Har fått mina cigg, och helt klart släpper en del irritation då.
Blev inte ens arg när en började posta en massa sprid denna kärleksbild av kristendomen på tagged.
Blev bara ett suck, och lovade mig själv att inte acceptera fruntimmer över 40 som är bosatta utanför norden.
Varnings triangel på alla dessa... dom bjuder in sig själva dessutom... En block och kick fick det bli, och bortagning av lite religiöst spam på profilen.
Ingen vill möta en människa som är full av kärlek
Moderator: Moderatorgruppen
Marko skrev:Har fått mina cigg, och helt klart släpper en del irritation då.
Blev inte ens arg när en började posta en massa sprid denna kärleksbild av kristendomen på tagged.
Blev bara ett suck, och lovade mig själv att inte acceptera fruntimmer över 40 som är bosatta utanför norden.
Varnings triangel på alla dessa... dom bjuder in sig själva dessutom... En block och kick fick det bli, och bortagning av lite religiöst spam på profilen.
Tvingas jag välja mellan cigg och sällskap så blir det cigg, ähh, det blir det även utan valmöjligheter.
Ett problem med ordet kärlek är förstås att det finns så många olika sorters kärlek. Att möta någon som är full av kärlek kan kännas påträngande då det berör mitt eget inre, och kanske som att personen vill ha kärlek tillbaka - men så ska vi inte tänka. Ta emot den kärlek som ges, vänta dig ingen kärlek men låt den finnas där den finns. Kärlek som kväver eller kräver är inte äkta kärlek ... kärlek är oegennyttig i sig själv.
Marko, dina resonemang om kärlek i olika inlägg pekar åt så många olika håll: den finns inte alls, eller den är något vi själva skapar (då finns den väl för oss själva i alla fall?), och det finns ingen kärlek hos religiösa människor - nä, men om du förnekar att kärlek finns kan det väl inte heller finnas avsaknad av den hos just en viss kategori människor - det som inte finns finns ju inte alls och kan inte saknas. Ett begrepp som inte finns, hur definierar vi det?
Kärlek är kanske som så mycket annat, vi vet inte vad det är förrän vi erfarit det. Och som så många känslor och tankar är den svår att sätta ord på.
På tal om kärlek: Hörde en helt barock reklamsnutt nyss, som också visar vad som händer när vi glömmer bort ursprungen. "Titanic - den största kärlekshistorien" ... jag ryser, för här har man helt förträngt olyckan och fokuserar enbart på filmen, som ju är förvriden och ett hån mot alla som gick under ... inte så kärleksfullt att slå mynt av egentligen.
Marko, dina resonemang om kärlek i olika inlägg pekar åt så många olika håll: den finns inte alls, eller den är något vi själva skapar (då finns den väl för oss själva i alla fall?), och det finns ingen kärlek hos religiösa människor - nä, men om du förnekar att kärlek finns kan det väl inte heller finnas avsaknad av den hos just en viss kategori människor - det som inte finns finns ju inte alls och kan inte saknas. Ett begrepp som inte finns, hur definierar vi det?
Kärlek är kanske som så mycket annat, vi vet inte vad det är förrän vi erfarit det. Och som så många känslor och tankar är den svår att sätta ord på.
På tal om kärlek: Hörde en helt barock reklamsnutt nyss, som också visar vad som händer när vi glömmer bort ursprungen. "Titanic - den största kärlekshistorien" ... jag ryser, för här har man helt förträngt olyckan och fokuserar enbart på filmen, som ju är förvriden och ett hån mot alla som gick under ... inte så kärleksfullt att slå mynt av egentligen.
Marko, dina resonemang om kärlek i olika inlägg pekar åt så många olika håll: den finns inte alls, eller den är något vi själva skapar (då finns den väl för oss själva i alla fall?)
Om jag gör en analogi till videofilmer på nätet.
När du tittar på en film som har filändelsen AVI
detta är en container och helt tomma på innehåll (kärlekens bägare)
i denna container kan man lägga in ett filmklipp och ett ljudklipp. (och vi fyller kärlekens bägare med det vi tycker om)
vissa gillar skräckfilm, andra gillar dram, och jag gillar fantasy...
Det finns för mig ingen kärlek i mer än hur vi bygger upp dessa själva efter smack och tycke.
körlek kan alltså vara sorlig, dyster, glad, erotisk, trygghet, ensamhet eller vad som helst.
det jag menar är, att jag köper inte att all kärlek skulle vara bra och lycka.
Jag kan tex av kärlek till någon annan låta bli att bli tillsammans med denne, för att hon ska ha det bra.
Offrar mig själv.. är kärlek då lycka (kommer inte ihåg vilken filosof som gjorde detta, men han levde i sorg över detta i hela sitt liv)
Zokrates skrev:Den dagen någon skribent på detta forumet skriver på ett sådant sätt att denne ger uttryck för att
ens inneha förmågan till kärlek, så skall jag aktivt läsa noga vad denne tar upp.
