Känslor - spännande?

[Rotkiv]

Spännande grejer på g!

Känslor och känsloyttringar är livet. Dessa fenomen gör oss människor spännande.

Avund
Hat
Ångest
Kärlek
Sorg
Glädje/stolthet
Intresse/nyfikenhet
Förvåning
Ilska
Rädsla
Skam
Avsky
Äckel/Avsmak

Känsloyttringar
Gråt
Skratt
Rodnad
Kväljningar
Gåshud
Flackande blick
Aggressivitet
Häpnad
Finns säkert hur många som helst

Den känsloyttring som är för mig minst spännande, är gråten. Det är sista utvägen att gråta. Den känsla som är mest spännande är avund och hat. Avund för att den är komplicerad och hat för att jag själv har svårt att förstå känslan.

Var skulle vi vara utan våra känslor?
Vem är vi utan våra känslor?
Vilken känsla tycker du är mest spännande?
Vilken känsla tycker du mest om att känna?

[Algotezza]

Spännande grejer på g!

Känslor och känsloyttringar är livet. Dessa fenomen gör oss människor spännande.

Avund
Hat
Ångest
Kärlek
Sorg
Glädje/stolthet
Intresse/nyfikenhet
Förvåning
Ilska
Rädsla
Skam
Avsky
Äckel/Avsmak

Känsloyttringar
Gråt
Skratt
Rodnad
Kväljningar
Gåshud
Flackande blick
Aggressivitet
Häpnad
Finns säkert hur många som helst

Den känsloyttring som är för mig minst spännande, är gråten. Det är sista utvägen att gråta. Den känsla som är mest spännande är avund och hat. Avund för att den är komplicerad och hat för att jag själv har svårt att förstå känslan.

Var skulle vi vara utan våra känslor?
Vem är vi utan våra känslor?
Vilken känsla tycker du är mest spännande?
Vilken känsla tycker du mest om att känna?

Tack för spännande uppräkning!

Bara en kommentar

Det finns, menar i alla fall jag, inga täta skott mellan tänkande, ihågkommande/minnande, fantiserande och kännande utan de utgör tillsammans ett slags medvetandets spänningsfält där dessa processer genomsyrar varandra. Vi kan om vi vill försöka sträva efter att "tänka utan känsla" men som jag ser det har tänkande eller intelligens ingen riktning utan att vägledas av känslan eller intuitionen. Tänkandet blir på stället marsch om vi helt kunde frigöra det från kännandet. Vidare menar jag att medvetandet inte består av objekt, av t.ex. tankar och känslor som objekt, utan det består processer som hela tiden samverkar och förändras. Med hjälp av ord kan vi lättare hålla fast det vi tänker, känner, minns och fantiserar om, och vi kan då lätt få för oss att det rör sig om något slags "inre objekt". Men om vi verkligen kunde objektifiera och få dessa processer att stanna upp och bli just inre objekt, skulle de helt upplösas. På samma vis kan omvärldens ting och organismer betraktas som bestående av samverkande fysikaliska och kemiskt-elektriska processer. Vårt upplevande av omvärlden innebär att våra inre processer kan relatera till och reagera med yttre processer vilket ger upphov till den mångdimensionella process som vår perception utgör.

Men för att förenkla vårt språk,vårt tänkande och vår kommunikation är det lättare att objektifiera våra inre och yttre världar och de processer dessa rymmer än att se dem som ständigt föränderliga processer.

/Algotezza

[Rotkiv]

Tack för spännande uppräkning!

