Att vara god.

[Vertumnus]

Sant. Den allra sämsta platsen att vara god på måste vara i ett kloster. Där har du ju få tillfällen till detta.

Helt sant! Godhet är en aktiv handling och måste som sådan utövas i världen, inte minst då den ju riktar sig till andra människor. Men det ligger ingen motsättning mellan att handla och att dölja sig, i att handla utan att framträda eller mellan klostrens barmhärtighet och ett anonymt klosterliv.

[Pilatus]

Ställer du inte nu krav på godheten som den inte kan uppfylla? Har du inte hållit upp dörren åt någon, väntat vid en hissdörr på att någon skall hinna, sagt till en chaufför att öppna dörren för att en barnvagn skall med, hjälpt med allt möjligt - inte för att vara god, utan bara för att du varit i position att kunna hjälpa?

Många handlingar kan utifrån handlingen benämnas altruistiska, medmänskliga eller goda i en vardaglig mening. Men är altruism, och godhet samma sak?

Jag uppfattar godhet som ett begrepp med ursprung i en religiös kontext och som med tron förväntas vara ledande princip.

Berättelsen om samariern är väl urtypen för det medmänskliga. Luk. 10:25-37 Men berättelsen har även en udd mot att godheten hade sin gräns vid stamtillhörigheten. Prästen och leviten hjälpte ej mannen som blivit misshandlad. (Levit, medlem av den hebreiska stammen Levi.) Samarierna hade långt tidigare blivit utstötta från den judiska församlingen. Beskt.

Man kan belysa ordens skillnad med dess antonym. altruism - egoism men god - ond

Auguste Comte -> av franskans autrui, andra, med anslutning till latinets alter, den andre

[klorofyll]

När vi talar använder vi olika definition på orden vi använder, exempelvis kan min definition av kärlek vara någon annans definition av vänskap, om jag och denna "någon annan" har en relation så är ju den relationen vad den är, oavsett hur vi definierar den, eller? Av den anledningen tvivlar jag på att godhet skulle kunna förväxlas med ondska!

[Anders]

Håhå jaja. Låter som en blandning mellan väckelserörelse och rika föräldrars vänsterungdomar som sitter och är ädla över en flaska rödvin 1968, och pratar om "vi" och innefattar människor som inte har samma pekuniärt oberoende bakgrund.
Lustigt att Einhorn kunde ha så bra grepp.

Vad har du för syn på själva ämnet, godhet?

Ett givande för att upprätthålla god social kultur, en kultur av gemensamt omhändertagande, och förväntan att andra skall göra detsamma. Att själv göra sig till martyr och låta andra slippa ha samma hållning ser jag som vansinne. En allmänt vänlig och rakryggad hållning, som föredöme för andra, och som delas av andra.

Lite gyllene regeln, låt vara något mer fullt ut.

[reflex]

När vi talar använder vi olika definition på orden vi använder, exempelvis kan min definition av kärlek vara någon annans definition av vänskap, om jag och denna "någon annan" har en relation så är ju den relationen vad den är, oavsett hur vi definierar den, eller? Av den anledningen tvivlar jag på att godhet skulle kunna förväxlas med ondska!

I religiösa sammanhang kan handlingar betraktas som goda av de troende men som onda av andra människor, eller tvärt om.

[Pilatus]

När vi talar använder vi olika definition på orden vi använder, exempelvis kan min definition av kärlek vara någon annans definition av vänskap, om jag och denna "någon annan" har en relation så är ju den relationen vad den är, oavsett hur vi definierar den, eller? Av den anledningen tvivlar jag på att godhet skulle kunna förväxlas med ondska!

I religiösa sammanhang kan handlingar betraktas som goda av de troende men som onda av andra människor, eller tvärt om.

Enligt vilka principer då? Moses dräpte en människa, jag har aldrig hört att någon ondgjort sig över det. Paulus (då han ännu kallades Saulus) var med vid steningen av Stefanus. Jag har aldrig hört någon predikan om det antastliga i att han inte ingrep. Är det sådant du menar?

[Pilatus]

När vi talar använder vi olika definition på orden vi använder, exempelvis kan min definition av kärlek vara någon annans definition av vänskap, om jag och denna "någon annan" har en relation så är ju den relationen vad den är, oavsett hur vi definierar den, eller?

Litteraturen är fylld av förvecklingar och missförstånd, gåtfulla ord, underförstådda budskap, feltolkningar och känslor i övermått.

Bäst är att försöka förstå och använda ord hyggligt lexikalt.

Att föreställa sig att det sätt på vilket vi själva menar med vad vi säger skulle vara god kommunikation, är dömt att trassla till våra liv.

