Sadomasochism

[Skogsälvan]

Fast nu blir jag lite nyfiken, hoppas ingen tar illa vid sig av den här frågan: Men själva snittet, sker det hastigt eller lugnt? När kommer känslorna, när kommer lugnet? Om någon vet alltså.

[Varney]

förmodligen ytterst individuellt.
dessutom väldigt varierande, ibland nästan orörligt sakta, ibland nästan hysteriskt...liksom känslorna, vilka oftast är outhärdliga innan, och i skärande stund; koncentration o fokus - direkt efter som en stor skön utandning...ungefär som många andra droger...det är liksom en njutning när man öppnar snusdosan och väntar på nikotinets rus . likaså när man får tag i rakbladet och lägger en rispa.

[Jonas Nystrom]

När jag tänker på fenomenet självskärning så ser jag givetvis ett mörkt moln av missnöje - mot "världen", mot pappa, mot mamma och mot den egna personen. Man är inte den man skulle vilja vara, mamma är inte den man skulle vilja att hon var, pappa är inte den man skulle vilja, och så vidare. Allt det där betyder egentligen att man har ideal. Man har en idealbild om hur man skulle vilja att det var och så mäter man verkligheten mot den bilden och verkligheten förlorar och får ta sitt straff.

Men inuti det där molnet av missnöje skymtar jag helt andra saker. De har också sitt upphov i en sorts ideal - idealet att finna sig själv som andlig varelse: en varelse som inte är slav under sin kropp, sin bekvämlighet, sin litenhet, sitt arv + sin miljö, utan som är herre över sin tillvaro och sitt öde. Tappra försök görs av vår ritualfientliga, religionströtta, dekadenta kulturs historielösa maskrosbarn, att finna värdiga former för svåra prövningar, utmanande övergångsriter där det andliga och det sinnliga möts på nåt gränsöverskridande sätt - se till exempel http://www.bmezine.com/ - som inte kan accepteras i den allmänna världen. För jag lutar åt att detta utanförskap är av lika stor vikt som att ritualerna är svåra i sig. Riten ska ske i en miljö som är exklusiv, som bara kan bevistas av redan invigda, som därför till sin natur är "hemlig" och omger sig av en aura av mystik och sekretess.

Nosar man bakåt i tiden så ser man att detta är standardpraxis. Det är så det går till, helt enkelt. Det finns exoteriska, offentliga riter - som julafton och melodifestivalen, bröllop + begravningar, elitserien i hockey och fotbollsVM - och det finns esoteriska, exklusiva riter. Esoterisk betyder för övrigt inget annat än just detta: exklusiv, något som utesluter den icke invigde och förenar de invigda genom att det inte kan förklaras i teoretiska termer utan måste erfaras för att förstås. Som sex.

Könsakten är i princip urbilden för en esoterisk ritual (en rit är ett system av ritualer) som ingår i en exoterisk rit som utgör det civiliserade samhällets urcell: kärnfamiljen, det livslånga äktenskapandet. Som inte är "naturligt", det vill säga naturgivet, utan just skapat av och för människor av de naturgivna råmaterialen, i det här fallet begären att ta och att ha (maskulin + feminin variant av samma begär) fortplantningsdriften och övarlevnadsinstinkten.

Begär, drift och instinkt, det är råmaterialet. Genom ritens och idealens kraft kultiveras dessa till mänsklighet, kultur, civilisation och så vidare. När frukten av en sådan strävan mognar så tappar den kontakten med sina rötter, sitt upphov, och måste "offras till en gud", alltså ges som näring åt en högre existensform, för att sedan skitas ut och i fröform spira till en ny kultur. Detta sker i stort och i smått hela tiden utan att vi tänker på det. Våra kulturella rötter har alla spirat från frön som är utskitna av en eller annan gud.

Vi är själva på väg att bli sådana gudar. Nybörjargudar under fortbildning, det är vi, det.

I de gamla mysteriernas esoterik fick man lära sig detta genom rit, myt och bild (snärtigt och enstavigt sätt att säga "vägledda system av ritualer, intelligensväckande mytologier och grafisk symbolik"). I de nya mysterierna får man också lära sig det genom rit, myt och bild. Men nu utan samma typ av handfasta vägledning av certifierade mästare genom iscensatta livsfarligheter. De gamla mysterierna förflackades, "blev dekadenta" och dog ut för att de mognade. De blev själva kulturföreteelser, som i form av de sju sakramenten åts upp av våra föräldrars föräldrar och i vars skit vi klafsar runt och skär oss.

I de nya mysterierna blir hela jorden ett tempel. Lärlingens dolda tragedi och triumf blir ett yttre faktum. Våra vänner blir, även om de inte anar det, de fruktansvärda och underbara aktörerna i vår initiationsceremoni.

