vacker sorg

[orm]

varför är det vackert med sorgsna saker?
t.ex sorgsen musik upplevs ofta samtidigt som vacker.

[Angelina]

Ungefär som den här posten, så liten och så ensam. Vackert.

[J R Auk]

Det som rör oss säger vi är vackert.

Det man bör fråga sig är varför vi i den änden av vår relation till saker har så sparsmakat med ord för att beskriva våra erfarelser.

[Wintran]

Ja, det undrar jag med, för saker kan verkligen beröra oss på så många olika sätt. Musik t.ex. kan både beröra mig så att jag tycker den är vacker, ofta sådan musik vi brukar kalla sorgsen, men musik kan också ge mig otroligt mycket energi.

Är egentligen moll synonymt med sorgsen? Kanske handlar det mer om en konkret typ av påverkan, som påverkar oss på ett starkt och eget sätt. Jag tycker t.ex. att moll kan förstärka energin i rytmisk och energifylld musik, utan att musiken för den delen upplevs som sorgsen. Till skillnad från dur som förmedler en annan, lite mer "positiv" och "käckare" typ av energi, så är moll allvarlig, kanske t.o.m. lite för allvarlig ibland.

[Avantgardet]

Poe sade att inget mer poetiskt (tihi) finns än en vacker kvinnas död. Jag tror det har med förlust att göra. Det är ju ett grepp som används flitigt. Från Goethes plockande av Nyponrosen på heden till Nick Caves duettsingel där på nittitalet. Tragedin renar - katharsis. Sen kan man ju fråga sig om det kanske är en inlärd respons...

Kan ju också ligga ett stänk av "moderskänslor" i det där...

[Skogsälvan]

Ligger nog något i det där, Avantgardet. Sorgsenheten påminner om lycka och längtan på ett intensivt sätt.

[Fication]

Sorg är vackert och jag tror också att det hänger intimt ihop med förlust. Man känner en tomhet och saknad efter något som en gång var en del av en själv. Kanske den älskade. När denne, som för evigt har en plats i ens hjärta, försvinner för gott blir den delen tom. Eller blir den?

Tomhet - sorg.

Vi har en föreställning om att vi ska leva ett rikt liv, ett fullt liv - inte tomt. Liv - inte död. Därför skrämmer oss tomheten kanske mer än smärtan. Samtidigt kan sorgen vara så vacker, eller är det för att vi helt enkelt är mera mottagliga då?

Ju tommare vi känner oss, desto mer utrymme borde vi väl ha att fylla med något, som musik...