Inläggav Åkes granne » 27 feb 2008 18:32
Min pappa brukade alltid skrika "-Det ser ut som DÖDEN här", när han kom hem från jobbet och säga att jag "förpestade hans närvaro".. när jag hade lagat mat när jag var yngre.
Jag tycker det är roligt.
Jag kommer ihåg när jag hade blivit inlåst på psyket vid nyår för ett år sen. Samtliga familjemedlemmar hade blivit akut sjuka, men helt olika saker. Det första mamma gjorde var att ringa till mig och säga "-Du måste sluta med ditt MAGISKA TÄNKANDE".
Haha
Hon förstår inte ens själv begreppen hon använder.
Hon tror att jag "har" OCD, för att jag "håller på med" "religiösa grubbler", för det kan "höra ihop".. "utan att man vet det". Då kan man även bli "utseendefixerad".
"-Det står i boken".
Men nu larvar jag mig bara..
Men, helt allvarligt. Jag tror vi har ett massivt psykologiskt kommunikationsproblem, som bygger på en gemensam tidigare liv-konflikt, för det är så svårt att förstå. Jag ser en religiös fundamentalist i henne.
Helt allvarligt, jag är inte så snäll mot mig själv när jag inte tar tag i sanningen. Grejen är att hon ÄR mytomaniskt förvirrad, och det är mycket dolt och förädiskt.
T.ex:
Jag råkade krossa en glas en natt för ett år sen, och sopade upp allt, förstås. Nästa dag när jag gick upp sa hon att hon hade "gått hela natten och sopat upp glassplittret".
Eller, på psyket för ett år sen. En asiatisk kille låste in min mp3-laddare i ett skåp. Jag frågade efter den senare och min mamma som var där, sa "-det jag var JAG som la den där". (Hon skulle inte ens kunnat det.)
Sen när vi skulle gå ut, sa hon "-ta av dig MINA örhängen". (Som jag har hade haft på mig ett halvår, och definitivt äger.)
Det här är alltså ALLTID det jag upptäcker/inser när jag blir insiktsfull ang. sammanhanget som i själva verket definerar min upplevelse, men jag blir mer rebellisk än paranoid..
Mamma gick in i mitt rum en morgon nyligen när jag precist vaknat. Jag mådde betydligt bättre än vanligt, jag kände en intensifierad närvaro och "hel" jagmedvetenhet. Grejen är att jag på avstånd KÄNNER hur hon kommer mot mig i mitt rum.. Jag har alltså här precis vaknat, för kanske 15 sekunder sen.. och har inte riktigt separerat mig från drömstadiet. Det intressanta är det jag säger när hon börjar prata med mig om något, jag säger nämligen "-släpp", "släpp mig".. flera gånger, (och känner mig återigen "fasthållen" i min verklighet), tills jag kommer på mig själv med det jag säger.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..