Rudolf Steiner 1919

Mellan de gamla och de nya mysterierna finns ett nödvändigt vacuum. Det är där västerlandet står idag. I glappet. I går stod vi vid avgrundens rand. Idag har vi kommit ett steg vidare... Därav allt vingel och svammel, alla missöden och tragedier, kollektiva neuroser och psykoser, reality-tv och New Aids, Robinsson och Big Brother, nätpoker, nätporr och knark. (Som islamismen snällt nog vill befria oss från genom att självmordsbomba bort hela klabbet från världskartan.) Och självskärerier då.

Konklusion:

Vi håller på att upparbeta ett nytt erfarenhetsmaterial, startkapitalet till de nya mysteriernas riter, myter och bilder.

jn, mystagog

[Varney]

det låter i det första stycket som du är inne på vad den gamle freud skulle kalla ångest pga "slitningar" mellan överjaget och jaget, är det så du menar?
att _det_ är själva orsaken till ångesten och att skärandet äger rum,
eller är det egentligen en bisak,
och den huvudsakliga orsaken att vi/samhället, behöver lite mystik och nya ritualer eller så?

[Jonas Nystrom]

Nja, den inre alienationen, slitningarna och ångesten är väl snarare en följd av bristen på tydliga, kulturellt sanktionerade passageriter, som jag ser det. Att "vi/samhället, behöver lite mystik och nya ritualer eller så" demonstreras med all önskvärd övertydlighet av den monstruösa underhållningsindustrins makt. Och till den räkar jag porr- och knarkindustrin såväl som den erkända underhållningsbranschen från Sikta mot stjärnorna till Marily Manson.

jn

[Jonas Nystrom]

Rituell tempeldans: "Göra vågen" i Globen. Globen, liksom varje idrottsarena, är med alla mått mätt ett tempel och det som utspelas där inne är rituell verksamhet. Sätt på dig socialantropologiska glasögon, backa och kisa lite så ser du det klart.

jn, glasögd

[Varney]

ja, jag ser,

men om det är behovet av riter osvosv, som är grunden i skärandet, så undrar jag lite, varför dessa så ofta uttrycker en så stor ångest, skulle det då bara betyda att fotbollsälskare skär sig inte(el mindre) medans de som har ångest har brist på dokusåpor alternativt sportintresse?

lätt som en plätt, jag tjackar spikskor.

[Jonas Nystrom]

Brist på rit framkallar ångest. En ritual markerar en gräns, en övergång. De som har stor ångest är människor för vilka gränserna är otydliga. Sport och dokusåpor hjälper en viss typ av sådana människor. Andra behöver något de uppfattar som djupare, mer existentiellt. En del av dem söker sig till sekter och religiösa samfund. Andra vill eller törs inte eftersom det innebär att lämna den kulturellt sanktionerade gemenskapen, familjen osv. Jag ser ett behov där. Gör inte du det?

jn

[Varney]

jovisst. jag har aldrig trott att det är slumpen som gör att jehovas alltid hittar de nyseparerade mammorna, eller att man ser jesus efter man hallucinerat klart (?) ^^ ..typ.

och ja, jag tror folk mår skit eftersom de inte hittar nåt bra substitut för GT än, och att Durkheim hade en och annan poäng i sin självmordsstatistik, ..folk _är_ mer isolerade/ensamma här i stan än hemma i byn where im from.

men, riter osv, faller sig så fel i vår avmystificerade värld...
..det är därför det är tapetserat med nakna kroppar över jävla allt, och folk får sparken för att de porrsurfar bort hela sin arbetstid,
ja.
men...personligen, är inte ångesten så pockande att jag böjer mig och tar nån paketlösning...det är väl här nånstans vi är tillbaka vid skärandet igen antar jag

[Jonas Nystrom]

Precis. Det är ju det jag säger. Eller tyckte du dig höra något annat?

jn

[Makterna]

Skogsälvan skrev i en annan tråd och tipsade mig att titta in här eftersom jag är sexologutbildad. Jag har en positiv grundinställning till all form av sexualitet, speciellt sådan sexualitet som är ovanlig, eftersom sexualitet till sin natur inte automatiskt är normativ. Sadomasochism, eller den modernare och oftast mer rättvisande termen BDSM, är ett typiskt exempel på det. Därmed inte sagt att även sjukliga beteenden kan komma att försöka söka skydd under BDSM-rörelsens stolta fana. Att något är BDSM är ingen garanti för att det är vettigt. Men såna här tankar får man absolut inte vädra i BDSM'arnas egna forum, för då anses man intolerant, inte ens om man utövar BDSM för fullt själv. Orsaken är nog att det fortfarande tyvärr finns en skam hos alla som utövar sex, speciellt udda sex. Även om de försöker rättfärdiga varann, känner de nånstans att vad de gör egentligen är sjukt. Detta är orsaken till att de skriker i högan sky så fort nån råkar säga nåt som på något sätt kan anses kritiskt mot nån kannibalhändelse. Precis som HBT-rörelsen, bygger BDSM-rörelsen på intolerans och hat, kamouflerat bakom interna ryggdunkningar. Varför kan ingen starta en rörelse för generell sexuell liberalism? En rörelse som vill bejaka människan, snarare än som syftar till att olika sexualiteter ska kriga mot varann? Eller kanske behövs det inte en rörelse alls. Utan snarare TV-program såsom Outsiders, Insider och Fråga Olle, som vidgar folks vyer och som visar att det inte automatiskt är dåligt eller fel, att vara onormal. Leve människan, livet, friheten, liberalismen, njutningen, sexualiteten, porren, prostitutionen och perversionen! Död åt hatet, intoleransen, kollektivismen, feminismen, lobbyismen och socialismen! Eller som Eddie Medusa hade sagt: knulla på!

