dödar jämställdheten romantiken?

[Angelina]

Lena Handen.



Men jag håller helt med Mohini, vi kastar könsrollerna, växlar dem efter behag.  Man är med den man behöver möta just då.

Jämställdheten...vilken jämställdhet menar du? Den politiska? Den har inte så mycket med det här att göra, utan ska bara vara där.

[suchanother]

Och fler ljuspunkter?  :wink:

Vad jag försökte säga var att byta glödlampor ej nödvändigtvis behöver vara avtändande(!).
Tvärtom, man kan bli glödhet av sådant!
Men kanske är jag pervers eller udda på nåt sätt.

frågan är ju dock om inte jämställdheten, och med den en kvinnoroll som blir mer och mer lik mansrollen, dödar romantiken?

Risken finns om det hela går till överdrifter. Ta t.ex. det delikata dilemmat om vem som knullar och vem som blir knullad i ett förhållande. Båda kanske hävdar samma åsikt, och båda kanske har rätt sett från deras resp. synvinkel och upplevelse av situationen?
Här bör inte sökas extrem jämlikhet och urvattnad kompromiss utan bättre då att turas om varannan gång och båda blir nöjda!

[What Gives?]

jag har börjat inse att jag inte tänder så mycket på män, som på manliga attribut. en stor varm famn att krypa in i, någon som tar hand om mig, byter glödlampor, dricker öl och kollar på fotboll.

Menar du att de är manliga attribut för att det enbart är män som besitter dem? Innebär det i så fall att de inte kan vara kvinnliga attribut?

[miss x]

Men jag håller helt med Mohini, vi kastar könsrollerna, växlar dem efter behag.  Man är med den man behöver möta just då.

Jag håller med!

[suchanother]

Hmmm...här anar man en lesbisk dragning.
Gott så, finns inget vackrare än att se två tjejet älska med varandra.

[Jbig]

Hejsan...

Ett intressant fenomen med män med auktoritär dragning är just deras rädsla och problematiska förhållningssätt gentemot kvinnorna. Och fast skribenterna här mestadels tror sig ha en god relation med kvinnorna, så kan vi nog misstänka att det totalitära även slår igenom här. Fascister, sverigedemokrater, konservativa och över huvud taget folk med totalitära vibbar och anspråk har ett behov av att dominera kvinnor. Varför?

Tja den enklaste förklaringen är ju att kvinnorna nog är mer flexibla, de föder barn och de är vanligen fysiskt svagare än männen - vilket innebär att kvinnor tenderar att vara mer friare, och utan lika många fördomar som männen. Och det leder lätt till att den totalitäre mannen känner ett dominansbehov. Vilket i sin tur går ut över kvinnorna.
Det är ju alltid totalitära män som slår kvinnor, humana män gör det aldrig! Vi är helt enkelt mer vidsynta, och dessutom snällare......

MVH
jbig

[Rising]

Jag anser att jämställdheten tvärtom är nödvändig för romantiken.

Romantiken sker ju i mötet mellan individer, inte mellan kategorier. Att bete sig som en ridderlig gentleman är en rolig roll att spela. För en individ så blir det en stimulerande lek, den sortens lek som romantiken frodas av. Men om samhället dikterar att det är så (och bara så) man får bete sig, då är man inte längre en människa utan bara en robot som gör såsom den blivit programmerad. Då är man inget mer än en instans av den manliga kategorin.

Jag är personligen inte så tänd på kvinnliga attribut - att kvinnor skall vara små nätta prydnadssaker som fnittrar, stickar, bakar, tror på horoskop och läser skvallertidningar. I de sällsynta fall där jag gillar det så beror det på att kvinnan självmant har valt sin roll och spelar den lekfullt. När kvinnor visar sin individualitet (= inte detsamma som att uttrycka ett självhävdelsebehov!) så blir jag nästan alltid tänd.

Då kommer man till frågan om jag inte också skulle kunna gilla snubbar på samma sätt. Jo, det kan nog finnas en "romantisk" spänning mellan mig och andra män (som då yttrar sig i en lustfylld lek med identiteter oss emellan). Däremot så har det saknats en tillräcklig attraktion för att jag ska ha velat inleda en förälskelse med någon snubbe.

Det känns kanske lite banalt att det där med små näsor, underhudsfett, tuttar, vader och andra former skall spela så stor roll - men jag är bara en människa.

[What Gives?]

Jag är personligen inte så tänd på kvinnliga attribut - att kvinnor skall vara små nätta prydnadssaker som fnittrar, stickar, bakar, tror på horoskop och läser skvallertidningar. I de sällsynta fall där jag gillar det så beror det på att kvinnan självmant har valt sin roll och spelar den lekfullt. När kvinnor visar sin individualitet (= inte detsamma som att uttrycka ett självhävdelsebehov!) så blir jag nästan alltid tänd.