I så fall måste du ju veta något om hur det ser ut som du letar efter. Det enda du själv skrivit i ämnet var att i valet "mellan cigg och sällskap så blir det cigg". Eftersom jag själv rökt sedan tonåren men slutat för mer än tio år sedan, så blev jag fundersam.
Pilatus skrev:Zokrates skrev:Den dagen någon skribent på detta forumet skriver på ett sådant sätt att denne ger uttryck för att
ens inneha förmågan till kärlek, så skall jag aktivt läsa noga vad denne tar upp.
I så fall måste du ju veta något om hur det ser ut som du letar efter. Det enda du själv skrivit i ämnet var att i valet "mellan cigg och sällskap så blir det cigg". Eftersom jag själv rökt sedan tonåren men slutat för mer än tio år sedan, så blev jag fundersam.
Ja du, ciggen är ett bruk, ett stillande av begäret, liksom kärleken.
Det är lätt att missförstå kärleken, men för att den skall komma till sin rätt, så skall den förstås som
en nytta som man brukar, inte missbrukar och absolut ej utnyttjar, däri ligger balansgången mellan
att klara av att hantera kärlek både när det gäller att ge och få, notera, inte ta.
Marko - att avstå från att träffa någon för dens eget bästa, det är väl just det som är äkta kärlek, att vilja den andres bästa. Då är kärlek oegennyttig.
Men om man känner att det är ett offer, är det då kärlek? Är man då kanske kvar i att man vill få/ta kärlek?
Kärlek är att ge, ja Zokrates. Det sägs att om man ger ut kärlek får man tillbaka, kanske inte just då el av just den man vill. Men i längden .... hur som helst är det enda jag själv kan göra att älska! Jag kan aldrig begära el förvänta mig kärlek, bara älska själv ...
Men om man känner att det är ett offer, är det då kärlek? Är man då kanske kvar i att man vill få/ta kärlek?
Kärlek är att ge, ja Zokrates. Det sägs att om man ger ut kärlek får man tillbaka, kanske inte just då el av just den man vill. Men i längden .... hur som helst är det enda jag själv kan göra att älska! Jag kan aldrig begära el förvänta mig kärlek, bara älska själv ...
Annicken skrev:Marko - att avstå från att träffa någon för dens eget bästa, det är väl just det som är äkta kärlek, att vilja den andres bästa. Då är kärlek oegennyttig.
Men om man känner att det är ett offer, är det då kärlek? Är man då kanske kvar i att man vill få/ta kärlek?
Kärlek är att ge, ja Zokrates. Det sägs att om man ger ut kärlek får man tillbaka, kanske inte just då el av just den man vill. Men i längden .... hur som helst är det enda jag själv kan göra att älska! Jag kan aldrig begära el förvänta mig kärlek, bara älska själv ...
För en person som inte har kärlek i sitt liv, så finns ingen kärlek
för en person som har kärlek i sitt liv så finns kärlek i dennes liv
personen 1 kommer att se persons 2 kärlek som icke existerande och person2 kommer se 1 utan kärlek.
det finns alltså bara 2an kvar med ett egoistiskt behov.
Att ge någon är för mig respekt för person som system som för sig själv,
se ett system som fungerar och gilla detta. Då ger man sig själv för ett högre syfte.
det är inte kärlek för mig.
Menar du Marko, att om man älskar någon förbehållslöst, utan att begära kärlek tillbaka, att man då är egoist? Tror du att man gör det för att känna sig bättre än nån annan?
Det är inte vad jag menar med kärlek. Mina barn älskar jag oavsett allt annat. Men det finns också någon jag älskar bara för att jag inte kan annat, det är bara så.
Känns lite sorgligt, ditt resonemang. Och vad det har med respekt att göra förstår jag inte.
Det är inte vad jag menar med kärlek. Mina barn älskar jag oavsett allt annat. Men det finns också någon jag älskar bara för att jag inte kan annat, det är bara så.
Känns lite sorgligt, ditt resonemang. Och vad det har med respekt att göra förstår jag inte.
Annicken skrev:Menar du Marko, att om man älskar någon förbehållslöst, utan att begära kärlek tillbaka, att man då är egoist? Tror du att man gör det för att känna sig bättre än nån annan?
Det är inte vad jag menar med kärlek. Mina barn älskar jag oavsett allt annat. Men det finns också någon jag älskar bara för att jag inte kan annat, det är bara så.
Känns lite sorgligt, ditt resonemang. Och vad det har med respekt att göra förstår jag inte.
Jag vill gärna tro att det jag gör är förbehålltslöst,
det kan tyckas så ena stunden, och ibland ser det inte alls ut på det viset.
Vi utgår från att människor inte kan känna,
då blir kärlek ganska tamt, om det ens kan existera.