[ingenspeciell]

Vad går denna typ av sexualitet ut på om det inte handlar om makt egentligen? Jag tror att det överhuvudtaget kan vara nog svårt i många fall, att få till en sexuell närhet som är ren ifrån en avsikt att känna makt över andra eller maktlöshet? Jag kan förstå dom som behöver mera naken närhet än andra, men jag undrar om inte denna ljusskygga sexualitet som vi har idag egentligen är ett rop på känslomässig närhet.

[Makterna]

Vad går denna typ av sexualitet ut på om det inte handlar om makt egentligen?

Precis, BDSM är "maktutbytesfetisch", medan traditionell sex är "könsfetisch". Nåt fel i det? Isåfall motivera.

Jag tror att det överhuvudtaget kan vara nog svårt i många fall, att få till en sexuell närhet som är ren ifrån en avsikt att känna makt över andra eller maktlöshet?

Precis. Kvinnor vill bli dominerade, och män uppskattar ofta att agera dominant, eller har åtminstone inga problem med det.

Jag kan förstå dom som behöver mera naken närhet än andra, men jag undrar om inte denna ljusskygga sexualitet som vi har idag egentligen är ett rop på känslomässig närhet

Vilken ljusskygga sexualitet, vaniljare som vill ha släckt i sovrummet och utföra snusket under täcket i det fördolda?

[ingenspeciell]

Precis, BDSM är "maktutbytesfetisch", medan traditionell sex är "könsfetisch". Nåt fel i det? Isåfall motivera.

Ja, om det handlar om makt så kanske man istället bör arbeta med sig själv, och se om det ändå inte är någonting annat man söker. När man väl har gjort det så kanske man plötsligt inser, att det inte är så värst intressant längre att hålla på med dylikt.

Precis. Kvinnor vill bli dominerade, och män uppskattar ofta att agera dominant, eller har åtminstone inga problem med det.

Du verkar klipsk så jag säger inte emot, men jag trodde i min enfald att ungefär lika många kvinnor som män var dominanta i sänghalmen, men det kanske inte tolkas så enligt psykologin?

Vilken ljusskygga sexualitet, vaniljare som vill ha släckt i sovrummet och utföra snusket under täcket i det fördolda?

Ja, enligt mig kan alltifrån högst ordinär sex till det mest extrema vara ljusskyggt om man själv känner att det är sprunget ur orena(själviska) tankar, och att man därför inte vågar delge hur man känner utan en ursäktande omskrivning.

[Makterna]

Precis, BDSM är "maktutbytesfetisch", medan traditionell sex är "könsfetisch". Nåt fel i det? Isåfall motivera.

Ja, om det handlar om makt så kanske man istället bör arbeta med sig själv, och se om det ändå inte är någonting annat man söker. När man väl har gjort det så kanske man plötsligt inser, att det inte är så värst intressant längre att hålla på med dylikt.

Det där universalargumentet går väl att applicera på vadsomhelst. "Folk som dricker saft bör egentligen arbeta med sig själva, för att se om det egentligen inte är något annat de söker.". Vad säger det argumentet om maktutbytesfetischen som sådan? Låter mest som rationaliseringar för att kunna angripa det som skiljer sig från normerna. Och det är ju nåt som alla fått lära sig i (s)tatens grundskola att de som inte gör som normen, de ska man stöta ut.

Precis. Kvinnor vill bli dominerade, och män uppskattar ofta att agera dominant, eller har åtminstone inga problem med det.

Du verkar klipsk så jag säger inte emot, men jag trodde i min enfald att ungefär lika många kvinnor som män var dominanta i sänghalmen, men det kanske inte tolkas så enligt psykologin?

Oavsett hur man definierar dominant, finns det ingen statistik som stödjer ditt antagande. Män föredrar något oftare att vara undergivna än dominanta, men kvinnor föredrar det nästan alltid. I de fall där kvinnor identifierar sig som dominanta så syftar de vanligtvis på att vara "socialt dominanta", dvs det har ingenting med sex att göra. Utan det innebär helt enkelt att de vill bli uppassade, bortskämda och dylikt. Och det var ju sex vi talade om, så när jag pratar om dominans så menar jag förstås att uppleva utförandet av makt - som sådan - som sexuellt upphetsande. Dit räknas såklart inte att lyda om mannen ber en att binda fast eller piska honom. Tjejen kanske gillar det, men oftast är det primärt för att hon tillfredsställer, inte för att hon dominerar.
Därmed inte sagt att det inte existerar tjejer som tänder sexuellt på själva grejen att dominera, men det är sällsynt.