Algotezza skrev:Pilatus skrev:Jag tror inte jag förstår ett dugg av Haralds diskussion om helhet - del. I mitt yrkesverksamma liv har jag alltid fått höra att man börjar med det mest grundläggande. I språk, matematik, historia, arkeologi, filosofi etc. Vad skulle helheten vara? Den kumulativa massan av vad vi lärt oss? Innan vi har några delar tycks mig helheten vara lika med den tomma mängden. Vad är helheten av historia utan delar?

Ibland kan jag få en intuitiv helhetsbild av en dikt - sedan transformerar jag det till ord. På kulturskapandets område kan helheten komma före delarna, konst, litteratur, musik, fil. Rowlings fick hela Harry Potter-storyn i en helhetsvision. Har hon sagt i alla fall i någon intervju.
Bra exempel! Jag funderar på bildkonsten, exempelvis Jackson Pollock
Untitled (ca. 1948-1949). Jag ansåg länge att sådant spontanistiskt hällande och drällande med färg omöjligen kan uppfattas som något annat än på slump hopkommet, som kan vara effektfullt att se på men egentligen är tomt på innehåll. Kanske mognar man, eller vänjer sig, just den där tavlan består bara av röd och svart färg mot en ljus linneduk. Men den är behaglig, vacker om man vill. Helheten går säkert att uppfatta före delarna. Men så skulle jag aldrig uttrycka mig, vad vill man ha sagt med det? Men om vi nu accepterar att det inom vissa områden förefaller som att man kan uppleva någon slags helhet, så fanns det en väg till denna insikt, fylld av bildanalyser, materialstudier och kunskap om konstens idéhistora. Det är lätt att bortse från.