Vad kännetecknar en person med gott självförtroende?

[Algotezza]

Självförtroende naken är väl då betingat av i vilken grad ens kropp överensstämmer med den egna kulturens ideal eller ej...

Ja, samt huruvida den egna kulturen predikar att nakenhet som sådan är skämsig.

Därvidlag har väl åtminstone den västerländska kulturen tämligen dubbla budskap. En naken kropp som överensstämmer med de tillfälliga  idealen är det väl ingen som skäms för?

undrar Algotezza

[Makterna]

Självförtroende naken är väl då betingat av i vilken grad ens kropp överensstämmer med den egna kulturens ideal eller ej...

Ja, samt huruvida den egna kulturen predikar att nakenhet som sådan är skämsig.

Därvidlag har väl åtminstone den västerländska kulturen tämligen dubbla budskap. En naken kropp som överensstämmer med de tillfälliga  idealen är det väl ingen som skäms för?

undrar Algotezza

Att vara naken är väl det mest tabubelagda som finns i alla gammaldags kulturer (vilket i begränsad utsträckning även inkluderar den västerländska). Även om det skulle vara 30 grader varmt, finns det väl ingen, oavsett utseende, som inte täcker sina "ädlare" delar. I den muslimska kulturen får kvinnan inte ens visa benen, och en man får inte ens kyssa sin egen fru.
Som tur är råder ju mångfald i viss utsträckning, och det innebär ju också att flera ideal kan samexistera. Det finns t.ex. sajter för kontaktskapande mellan såna som tycker att överviktiga är det snyggaste som finns, för människor som gillar emo-mode, och så vidare. Det vore fel att säga att det finns Ett skönhetsideal i det västerländska samhället. Det klagas stort på att modeföretagen inte säljer kläder för tjockisar, men det är mest tomma tunnor, med tanke på att det ofta är de stora storlekarna som hänger kvar när allt annat är utsålt.

[Algotezza]

Självförtroende naken är väl då betingat av i vilken grad ens kropp överensstämmer med den egna kulturens ideal eller ej...

Ja, samt huruvida den egna kulturen predikar att nakenhet som sådan är skämsig.

Därvidlag har väl åtminstone den västerländska kulturen tämligen dubbla budskap. En naken kropp som överensstämmer med de tillfälliga  idealen är det väl ingen som skäms för?

undrar Algotezza

Att vara naken är väl det mest tabubelagda som finns i alla gammaldags kulturer (vilket i begränsad utsträckning även inkluderar den västerländska). Även om det skulle vara 30 grader varmt, finns det väl ingen, oavsett utseende, som inte täcker sina "ädlare" delar. I den muslimska kulturen får kvinnan inte ens visa benen, och en man får inte ens kyssa sin egen fru.
Som tur är råder ju mångfald i viss utsträckning, och det innebär ju också att flera ideal kan samexistera. Det finns t.ex. sajter för kontaktskapande mellan såna som tycker att överviktiga är det snyggaste som finns, för människor som gillar emo-mode, och så vidare. Det vore fel att säga att det finns Ett skönhetsideal i det västerländska samhället. Det klagas stort på att modeföretagen inte säljer kläder för tjockisar, men det är mest tomma tunnor, med tanke på att det ofta är de stora storlekarna som hänger kvar när allt annat är utsålt.

Ett mång-idealt västerländskt samhälle...? Multi på många sätt...

Varför är könspartiet ädlare än huvudet?

Fast vissa muslimska kvinnor täcker förstås även huvudet. Är det därför att kvinnan i islam allmänt anses så ädel?

undrar Algotezza

[Makterna]

Varför är könspartiet ädlare än huvudet?

Ja, jag undrar också varför de tabubelagda delarna kallas "ädla".

Fast vissa muslimska kvinnor täcker förstås även huvudet. Är det därför att kvinnan i islam allmänt anses så ädel?

Antagligen...

[Shadow Sigillbärare]

Här har ni min syn på det hela. Var gärna kritisk och kom då med konstruktiv kritik!

Ett gott självförtroende skapas enligt mig av en god självinsikt, dvs att
* personen är medveten om vad den är kapabel till att göra i nuet och vad den möjligtvis kommer att klara av att göra i framtiden.
* personen har ett antal värderingar som han/hon alltid står upp för och har lärt sig att försvara
* personen klarar av att säga ifrån när den själv eller någon annan blir orättvist behandlad
* personen har känslomässigt djupa vänskaps och kärleksrelationer och är förnuftig på ett sätt som baserat både på rationella och emotionella tankegångar.


Den första punkten är på ett sätt ganska uppenbar, en rullstolsbunden person som är kroniskt förlamad från midjan och nedåt bör inte gå runt med föreställningen att den om den bara vill kommer att kunna spela basket med Chicago Bulls basketlag. Detsamma gäller inom alla områden, genom att först sätta upp en ärlig begränsning för en själv kan man också försöka så gott det går att tangera eller till och med sträcka sig bortom denna gräns och sedan skapa ett gott självförtroende.
Personen i rullstolen kanske måste inse att den inte kommer att kunna spela basket på elitnivå för icke handikappade men mycket väl kan komma att göra det i ett handikappslag.
Man sätter ständigt upp små mål som i slutändan leder till att man kanske når ett mer långsiktigt mål. Det kan vara att bli professor i kvantfysik eller helt enkelt bara att gå ett av de arton hålen på en golfbana under fem slag.

Någon pratade om att det kan vara bra att projicera ett självförtoende på en själv inför en viss situation, ett självförtroende man egentligen inte har. Detta tror jag defintivt inte på, det kan vara nyttosamt i ett kortsiktigt perspektiv men personen som höll talet med ett falskt självförtroende kanske nästa gång ska hålla tal inför en ännu större grupp på grund av att det förra talet gick så bra. Detta leder kanske till ännu mer presationsångest än personen hade ifrån början.

Den andra punkten är också mycket viktigt och leder in på frågan "vem är jag". Man skulle på ett enkelt och mycket nedskalat sätt kunna säga att ens värderingar är en stor del av den man är.
I dagens samhälle är det faktiskt svårt att veta vad som är ens egna värderingar och vad som är värderingar som man har snappat upp från förebilder, böcker, filmer och tv-serier. Vi blir ständigt överösta av budskap om vilka värderingar som är de rätta och skapar därför inte en egen uppfattning, ens på vardagsnivå, om vilka våra egna värderingar är.
De personer som har värderingar men inte vågar stå upp för dem utan ständigt ändrar dessa, möjligtvis inför en auktoritetsperson, förtrycker ständigt sitt jag.
Tips! Skriv ner de värderingar ni har för tillfället, begrunda vad det är som har gjort att ni tycker som ni gör. Sedan kan ni ändra eller finjusetra denna lista närhelst ni inser att någon värdering egentligen inte stämt eller ni fått en stor insikt som innebär att ni vill åka till Afrika och rädda världen från svält.  Att våga stå upp för något ni verkligen tror på inför en eller flera människor kan ge en extrem kick. Det fick jag erfara häromdagen där jag var på en fest där majoriteten av männen var nyblivna militärer eller lumpare som aldrig muckat mentalt. Dessa personer var nedvärderande mot såväl kvinnor, homosexuella som muslimer så det var inte särskilt svårt att stå upp mot dessa minst sagt insnöade testosteronstinna "grabbar" och försvara mina egna värderingar trots att majoriteten var emot mig.

Precis som att säga ifrån och försvara dig själv och dina värderingar är det viktigt att försvara sig själv och andra när någon behandlar dig eller någon annan orättvist på grunder som inte stämmer. Det kan var att någon i en maktposition utnyttjar en "svag" människa i er omgivning och nedvärderar denne medvetet för att stärka sitt eget självförtroende.

