"Spöken"

[Katana]

Hur gammal är hon idag ?

[Advocate]

Skitzofreni skulle jag inte vara för snabb med att kalla det. Faktum är att det finns saker som inte går ihop med vår vetenskapliga världsbild, som finns fast det verkar absurt och är så allmänt oaccepterat som det bara kan vara. Mycket av våndan hos den som upplever det kommer ifrån att det faktum att det är skrämmande och okänt, det finns ingen förståelse för sådant här - fast därmed följer inte att det måste vara farligt.

Flickan och de människor runt henne måste lära sig att acceptera möjligheten för att det skulle kunna handla om annat än hjärnspöken. Hon måste ensam försöka närma sig en sund förståelse för vad som sker, oavsett om det är verkligt eller inte, ju mer man tror sig förstå desto mindre hotfullt ter det sig.

Annars håller jag med Wintran om att det är viktigt att fokusera på det som man kan påverka, alltså att hon mår dåligt och skär sig. Hon borde söka hjälp för det omedelbart, någon terapeut hon kan lita på.

[mariamk]

Hon är 21. Ska jag försöka hitta ett medium till henne, så att någon som förstår henne kan vägleda henne? Grejen är ju att hon inte vill gå hos någon terapeut, hon tror inte på sånt (men jag antar att hennes misstro också är en försvarsmekanism).

[Katana]

mariamk

Skulle rekomendera ngn. med helande förmåga. Hon är inne i en förändringsprocess verkar det som och behöver hjälp för att komma loss.

[mariamk]

Katana- vet du något mer om sådana? Har du någon erfarenhet?

[Carpe Nihil]

Faktum är att det finns saker som inte går ihop med vår vetenskapliga världsbild, som finns fast det verkar absurt och är så allmänt oaccepterat som det bara kan vara.

Är det ett faktum? Svårbevisat och svårdiskuterat sådant

[Tractatus]

Är det ett faktum? Svårbevisat och svårdiskuterat sådant

Ja det är ett faktum.
Min mormor har sett spöken. Föga vetenskapligt. Kan du med "vetenskaplig metod" bevisa spöken? Nej tänkte väl det. Och du vill väl ändå inte mena att min mormor är psykiskt otillräknelig.

[Wintran]

Grejen är ju att hon inte vill gå hos någon terapeut, hon tror inte på sånt (men jag antar att hennes misstro också är en försvarsmekanism).

Jo, är säkert för att hon är rädd för att konfrontera sina problem och tycker det låter jobbigt. Många har också en uppfattning av en terapeut som någon man går till när man har allvarliga problem, men båda mina föräldrar och flera bekanta som mår förhållandesvis bra går till terepeuter periodvis och har haft enbart positiva upplevelser av det. Ibland brukar de säga att de gör det för nöjesskull som en sorts lyx, för att de tycker det är så skönt att få prata av sig och tycker de utvecklas av det. Givetvis spelar det ju roll vilken terapeut man hamnar med, men det går ju alltid att byta om det känns fel.

Att tala med ett medium (eller "sittare" har jag för mig det finns nåt som heter? Finns väl massa olika titlar på det...) kan säkert vara intressant om ni vill gå vidare i hennes övernaturliga upplevelser, men se som sagt upp med att blanda ihop hennes personliga problem med detta, för då kan det bli helt fel. Inte så kul om det slutar i nån sorts vidskepelseföreställning som plötsligt är källan till alla problem.

[Loke]

Kanske hon bara ligger lite före oss andra i tiden? Jag menar civilisationen som vi lever i och jordlivet kommer ju snart att kolapsa som den mesta vetenskapen säger. Många fler kommer må dåligt då. Sen är det ju så att världen är mystisk, dessa fenomen som hon ser är det väldigt många som sett. Fram tills nyligen har det varit en accepterad sanning för människan att övernaturligheter existerar, sen har vi hamnat i ett vetenskapsrus, men dessa saker ses nog som en oförklarlig realitet ganska snart igen. Tror lilla jag

[Tractatus]

Sorgligt att vetenskap måste avfärda det ickevetenskapliga som skör nonsens. Tycker att den som bedriver vetenskap bör vara mer ödmjuk, mot sig själv och vetenskapen som metod. Det som är vetenskap idag var rappakalja för 100 år sedan. Det som anses vara metafysiskt dravel idag kommer kanske vara vetenskap imorgon.

There is no knowledge that is not power (mortal combat).

[Angelina]

Man ska akta sig for att forsoka fa nagon till att vara sinnessjuk bara for att de ser spoken, risken finns att de tror pa det sjalva och blir sinnessjuka. Tack for det, liksom.

[Katana]

Man ska akta sig for att forsoka fa nagon till att vara sinnessjuk bara for att de ser spoken, risken finns att de tror pa det sjalva och blir sinnessjuka. Tack for det, liksom.

Stödjer detta påstående till 250% ! Visst är tanken skapande och man bör inte få ngn. annan att skapa ngt. som inte är sant för det kan bli det om personen inte är stabil nog att avgöra det själv och det är inte alla människor under alla lägen. Sätt en frisk människa på grov tortyr i två års tid utan stöd av ngt. slag. Tala sedan om för honom (passa på då han är som skörast) att han är .... och jag lovar att han kommer inte att orka motstå påståendena. Signalerna går in och hans kropp kommer att följa signalerna. Voila !
Man kan tom. döda ngn. med psykisk påfrestning, förutsatt att man vet hur man gör. Människor är oftast ytterst omedvetena om vad ord egentligen är. Det är elekriska impulser som är till för att stimulera och sätta igång vissa reaktioner i hjärnan som i sin tur påverkar kroppen i smått som stort. Ajabaja säger jag med !!!

[mariamk]

Sant! Vad är sinnessjukdom liksom? T o m "psykotiska" människor har en röd tråd i det de säger, om än svårdeffinierad sådan.

[Wintran]

Jag håller med, att kalla någon för sinnessjuk är väldigt dumt. Gränsen mellan en depression och att skära sig behöver inte alltid vara så tydlig, och jag tror inte någon människa kan gå igenom ett liv utan att vara med om en eller flera depressioner. Dessutom har ju allt en förklaring.

Givetvis ska man ta hennes upplevelser på allvar, och räkna med att det faktiskt kan handla om något övernaturligt som vetenskapen inte kan förklara idag. Visst kan dessa upplevelser påverka hennes livsinställning, men det lät på dig själv mariamk som att du upplever att hon egentligen mår dåligt av andra orsaker? Det är då jag menar det är dumt att blanda ihop hennes personliga problem med hennes övernaturliga upplevelser alltför mycket.

[Mohini]

jag håller med övriga skribenter om att det egentligen är två olika saker som det handlar om; hennes övernaturliga förmåga och hennes psykiska ohälsa. däremot är det kanske intressant att ställa frågan hur hennes "förmåga" får henne att känna sig? blir hon glad över uppenbarelserna? skrämd? ännu mer deprimerad?
om de fungerar som någon sorts säkerhetsventil där hon får utlopp för negativa känslor på ett tryggt sätt, eller där hon känner sig "utvald" av andarna etc. så är det ju bara positivt. eller är det så att synerna bidrar till att hon mår dåligt?
sen kanske det också är relevant att fråga om hon själv tror att det hon ser är verkligt, i ögonblicket hon ser det. när hon ser ett lik i badkaret, tror hon då att det faktiskt ligger ett lik där, eller känner hon på sig att det är en "syn"?