orm skrev:J R Auk skrev:Det är svaghet att följa andra. Vi måste hävda oss för att leva.
Om vi levde i en miljö utan sociala konflikter, skulle vi fortfarande kunna "
leva" då, eller skulle vi bli frustrerade och behöva skapa konflikter?
Vi skapar konflikter för att skapa kamp. Vi vill ha kamp för att ha mening. Vi skapar motståndare för att definiera oss själva.
Psykologiskt sett kommer vi nog, många iallafall, skapa konflikter om vi levde i ett samhälle utan konflikter.
Men det finns skäl att anta att vi kan ställa oss över sådant beteende och det finns skäl att anta att vi bör ställa oss över sådant beteende.
En annan människas ord är värt väldigt lite, men ändå låter vi oss skadas och förargas av dem titt som tätt, låter dem leda oss. När ett avskalat betraktande av auktoriteter och deras inverkan och ofrånkomlighet infinner sig så försvinner anledningen att ge makten för ens humör, eller attityd, till andra än en själv.
Ansvaret kan inte flys, det är det första att inse.
När vi inte längre erkänner motståndare så erkänner vi inte längre den ursäkten. Vi har närmat oss det som är vår ofrånkomliga situation.
Två människor kan inte stå i konflikt, det behövs något yttre som deras relaterande kanaliseras genom och som skänker mening till konflikten. Annars kämpar minst en av de två emot spöken av egen konstruktion.
Och man kan fråga sig, huruvida detta yttre är så unikt att kampen måste stå kring det. Eller om det bara är fåfänga och illusorisk hävd som ger oss skäl att söka konflikten.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