[Vertumnus]

Berättelsen om samariern är väl urtypen för det medmänskliga. Luk. 10:25-37 Men berättelsen har även en udd mot att godheten hade sin gräns vid stamtillhörigheten. Prästen och leviten hjälpte ej mannen som blivit misshandlad. (Levit, medlem av den hebreiska stammen Levi.) Samarierna hade långt tidigare blivit utstötta från den judiska församlingen. Beskt.

Inte bara ett slag för medmänskligheten utan även en känga åt judarna alltså. Apropå skillnaden mellan en god jude och en god kristen.

[Pilatus]

Berättelsen om samariern är väl urtypen för det medmänskliga. Luk. 10:25-37 Men berättelsen har även en udd mot att godheten hade sin gräns vid stamtillhörigheten. Prästen och leviten hjälpte ej mannen som blivit misshandlad. (Levit, medlem av den hebreiska stammen Levi.) Samarierna hade långt tidigare blivit utstötta från den judiska församlingen. Beskt.

Inte bara ett slag för medmänskligheten utan även en känga åt judarna alltså. Apropå skillnaden mellan en god jude och en god kristen.

Paulus som var med tidigt och började missionera i Rom och på andra ställen insåg snabbt att en judisk gud inte skulle tas väl emot. Så han kastade ut den mosaiska lagen och tetragrammaton och omskärelsen. Han var den som grundade kristendomen.

Jag tänker mig Jesus som en judisk person som lever i det Palestina dit även andra influenser nått än den gamla omedgörliga stamkulturen. Jesus bar med sig de judiska sederna, firade högtiderna, studerade i synagogan, besökte Herodes den stores tempel, bar bönemantel med tofsar. Matt 9:20 När hörde vi någon kristen yppa sig om detta?

[Anne]

Du, Pilatus, jag lyssnar gärna på dina tankar kring bönemantel med tofsar. Det där har jag ju inte tänkt på. Hur tänker du?

[Pilatus]

Du, Pilatus, jag lyssnar gärna på dina tankar kring bönemantel med tofsar. Det där har jag ju inte tänkt på. Hur tänker du?

Exakt hur Jesus var klädd vet vi inte, men man bör utgå från en viss enkelhet. Jag tror att han bar en mantel över en långskjorta. Det finns inga belägg i Bibeln för att han skulle gått klädd som ofta visas inom kristen konst. En sådan mantel kallas tallit och omnämns i 5 Mos 22:12 Du skall sätta tofsar i alla fyra hörnen på manteln du sveper om dig.

Och i alla byar och städer och gårdar som han kom till lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Mark 6:56

Men en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel
Matt 9:20


Längst mantelns kant finns även 613 knutna strängar att påminna dem om de 613 lagarna i torah.

[Algotezza]

Håhå jaja. Låter som en blandning mellan väckelserörelse och rika föräldrars vänsterungdomar som sitter och är ädla över en flaska rödvin 1968, och pratar om "vi" och innefattar människor som inte har samma pekuniärt oberoende bakgrund.
Lustigt att Einhorn kunde ha så bra grepp.

Vad har du för syn på själva ämnet, godhet?

Ett givande för att upprätthålla god social kultur, en kultur av gemensamt omhändertagande, och förväntan att andra skall göra detsamma. Att själv göra sig till martyr och låta andra slippa ha samma hållning ser jag som vansinne. En allmänt vänlig och rakryggad hållning, som föredöme för andra, och som delas av andra.

Lite gyllene regeln, låt vara något mer fullt ut.

Tack för ditt svar. Göra sig till martyr och försöka göra sig helig genom lidande är kamouflerad egoism. Ofta förenat med bitterhet under ytan.

[Vertumnus]

Göra sig till martyr och försöka göra sig helig genom lidande är kamouflerad egoism. Ofta förenat med bitterhet under ytan.

Sådant har säkert förekommet. Men martyrskapet kan också vara en följd då att ett inre tvång ställts mot ett yttre.

[Algotezza]

Göra sig till martyr och försöka göra sig helig genom lidande är kamouflerad egoism. Ofta förenat med bitterhet under ytan.

Sådant har säkert förekommet. Men martyrskapet kan också vara en följd då att ett inre tvång ställts mot ett yttre.

Kan du ge exempel för att belysa detta?

[Vertumnus]

Kan du ge exempel för att belysa detta?

En slags motsvarighet till de religiösa martyrerna inom filofofihistorien är Sokrates. Han tömde inte giftbägaren för att han insett att han haft fel, utan tvärrtom för att fullfölja det som hela tiden varit hans mission, nämligen att få människor att tänka