själens Stängda Rum?

[Jonas Nystrom]

Som sagt, plattityder talar för sig själva.

[Skogsälvan]

jn: Jag är helt övertygad om att du har läst mer än mig. Du har med största sannolikhet mer livserfarenhet dessutom, eftersom du är äldre än mig.
Om vi för ett ögonblick hoppar tillbaks till ursprungsfrågan ang. själens stängda rum. Vill man dyka så djupt inom sig måste man släppa all kunskap, all logik och sudda ut alla gränser och då är det rimligen lättare för mig än för dig. Min själ är inte enklare än din. Det är vägen dit som är enklare för mig än för dig.

Jag upplever dig som en intelligent och insiktsfull man, men att du har problem med att ens överväga att du har fel ibland. Jag hoppas jag har fel i det antagandet då ett sådant inskränkt synsätt innefattar stagnation i utvecklingen.

Nej, ducka inte, jn, vad som än händer, ducka inte.

[Jonas Nystrom]

Vill man dyka så djupt inom sig måste man släppa all kunskap, all logik och sudda ut alla gränser och då är det rimligen lättare för mig än för dig. Min själ är inte enklare än din. Det är vägen dit som är enklare för mig än för dig.

Det där förstår jag inte. Varför skulle det vara så? Och hur mäter du sånt?

Jag upplever dig som en intelligent och insiktsfull man, men att du har problem med att ens överväga att du har fel ibland.

Jaha? Berätta gärna vad det är jag har fel i så ska jag mer än gärna överväga om jag tycker att det stämmer! En sån som jag gillar givetvis inte att ha fel...

jn, konfys

[Skogsälvan]

jn: Jag ska försöka förklara, men det är inte lätt att förklara kortfattat.

Som jag ser det är man som barn nära sin själ. Du kan doktorera och bli professor och erhålla den social vördnaden och det allmänna intrycket att vara klok. Ett alternativt sätt är att dyka ner i själen och få tillgång till visdomar din hjärna inte kan tillgodogöra sig under en livstid. Själen ligger bortom förnuftet och känslorna. Ja, jag skulle vilja påstå att det akademiska tillgodogörandet verkar som ett ytligt substitut. Den kunskap du suger åt dig utgör ett hinder. Jag ser inget fel i att du letar svaren i yttre källor, men med risk att låta som Stardancer, du kan nå visdomshavet inom dig.

Jag har ett ytterst humanistiskt synsätt. Både din, min, Dalai Lamas och uteliggarens själ är lika spektakulära.

Jag kan inte på rak arm referera till varför jag har den uppfattning jag har gällande dig. Den baseras på inlägg du har gjort och jag upplever att du har svårt för att lyssna. Som du tydligen är medveten om (stort plus i kanten!) gillar du inte att ha fel och den ståndpunkten hämmar dig.

[Jonas Nystrom]

Kära Skogsälva. Jag vet verkligen inte vad i dig som känner sig berättigat och motiverat till att recensera min personlighet såsom du uppfattar den och min läroväg såsom du gissar att den ser ut. Brukar du göra så med människor du inte känner och som inte har bett dig göra det?

Det jag bad dig göra var att grunda din antydan om att jag skulle "ha fel" i ett eller annat. Jag har fortfarande inte förstått vad det skulle vara. Men din ton gör mig allt mindre nyfiken på vad du kan ha att säga mig om mig. Jag vet inte hur gammal du är men än så länge kan du säkert skylla på ungdomligt högmod. Sånt går över med tiden. Mina egna tillortakommanden får jag liksom leva med på ett annat sätt. Jag och de som väljer att relatera till mig. Väljer du att relatera till mig så får du alltså ta mig som jag är. Min personliga utveckling och så vidare tör knappast vara din sak att ombesörja.

Betänk att detta är ett offentligt forum.

Med all respekt,

jn, kort

[Skogsälvan]

Käraste jn, jag förstår ärligt talat inte vad du blir så stött över. Du får gärna förklara det för mig , eftersom jag i ungdomens okunskaps högmod (eller hur du nu valde att rubricera mig) inte förstår bättre än jag förstår. Och jag ser inget fel med att medge att jag inte förstår bättre än jag förstår. Du får gärna förklara för mig hur du vill bli bemött för att ge dig in i en diskussion. Du frågade om min åsikt och jag gav dig den. Det är inget som jag tänker be om ursäkt för. Jag har ingen lust att trycka ner dig. Då hade min svar sett annnorlunda ut. Jag vill gärna att vi når varann.

[* KYREUS *]

Sant och härligt säger du att du bara vill att vi når varandra. Känner det samma. Och samtidigt: är det säkert att det är möjligt att ALLA - k a n - verkligen nå varandra?

