Annicken skrev:Jag ser inte hur de känslor du räknar upp skiljer sig från kärleken i sin essens.
T ex samhörighet, eufori, lugn, glädje, etc etc ... alla kan byggas på olika grunder och ha olika innehåll.
Du verkar se kärleken utifrån, som ett koncept som du säger. På film skildras kärlek, sorg, glädje etc. Och kärlek kan leda till mycket besvikelse etc, så att man kanske förkastar kärleksbegreppet. Men har du inte känt kärlek inifrån dig själv, lika väl som sorg el glädje?
Det är en fråga som jag tycker är intressant,
finns äkta altruism ? Hur ser den ut och hur fungerar tex kärlek som benämns som ovillkorlig. (tror inte på slogans som äkta kärlek)
jag tror inte att det finns något eget jag, jag är del av ett sammanhang, skapad och beroende av detta sammanhang.
det som finns i mig är delvis kommen utifrån mig... och det som passerar mig är inte enbart min egen vilja.
så, det som jag ger utryck för, är ur ett större sammanhang plus mina egna värderingar.
min personliga syn på det som kan kallas för kärlek ligger då på en högre dimension, jag är bara ett redskap för detta.
visst känner jag mig lycklig och vill ge allt till mina barn, intalar mig själv att det är min egen vilja i varadagen,
men rent filosofiskt och andligt, så tror jag att det har ett större syfte. (tänker inte på någon religion här)
vi är inte isolerade öar i denna värld, vi samverkar på olika plan, eller på alla plan.
det är min syn på världen, och kanske även på 'kärleken'.
'kärleken' kommer inifrån som utifrån, det är ett vara som flödar genom 'alltet', och som vi alla intuitivt tar del av.
Beroende på vilka individer vi är med våra kunskaper, vilja och så vidare så tar vi del av olika saker, gillar olika saker och gör olika saker, alla faktorer spelar in för hur resultatet ska bli.