostica: Du kanske inte har exakt samma bild vad gäller min uppfattning om dig, som jag har. Men jag kan ärligt säga att min uppfattning om dig, i enlighet med mitt tidigare inlägg, har stärkts av vart endaste ord i dina senaste inlägg. Det innebär vare sig något positivt eller negativt för någon, bara att min "modell" av dig stämmer med min subjektiva verklighet än så länge.

Jag skulle vilja säga så här: Vi är överens om att livet är en porslinsdocka. Vi är dödliga och sårbara varelser. Hur bör vi agera, ställda inför denna porslinsdocka? Med vilken grad av försiktighet bör vi exempelvis förflytta henne?

Ska vi kasta henne i ett betonggolv och se henne krossas i småbitar? Knappast.

Ska vi vaddera henne i tusenden sidenkuddar och beställa stadsbud varje gång vi vill förflytta henne - eller än bättre, aldrig flytta henne utan bura in henne i ett vadderat rum av titan? Knappast.

Våra uppfattningar, Agnostica, ligger båda någonstans på den skalan, vill jag hävda. Vidare tolkar jag det som om dina ligger en aning mer åt det vadderade titanrummet och mina en aning mer åt att krossas i småbitar. C'est tout.

[Viola]

Varför skulle man glömma bort att hämta barn på dagis? Det ansvaret är ett tvång och måste väl vara det - eller?

Sannerligen. Varför skulle man glömma bort något viktigt över huvud taget? Shit happens, antar jag. Kan du acceptera en sådan värld, där misstag bara händer?.

Att misstag händer måste accepteras men inte att misstagen görs
till ideologi......

Våra uppfattningar, Agnostica, ligger båda någonstans på den skalan, vill jag hävda. Vidare tolkar jag det som om dina ligger en aning mer åt det vadderade titanrummet och mina en aning mer åt att krossas i småbitar. C'est tout

Kan nog stämma men i det vadderade rummet kvävs man nog men
därifrån till att med berått mod riskera att krossa i småbitar är väl
steget långt. Finns alltid två diken att hamna i ......

Agnostica

[hovnarr]

Att misstag händer måste accepteras men inte att misstagen görs till ideologi......

Absolut. Det är heller inte min avsikt. Men det är tråkigt när misstag leder till självhat. Självhat är i så fall ett misstag, och det är tråkigt när misstag leder till misstag.

Finns alltid två diken att hamna i

Så sant! Jag tror olyckan finns i extrempunkterna. Fast ett extremt sökande efter balans kanske också är extremt, vad vet jag? Är det mer inkonsekvent att vara inkonsekvent inkonsekvent än att vara konsekvent inkonsekvent? Frågan tycks alltid bli var på skalan man lägger sig.

[Viola]

hovnarr - jag blir lite charmad av din briljanta uttrycksförmåga!

Men kan det inte bidra till balansen när kärringar som jag finns som
inte kan låta bli att protestera när jag tycker det blir för galet?
Om alla börjar snacka om droger som om det vore supertrevligt och
ofarligt och att det är självklart och helt korrekt att vi klår upp varandra då och då och att vi ska skita i så mossiga fördomar som att vi bör
sträva mot jämlikhet i våra förhållanden - och ingen vågar knysta för
nu är det ju sååååå fint att bryta tabun och vi ska vara sååå
toleranta och intresserade av precis vad som helst.....

Hmmm - jag är lite extra på hugget i dag...

Agnostica

[hovnarr]

Visst kan det bidra. Vi diskuterar tävlan under ett annat ämne. Detta är den tävlande vägen, och visst ger den resultat. Vi vet inte vad vi skulle göra med varandra om vi inte försökte argumentera för vår sak och belysa skillnaderna. Det är den enda kreativa och utvecklande process vi kan skapa. Det gör mig nästan lite ledsen, men jag vet inte varför.

Vad skulle hända om vi istället belyste likheterna? Jo, då skulle ju vi gemensamt börja ifrågasätta det vi från början är överens om. Tillsammans, utan att hamna i ett defenisvt läge (så länge vi inte börjar tävla igen), vilket säkert skulle ge mycket större resultat. Då kan grundantagande verkligen sättas i gungning - eller befästas i än högre grad. Då ser man liksom hela skalan istället för den lilla bit som man är oense om.

Nu tror jag att jag kom på varför jag blev lite ledsen i första stycket: Att argumentera kring de små sakerna gör att man missar de stora "Sanningar" som man redan är överens om. Genom att diskutera detaljerna snarare befäster man världen som den är istället för att verkligen förändra något. Man lurar sig om man tror att det är så världen förändras, ungefär som politiker lurar sig om de tror att skolan förändras genom ett nytt betygssystem. Man samlar all kraft i en liten punkt, som Goethe säger, men den punkten är olämpligt vald om man vill nå förändring.