Enkle *Kadmos

[Jonas Nystrom]

Är det ens ett ideal?

jn, nådd

[Zorm]

Frågan som ställdes i denna tråd löd (i korthet):

Det sägs att många människor, formodligen alla, har ett inre rum dit ingen släpps in. Kanske inte ens man själv?

Redan i frågan sägs att "man själv" inte tillhör det inre rummet.

För egen del tror jag att man ÄR det inre rummet, som tillfälligtvis har tagit plats i en fysisk kropp.

Men medan vi bor i kropparna är vi så upptagna med att definiera våra fysiska tankar och intryck att vi inte märker vilka vi egentligen är - alltså våra inre rum.

Jag tror att vi kan få kontakt med varandras inre rum genom att mötas under djup meditation och vidga energierna (som tillhör våra själar som är detsamma som våra inre rum) utanför de fysiska kropparna.

De inre kommunikationerna sker inte med samma tankar som vi har i hjärnorna, utan mer på ett direkt intuitivt sätt, snabbare än tankarna.

Det är min tro, men jag låter den vara lätt som en fjäder. Vill egentligen inte låsa mig vid att tro på någonting alls.

[* KYREUS *]

Välkommen till sajten. Tycker spontant om mycket i din text:

1. Bla din ödmjukhet; du förespråkar något på ett öppet och fint sätt

2. Men varför tycks du "rädd" att kopplas till någon sk tro? Är det farligt?
Man har ju alltid rätt att bära på något slags övertygelse, kalla det - tro.

3. Sedan din grundtes: att vi själva skulle vara det inre rummet (så ungefär uppfattar jag din tes). Detta som du anför skulle enligt mig innebära att vi själva är GUD. Den ende GUD-en.

/men/

4. Min kosmologi, dvs verklighetsuppfattning, är den att vi är Skapade av en GUD som är större än människan.

/därför:/

5. Därför är GUD den ende som vet allt om oss och ser lite längre än vi själva. Dvs rakt ini själens stängda rum. Ett rum som egentligen är den gränsöverskridande GUDA-gnistan. "From here to Eternity".


Sommarhälnsingar från mig i hängmattan*Kadmos

[Zorm]

Kadmos, tack för välkomnandet. Det här verkar vara ett intressant och stimulerande forum!

Ska försöka svara på dina punkter.

Anledningen till att jag inte vill tro är inte rädsla. Jag vill bara inte låta trygghet (som en tro lätt kan bli, eller redan kanske är för den som är rädd) vara en blockering för det okända.

Tror jag inte på något, så är allt möjligt. Att tro är för mig lite som att ge upp tanken om att det onåbara, det som inte går att förstå, finns där ute. Att tro är att ty sig till något som man själv frammanat, och då fastnar tankegångarna gärna kring det istället för att öppna sig för det där ute som man inte vet något om.

Du som tror att det är Gud som ligger dold i våra inre rum, drog slutsatsen att om vi skulle VARA våra inre rum, som jag föreslog, så ÄR vi i så fall Gud. Därmed är förslaget omöjligt för dig, eftersom du inte tycker att vi är Gud.

Eftersom jag inte tror som du, så kan jag inte dra din enda slutsats och bortse från alla andra, eftersom jag inte tycker det ligger någon större tyngd i den än i någon annan slutsats.

Vi kan som själar vara större än vi anar när vi inte begränsas av våra fysiska kroppar.

Gud kanske ligger på en mycket högre frekvens än du tror, så att vi själar har ett bredare spektrum att röra oss i innan vi nuddar honom där ute?

Och man kan även tänka sig att det går att mötas inom Guds frekvensband, om vi alla är delar av samma Gud och han finns i oss eller vi i honom, hur man nu vill se det.

Det var bara ett par exempel, och det finns säkert flera sätt att tänka på om man vill tro på Gud. Det går i så fall att tro att vi kan mötas själ mot själ utan att vi behöver vara Gud men att han finns inom oss, om man vill.

[Skogsälvan]

Sant och härligt säger du att du bara vill att vi når varandra. Känner det samma. Och samtidigt: är det säkert att det är möjligt att ALLA - k a n - verkligen nå varandra?

Enkle *Kadmos

Jag tror att alla kan nå varandra, men i många kombinationsfall krävs det hjälp utifrån.

Många är laddade med försvarsmekanismer som fyras av vid minsta antydan om fara.
Många är även rädda för närhet.
Många har väldigt dålig kontakt med sig själva.
Många har svårt att uttrycka sig.
Många har problem med bristande tolerans för andras egenheter.

Hör man inte till dessa "många-kategorier" som jag nyss räknat upp (det finns säkert fler) så har man väldigt goda chanser att utveckla intima relationer.