Vi får inget behov av att ge, och inget behov av att ta emot.
så det finns hela tiden ett ego med i spelet.
vissa ger mer än dom klarar av, för att kanske dom själva känner mening med det.
jag känner mening med att ge, att se en högre medvetandegrad och dimension i det vi gör.
hade jag inte kunnat uppleva detta som ett tillfredsställande, så hade jag antagligen heller inte värderat det som något positivt, och kanske kärleksfullt.
Jag gillar att ge mina barn det lilla jag kan, och jag gör detta för att jag får något av värde tillbaka.
vi är programmerade sedan födseln, biologiskt som kulturellt. att vi har de värderingar vi har är antagligen för att gynna sig själv som andra. så att ge är att få
Respekten är kommen ur en högre medvetandegrad än sig själv.
Jag säger sällan att jag älskar mina barn (har sagt det ett par gånger här, men det är mest för att det fyller en semantisk funktion) Jag vill inte påstå att jag älskar mina barn, dom betyder något mer än så. Det är inte vad jag kallar för kärlek,
det ligger på ett andligt djupt plan, och innefattar lidande, glädje, sorg, ilska vrede och säkert mer än så... jag skulle kunna offra mitt liv för detta högre tänkande och existens. och säkert för fler personer än bara mina barn.
Men ordet kärlek som ordet gud, får mig att bli lite anti (använder också ordet gud för att det fungerar semantiskt eller symboliskt)
Marko, du utgår, så som jag förstår det, i ditt resonemang från att människor inte kan känna, och att vi skapar "känslan" kärlek utifrån ett ego.
Vad finns det för belägg för att människan inte kan känna, från födseln och rent intuitivt?
Redan små spädbarn kan visa tillfredsställese och känslor, vilket det finns forskning på numera.
Även djur har känslor. Om det inte fanns någon genetisk betingelse för att känna tillfredsställelse grundad på känslor, kan inte jag se hur känslorna skulle uppstå.
Självklart är kärleken till barnen inte av samma karaktär som mellan parterna i ett älskande par. Det är kanske ett dilemma att vi har samma ord för så många olika sorters kärlek liksom för många andra företeelser. Men jag tror vi alla kan inse skillnaden utan större problem.
Vad finns det för belägg för att människan inte kan känna, från födseln och rent intuitivt?
Redan små spädbarn kan visa tillfredsställese och känslor, vilket det finns forskning på numera.
Även djur har känslor. Om det inte fanns någon genetisk betingelse för att känna tillfredsställelse grundad på känslor, kan inte jag se hur känslorna skulle uppstå.
Självklart är kärleken till barnen inte av samma karaktär som mellan parterna i ett älskande par. Det är kanske ett dilemma att vi har samma ord för så många olika sorters kärlek liksom för många andra företeelser. Men jag tror vi alla kan inse skillnaden utan större problem.
Precis,
kärlek är ett så vitt och brett omfattande ord att det tappar sin mening.
från platonsk kärlek, till terroristens kärlek till våld och makt, till bankers kärlek till pengar
kärleken till makt är ett större behov än kärlek till människor.
kärlek är till din partner och till dina skor.
Vi har ett behov av att få, och vi reagerar antingen positivt eller negativt på olika saker.
reagerar vi positivt, så kan vi se det som kärlek, och reagerar vi negativt kan vi se det som icke kärlek.
vad är då kärlek ?
för mig är kärlek inget som finns,
men jag mår jäkligt bra av att se andra ha det bra.
och mår jag bra, så är det gott för mig som andra.
ser inte det som kärlek.
människan är född som en social varelse, vi uppfostras tidigt till detta, stora delar av vår kultur går ut på det,
och vi kallar det för kärlek när vi gör goda handlingar för andra.
känslor finns för att vi som individer ska överleva i en värld.
utan känslor hade vi dött ut, inte blivit intelligenta.
kärlek är ett så vitt och brett omfattande ord att det tappar sin mening.
från platonsk kärlek, till terroristens kärlek till våld och makt, till bankers kärlek till pengar
kärleken till makt är ett större behov än kärlek till människor.
kärlek är till din partner och till dina skor.
Vi har ett behov av att få, och vi reagerar antingen positivt eller negativt på olika saker.
reagerar vi positivt, så kan vi se det som kärlek, och reagerar vi negativt kan vi se det som icke kärlek.
vad är då kärlek ?
för mig är kärlek inget som finns,
men jag mår jäkligt bra av att se andra ha det bra.
och mår jag bra, så är det gott för mig som andra.
ser inte det som kärlek.
människan är född som en social varelse, vi uppfostras tidigt till detta, stora delar av vår kultur går ut på det,
och vi kallar det för kärlek när vi gör goda handlingar för andra.
känslor finns för att vi som individer ska överleva i en värld.
utan känslor hade vi dött ut, inte blivit intelligenta.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster