SKRIBENTER PÅ FF, med PSYKOLOGISKA TRAUMAN

[Basal]

..det har funnits en hel del trauman i mitt liv. under nästan större delen av mitt liv.
kanske har det liksom blivit lite utav en 'livsstil'.
näää, men seriöst. det har varit skitjobbiga saker ända från tidig barndom. fortsatte i tonåren...
och sen en massa nytt skit i vuxen ålder. trauman efter trauman. till nu, för nåt år sen. nu jäklar är det lugna gatan.

inget sånt där vanligt skit som folk gnäller om. det har varit hemska, sjuka saker.
...ja, fy faaan... *kräkreflex*
näääää, inget man ens behöver ta upp eller inget man ens vågar tala om här inne. folk kan ju få mardrömmar för mindre.


fast trots allt skit så kan man nog ändå kalla mig för en hyfsat lycklig människa. (och olycklig också stundom.)
kanske beror det på vad man har för personlighet/personlighetstyp. mbti?
sedan kan förstås också 'andra förutsättningar' spela stor roll i det hela. tex hur man orkar 'handskas' med skiten så här i efterhand.
man bör väl inte lägga locket på och tro att "det man inte längre ser har aldrig ens funnits"?
nä då blir man nog bara sjuk(are) längre fram i tiden. trauman och hemska minnen har en jäkla tendens att ploppa upp här och var, när man minst anar det.

man bör nog även satsa på att vara en god medmänniska mot sig själv också. för min del är det lätt hänt att jag glömmer bort mig själv... jobbar på det där.
det är rätt 'kul' att öva på att sätta gränser mot nyfikna människor.
och folk överger inte en faktiskt, fast man sätter gränser. ja, det gick jag och trodde länge på.
folk respekterar en mer har jag upptäckt, dvs när man är tydlig med sina gränser. (nu talar jag om livet i det sk irl.)


hmm
tjejer är nog bättre på att ta hand om sig själva när de blir äldre och förstår bättre?? eller?
nåt jag ofta inbillar mig om i alla fall...
men innan tjejer nått en viss ålder hinner det nog hända ett och annat skit som sabbar livet...innan förståndet "om ett bättre liv" väcks i tanke-verkstaden!???
kan det vara så?
och att killar tar ut sin skit på krogen eller på jobbet. och då givetvis på nån försvarslös stackare?!?
(fy fan vad jag generaliserar här! ..och totalt medvetet också! :wink:)

[* KYREUS *]

Du skriver att du nog inte vill/"vågar" lyfta trauman härinne på FF.

Det tycker jag du skall göra ifall du vill.

Själv försöker jag lyfta funderingar som frågor, utan att avslöja FÖR MYCKET
av mitt privatliv. Det är ju som ordet säger: privatliv.

Men du är alltid välkommen att lyfta frågor om "fenomen" - i tiden. M. m.


(pryo) KYREUS

[Skogsälvan]

Har man aldrig haft trauman har man inte brytt sig. Har man inte brytt sig så är man i mitt tycke illa däran. Jag har brytt mig om mycket bryderier, ibland för min skull, ibland för andras skull. Jag betraktar det som en tillgång att ha haft det svårt om man lyckas traggla sig vidare. Det ökar empatin och förståelsen. För ganska många år sedan var jag utbränd, fast den termen fanns ju inte då, skrev dagbok för att göra något varje dag. En dag tappade jag pennan som rullade iväg en meter. Jag var så dåligt på det att jag inte orkade plocka upp den, sneglade mot klockan, konstaterade att det bara var någon timme tills någon skulle komma. Tittade ömsom hur molnen drog förbi och hur klockan tickade framåt. Det är ett stillsamt, men nog så påfrestande trauma, fast det är klart jag har haft mer drastiska än så - annars hade jag inte varit den jag är.

[Basal]

skogsälvan, väl beskrivet; "annars hade jag inte varit den jag är".
så vill jag lägga till ordet: "idag".

ordet 'utbränd' verkar ha blivit så pass utnött - så nu har jag börjat använda ordet 'vidbränd' när jag känner att jag håller på att gå åt både fysiskt och psykiskt.
det är alltså stadiet innan 'utbränd'.

[Skogsälvan]

Idag är historia imorgon, som de säger på Framtidsmuseet  :wink: Kan ju inte ändra mitt inlägg från igår nu. Inte för att jag vet vad du har gått igenom, Basal, men jag uppfattar att du har märkt humorns gynnsamma effekt i misären - och det är bra det!

[Basal]

Basal, men jag uppfattar att du har märkt humorns gynnsamma effekt i misären - och det är bra det!

jojo..det förstås.

[Minded]

Att vara rädd för att vara rädd. Att bli skrämd är skrämmande.

En av de fördelar som kommer med anonymitet är att folk reellt vågar öppna upp sig mer än annars. Ett tänkt trauma är ofta förstorat i det egna huvudet, jämfört med verkligheten. Och anledningen att man inte vågar prata om dem har man glömt bort, eller vågar inte benämna - av i sig just exakt samma anledning.

Anledningen till att ni/vi är rädda för att säga vad vi egentligen tycker och känner, är eftersom vi tror att folk kommer kolla snett på oss därefter. Vi är helt enkelt rädda för att säga någonting som andra ser som dumt och felaktigt. Och vi är rädda för det eftersom socialitet. I vårt samhälle idag är vi beroende av så många människor runt omkring oss för att allting ska fungera. Men detta både kan och bör ifrågasättas (åtminstone om man är i behov av det).

Häng inte fast vid ditt namn (som andra en gång gav dig) bara för sakens skull. Pröva tex att byta användarnamn här på forumet, kanske efter att ha uttryckt något som du annars vore rädd för att säga. I värsta fall får du bara dina aningar bekräftade, och allt fortsätter som vanligt. I bästa fall inser du att du hade fel. Alltså, så länge du är anonym, har du inget att förlora och allt att vinna. Byt namn. Ta, vad som upplevs som en risk, och säg vad du tycker..

[J R Auk]

Det avgör saken!

[Basal]

Minded, du har "delvis rätt" hur jag tänker..
Fast jag är nog mer en sån som förminskar det mesta som hänt och händer mig.
Det mesta hemska som hänt är MITT fel...fortfarande - enligt mig då...


Och mest är jag rädd för att väcka känslor i mig som jag kanske inte klarar av att hantera, just nu.
Sedan tänker jag att OM jag skulle öppna mig HÄR - oavsett att jag är anonym - att det även kan
väcka hemska minnen i andra människor också. Liknande.

Såna saker och minnen som människor inte vill/vågar kännas vid.

 :-#

'Förnekelse' är ett sätt att "överleva" tillfälligt... *helt ohållbart*
..så det får man/jag jobba med nån annanstans tror jag.

Vem vet, ni kanske är mer förstående än vad jag anar.

[Minded]

De här dina grejer bottnar egentligen i ett och samma. Precis som jag sagt till kyreus (i just den här tråden), och nu nyss till algotezza i en annan tråd, så är ni rädda för er själva. Det är förvisso förståeligt - ni har tränat ett helt liv på det, och dessutom haft en omgivning som i många fall uppmuntrat just detta perspektiv. Alltså, det är inte ert fel att det har hänt. Egentligen är det ingens fel sådär, men det är en diskus på en nivå djupare, det kan vänta.

Det som har hänt, har hänt. End of story. Gråt om det behövs, sörj om det vill sig, erkänn din skam och skuld om detta är vad du känner. Och inse därefter att ni därmed kan gå vidare. Idag är faktiskt första dagen på resten av era liv. Eller imorgon, för ögonblicket är det inte så mycket kvar av dagen.

Jag skrev det någonstans här nyligen, att det värsta som kan hända är att inget förändras, och allting fortsätter som vanligt. Vill ni hänga här på forumet utan att folk 'dömer' er för det ni sagt? Registrera ett till alias och skriv under pseudonym. Det värsta som kan hända är att allt fortsätter som det redan är idag. Och det bästa som kan hända.. Shit, var ska jag börja? Inom new age säger de ibland att alla sjukdomar orsakas av våra tankesätt - det här är bara en aspekt av det jag pratar om.

Och, oavsett om ni väljer att ta steget eller inte, sluta klaga på er själva för det. Det är inte ert fel, vafan, alla som skulle ha varit i era kläder under er uppväxt, känt och upplevt samma saker - hur skulle någon kunna bli annorlunda? Sluta lägg skuld på er själva, ni vet ju själva att ni vill väl.

[Minded]

Och bara för att ni inte ska tro att jag vill att ni ska tro något annat, jag är inte själv fri från rädsla för att förverkliga mig själv.

Edit; Basal; 'delvis rätt'? Nää, bättre än så kan du (eller egentligen jag)..

Edit 2; Och för att förtydliga ytterligare, med avseende på vår omgivning bestående av samhället och civilisationen - jag är egentligen inte för att vara utan civilisation. Men jag är för att i viss mån kunna vara utan den. Dvs känna igen dess effekter i en själv och andra, och därifrån kunna göra rationella och mogna val.

[Harald Davidsson]

Jag tror inte det är så stor skillnad mellan "bra" och "dålig" uppväxt. SKRIVER aUK



Att kunna värdera är en konst, kanske den högsta av alla konstarter
och det menade väl också Jesus i sitt uttalande
släng inte pärlor till svin

[Harald Davidsson]

samhället är ett trauma, inte jag,
för jag lever ej i samhället,
men i mitt hjärta.

[* KYREUS *]

Ingen kan fullt ut
utestänga sig från omvärldens influenser;

influenser på gott och ont.

Mvh CHRISTER KYREUS

[Algotezza]

Ingen kan fullt ut
utestänga sig från omvärldens influenser;

influenser på gott och ont.

Mvh CHRISTER KYREUS

Vi är varandras omvärld - vi kan inte stänga varandra ute och  samtidigt behålla den mentalt-sociala balansen...

Jag är du för dig. Du är jag för dig.


/Algotezza