Den fjärde punkten är nog den mest essentiella av alla, djupa vänskapsrelationer. Har man inga djupa vänskapsrelationer så har man, enligt mig, svårt att skaffa sig ett bra självförtroende. När man har goda vänner, som man kan lita på och som man delar sina känslor med så vet man att man har dessa att falla tillbaka. Ytliga relationer som endast består av ett gemensamt intresse eller liknande och inte innehåller ett utbyte av känslor kan inte ge denna säkerhet hos en människa.
Att binda vänskapsrelationer på det känslomässiga planet är på ett sätt ganska lätt, det gäller bara att våga att öppna sig inför en annan människa och våga ställa frågor angående dennes känslor. I praktiken är detta för många, framförallt män, väldigt svårt då detta innebär att man gör sig sårbar inför någon annan. Har man dock skapat sig en ordentligt grund av vänner som man litar på och som man pratar med när man mår dåligt så kommer det att leda till att man alltid har någon att falla tillbaka på, även när denne inte är där. Det är också mycket viktigt att dessa vänskapsrelationer är ömsesidiga. Att båda parter pratar på ett öppet sätt inför hur man ser sin relation till varandra och så vidare.

Något som är väldigt viktigt för självförtroende och självinsiktien är att vara självkritisk på ett konstruktivt sätt. Att exempelvis ha förmågan att veta när man har misslyckats och istället för att grina illa och tycka synd om sig själv så kan man försöka ta lärdom av misstaget och nästa gång man ställs inför samma uppgift eller situation försöka göra den bättre.

Jag har förmodligen glömt skriva dit en massa saker i mitt förslag på ett gott självförtroende men här har ni avslutningsvis en till sak att fundera över.

På senaste tiden har det kommit fruktansvärt mycket budskap i tidningar, böcker, tv och internet att det bara räcker med att tänka positivt för att man ska lyckas i livet. Det känns som att denna "lyckas i livet" bagen det pratas om endast är en väg till framgång och inte en väg till "lycka" i dess egentliga mening. Vilket leder till det klassiska resonemanget.
Är verkligen framgång lycka? Är inte lycka egentligen att ha ett gott självförtroende, att ha förmågan att nöja sig med det man har och att ha många bra vänner. En person som tjänar riktigt mycket pengar har kanske vänner med sig i uppgång men kommer dessa verkligen att följa med i ett eventuellt fall? Och måste man inte, för att vara ordentligt lycklig, ibland också smaka på hur det är att vara olycklig? Äter man sin favoriträtt varje dag kommer den förmodligen inte att vara favoriträtten någon vecka senare.
Detta kanske ses som något självklart men jag tror att man, mig själv inräknat, allt för ofta glömmer bort att stanna upp och vara glad för de små sakerna i livet. Fåglarna som fortfarande finns kvar i trädet här utanför, den vackra arkitekturen hos ett gammal hus eller kanske hur många goda vänner man har. Går det inte att göra detta så borde man nog börja fundera på ifall något inte står rätt till.

Sign. Shadow Sigillbärare

[Shadow Sigillbärare]

Tillägg.

Att vara förnuftig på ett sätt som omfattar både rationella och emotionella tankegångar innebär att man är så pass känslomässigt kompetent att man vet när man ska plocka fram en viss känsla. Vilket läge det är viktigt att bli arg, glad, ledsen osv. Genom att göra detta kan man visa för sin omgivning och sina vänner att man inte är emotionellt likgiltig inför dem. En person som aldrig tar en konflikt eller tillåter sig själv att vara ledsen och sur inför en annan person kan i det långa löppet framstå som väldigt likgiltig inför allting.
Likgiltighet är ett mycket farligt känslotillstånd som ofta kommer av att man förtrycker sig själv och sina värderingar. Istället för att tillåta sig att bli ledsen eller inse en förlust vänder man på saker och ting som att de egentligen inte spelade någon roll. Man övervärderar och undervärderar sina känslor.

