evaeva skrev:J R Auk skrev: "Jag inser att det är en skillnad mellan män och kvinnor men jag ser det inte.
Min identifikation ligger inte i min kropp utan i mitt sinne."
Låter som en person som har stor respekt för människan. Men du får mig att undra. Utan det ena kan du ibland inte få det andra. Du måste köpa hela kitet. Kropp och själ. Både utsidan och insidan. Allt spelar roll.
Morgondagen vilar i händerna på skillnaden mellan kvinnor och män, har någon sagt. (Om det inte vore för de maktmissbrukare som håller på att förgöra världen.) Men i alla fall. Skillnaden är viktig och inte alls dålig.
Nej absolut inte, det jag menade var inte att reducera ner oss själva till
ett homogent. Även om vi på ett metafysiskt plan verkar hamna där.
Lite därav jag i en annan tråd skrev om problematiken med att hävda jämlikhet.
Många marginaliserade grupper hävdar sig då genom ett hävdande av särart och berättigande till likhet.
Det är att vi är lika som ger oss rätten till lika behandling, eller ett krav på argument om särbehandling. Och det är att vi vill vara olika som ger oss friheten till särart.
Det kroppsliga må vara olika män och kvinnor emellan, men jag tror att det som döljer våran punkt av förnimmelse är könlöst.
Vår kropp må dispositionera oss för olika beteenden genom vårat biokemiska system, men jag anser att vi nu, jag i alla fall, är kapabla att ställa oss över detta. Inte så att vi i varje situation kan ställa oss över det, men i reflektion kan vi se mönsterna för påverkan och vårat agerande utifrån det, och därigenom ursäkta oss eller på annat sätt sansa oss över det som gjorde åverkan på vårat val.
Den som enbart tomt ropar, men jag är ju man, eller, jag är ju kvinna, får ingen respekt av mig. Om det är så att det att ropa något sådant, hävdandet av särart ligger implicit däri, inte rymmer insikten om vad denna skillnad är så har vi ett fall av förnekelse, ansvarsflykt.
Titta här jag ser en skillnad, men tänker inte säga vad jag ser!
Hur kan vi annars inordna stenar i en sådan kategori när dom kan ha närt nog vilken form.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