Halleluja.

[What Gives?]

Halleluja.

Och amen.

[JDM]

Jag tror att skillnaderna mellan könen formar vår syn på romantik, åtminstone på så vis att det vanliga är att romantik finns mellan könen och inte inom könen. Om det vore så att ingen generell skillnad i beteende fanns mellan könen så skulle romantiken formas annorlunda, mer precist skulle den inte vara könsberoende. Vi får anta att det skulle finnas en icke-könsbetingad kulturell mångfald, och då skulle romantiken avspegla denna inom gränserna för gällande kulturella normer och traditioner. Kärlek och dess manifest romantik tror jag är en mänsklig företeelse och en av grundstenarna i människans natur. Romantiken är således väldigt svår att bli av med, dock inte oföränderlig. Man kan bara föreställa sig hur romantiken skulle se ut om alla personer vore identiska, inte bara det generaliserade beteendet hos de två könsgrupperna. I denna hypotetiska situation skulle romantiken närma sig narcissismen, och den enda skillnaden dem emellan skulle vara de olika perspektiven på andras egenskaper jämfört sina egna.
   En konsistent idé med den ovan är att barn som ej får tillräckligt med kärlek utvecklar eskapism och därur narcissism. Denna idé förklaras genom att kärlek är ett grundbehov, och när barnet ej får kärlek utifrån flyr det inåt sig själv till en egen värld (eskapism) och söker bekräftelse i form av kärlek till sig själv (narcissism).
   Jag tror inte vi behöver vara så oroliga för att vi skall förlora romantiken i vår värld, fast eventuellt romantiken som den uttrycks i vår rådande kultur. Frågan är dock om det är en anledning till oro eller ro!?

, Jonatan

[Avantgardet]

Intressant JDM, men är romantiken något som kommer sig av att man älskar någon för dess egen skull eller för dess egenskaper/attribut? Och vilka implikationer får de olika modellerna för romantiken?

Förresten! Välkommen!!

[Angelina]

Kan man älska egenskaper och attribut? Uppskatta hos den man älskar, men kärlek är ju en känsla i hjärtat som jag aldrig upplevt har varit beroende av egenskaper och attribut.

[miss x]

Intressant JDM, men är romantiken något som kommer sig av att man älskar någon för dess egen skull eller för dess egenskaper/attribut?

Jag tror att det är olika från person till person men för mig är det utan tvekan egenskaper/attribut.
Främst egenskaper.

När det gäller utseendet har jag väldigt svårt för extrem fettma eller omfattande tandlossning i tidig ålder.
F ö är det ofta så att jag inte börjar som de flesta med att titta på ett utseende utan har som vana att LYSSNA på vad en människa har att SÄGA i första hand.
Intelligenta män är_mycket_attraktivt!

men kärlek är ju en känsla i hjärtat som jag aldrig upplevt har varit beroende av egenskaper och attribut.

Vad har den varit beroende av då?

För mig är det, som sagt, odelat dessa två saker som kan få mig att bli kär.
Intressant att det kan vara så olika.

[Angelina]

Jag ser väl mer till den själsliga kopplingen, men som du säger, intelligens, humor och en attraktiv yta är väl det som fångar ens uppmärksamhet till att börja med, men dessa är aldrig tillräckliga i sig för att de rätta känslorna ska infinna sig. Däremot kan känslorna svalna om de uppstår innan man är alltför bekant med en persons egenskaper, som sedan visar sig vara icke önskvärda.

Tänk på alla människor som blivit hopplöst förälskade och frågar sig själva vad i helvete de ser hos denna personen, eftersom denne inte uppvisar några egenskaper och attribut som de finner önskvärda, men ändå finns känslan där.

[Avantgardet]

Ja, älskar man någon eller något? Vem, eller Vad? Älskar man något, istället för någon, så är ju risken stor att man slutar älska denna (detta) när vederbörande inte längre uppvisar samma egenskaper/attribut.

Intressant JDM, men är romantiken något som kommer sig av att man älskar någon för dess egen skull eller för dess egenskaper/attribut?

Jag tror att det är olika från person till person men för mig är det utan tvekan egenskaper/attribut.
Främst egenskaper.

När det gäller utseendet har jag väldigt svårt för extrem fettma eller omfattande tandlossning i tidig ålder.
F ö är det ofta så att jag inte börjar som de flesta med att titta på ett utseende utan har som vana att LYSSNA på vad en människa har att SÄGA i första hand.
Intelligenta män är_mycket_attraktivt!

Ha! Vilken tur! Jag är din drömkarl sånär som på det faktum att jag har en halv framtand som jag fått utslagen av min styvbror (i fyllan och villan). Så jag klarar mig undan! Puh!