Ordspråket "Surt sa räven" Kommer ifrån en gammal fabel där en räv går förbi en druvplantage och hoppar mot druvorna men inte lyckas nå upp. Detta leder till att han fäller kommentaren "-det gjorde ju inget att jag inte nådde upp, det ser ju vem som helst att de där druvorna smakar surt som gröna citroner"
Han föträngar alltså sina egentliga känslor inför druvorna.
Samma sak om han kanske hade nått upp efter en lång tids ansträngning. Ansträngningen i sig kanske gör att han tycker att det var den bästa druvan han någonsin smakat och därför tror att även alla andra druvor kommer att smaka precis lika gott.

Sign. Shadow Sigillbärare

[ingenspeciell]

rent spontant,

låga krav, självinsikt
tolerans, medkänsla
öppenhet

[ingenspeciell]

Någon pratade om att det kan vara bra att projicera ett självförtoende på en själv inför en viss situation, ett självförtroende man egentligen inte har. Detta tror jag defintivt inte på, det kan vara nyttosamt i ett kortsiktigt perspektiv men personen som höll talet med ett falskt självförtroende kanske nästa gång ska hålla tal inför en ännu större grupp på grund av att det förra talet gick så bra. Detta leder kanske till ännu mer presationsångest än personen hade ifrån början.

Håller med

Den andra punkten är också mycket viktigt och leder in på frågan "vem är jag". Man skulle på ett enkelt och mycket nedskalat sätt kunna säga att ens värderingar är en stor del av den man är.
I dagens samhälle är det faktiskt svårt att veta vad som är ens egna värderingar och vad som är värderingar som man har snappat upp från förebilder, böcker, filmer och tv-serier. Vi blir ständigt överösta av budskap om vilka värderingar som är de rätta och skapar därför inte en egen uppfattning, ens på vardagsnivå, om vilka våra egna värderingar är.
De personer som har värderingar men inte vågar stå upp för dem utan ständigt ändrar dessa, möjligtvis inför en auktoritetsperson, förtrycker ständigt sitt jag.

Man kan teckna ned,
Jag är en människa och jag är värd lika mycket som alla andra människor och alla andra människor är värda lika mycket som mig själv.

Var alltid lika snäll mot andra som du är snäll mot dig själv, både i tanke och handling.
...sedan så får man lägga in sina egna personliga preferenser man har i livet, om man nu har några.

Den fjärde punkten är nog den mest essentiella av alla, djupa vänskapsrelationer. Har man inga djupa vänskapsrelationer så har man, enligt mig, svårt att skaffa sig ett bra självförtroende. När man har goda vänner, som man kan lita på och som man delar sina känslor med så vet man att man har dessa att falla tillbaka. Ytliga relationer som endast består av ett gemensamt intresse eller liknande och inte innehåller ett utbyte av känslor kan inte ge denna säkerhet hos en människa.
Att binda vänskapsrelationer på det känslomässiga planet är på ett sätt ganska lätt, det gäller bara att våga att öppna sig inför en annan människa och våga ställa frågor angående dennes känslor. I praktiken är detta för många, framförallt män, väldigt svårt då detta innebär att man gör sig sårbar inför någon annan. Har man dock skapat sig en ordentligt grund av vänner som man litar på och som man pratar med när man mår dåligt så kommer det att leda till att man alltid har någon att falla tillbaka på, även när denne inte är där. Det är också mycket viktigt att dessa vänskapsrelationer är ömsesidiga. Att båda parter pratar på ett öppet sätt inför hur man ser sin relation till varandra och så vidare

Ja, detta med kontakt i känslomässiga relationer är nog en förutsättning, till slut så kan man börja förstå varandra med allt mindre och mindre medel och allt känns perfekt. Det gör ens vän närmast outbytbar, men det är möjligt att det ligger en hund begraven här någonstans också. Bara för att vännen är god, så är inte vännen en bättre människa än andra bara för att du själv känner dig bekräftad.
Alla är våra vänner.

[Sceptisk]

Justin Case

Jag hävdar bara att ingen har något "jag" förutom då man endast refererar till sig själv. Vi kommer aldrig att kunna förstå oss själva för det finns inget att förstå. Vår förståelse, såväl som våra känslor av förtroende för något är alltid bundet till olika föremål.