Bara en kommentar

Det finns, menar i alla fall jag, inga täta skott mellan tänkande, ihågkommande/minnande, fantiserande och kännande utan de utgör tillsammans ett slags medvetandets spänningsfält där dessa processer genomsyrar varandra. Vi kan om vi vill försöka sträva efter att "tänka utan känsla" men som jag ser det har tänkande eller intelligens ingen riktning utan att vägledas av känslan eller intuitionen. Tänkandet blir på stället marsch om vi helt kunde frigöra det från kännandet. Vidare menar jag att medvetandet inte består av objekt, av t.ex. tankar och känslor som objekt, utan det består processer som hela tiden samverkar och förändras. Med hjälp av ord kan vi lättare hålla fast det vi tänker, känner, minns och fantiserar om, och vi kan då lätt få för oss att det rör sig om något slags "inre objekt". Men om vi verkligen kunde objektifiera och få dessa processer att stanna upp och bli just inre objekt, skulle de helt upplösas. På samma vis kan omvärldens ting och organismer betraktas som bestående av samverkande fysikaliska och kemiskt-elektriska processer. Vårt upplevande av omvärlden innebär att våra inre processer kan relatera till och reagera med yttre processer vilket ger upphov till den mångdimensionella process som vår perception utgör.

Men för att förenkla vårt språk,vårt tänkande och vår kommunikation är det lättare att objektifiera våra inre och yttre världar och de processer dessa rymmer än att se dem som ständigt föränderliga processer.

/Algotezza

Om jag förstår din kommentar rätt så håller jag med om komplexiteten bakom känslor/känsloyttringar. Varför är hat enklare för en del att ta till sig medan för andra är det väldigt svårt. Varför förälskar sig en del väldigt lätt medan andra aldrig ser möjligheten?

Det är den bakomliggande processen som gör att känslor blir spännande.

känslan av aha-upplevelse när pengen trillar ner.

Vilken skada som känslor och känsloyttringar gör för mänskligheten. Hamnade på ett kontor nu i veckan utav en anledning. Det var dött, tråkigt och grått. Den känslan jag fick när jag satt där och den överväldigande känslan jag fick när jag gick därifrån. Att folk kan ha det så?

[förstår mig själv]

Allt har en orsak så även känslorna. Förstår vi orsaken så blir vi herre över känslorna. Detta förstod spinoza. Känsla är både en registrering och ett resultat. Känslorna är våra( dvs djurens) värderingar, dvs anger vad som är rätt och fel. Dvs målet/meningen med livet. Ju mer medveten man blir ju mer känner man och ju mer förstår man att vi inte har fri vilja tex. Känslan kan förklaras med det man noterar sker biokemiskt i hjärnan. Det är den förklaringsmodellen som i konsekvensens namn måste antas. Det går även att definera känslan genom att känna. Den går inte då att beskriva i ord eller i fysiskt kemiska enheter. När man förstår sig själv innebär det att man blir medveten om känslornas samband med tanken och öron och ögon.

[Pilatus]

Det går även att definera känslan genom att känna.

Definiera känslan genom att känna, hur gör du då?
En definition är en bestämning eller avgränsning av ett språkligt uttrycks betydelse.

[Algotezza]

Det går även att definera känslan genom att känna.

Definiera känslan genom att känna, hur gör du då?
En definition är en bestämning eller avgränsning av ett språkligt uttrycks betydelse.

fms menar väl att man vet vad man känner genom att känna.

/Algotezza

[Pilatus]

Det går även att definera känslan genom att känna.

Definiera känslan genom att känna, hur gör du då?
En definition är en bestämning eller avgränsning av ett språkligt uttrycks betydelse.

fms menar väl att man vet vad man känner genom att känna.

I alla fall är vi medvetna om att vi känner. Om folk visste något om sina känslor skulle vi vara försiktigare med våra löften om att älska någon i nöd och lust. I Haparanda kommun är skilsmässofrekvensen 26,5 procent, definierat som andelen skilda kvinnor i åldern 30-59 år av summan någon gång gifta kvinnor. (Där fick vi med en definition också!)

[förstår mig själv]

Genom att känna så förstår man tex värme. Dyspne. Orgasm glad osv. Går inte att förklara i ord utan måste känna. Exakt det som känns är definitionen av vad som skedde. Dvs värderingen. Dvs resultatet.

[reflex]

Det finns, menar i alla fall jag, inga täta skott mellan tänkande, ihågkommande/minnande, fantiserande och kännande utan de utgör tillsammans ett slags medvetandets spänningsfält där dessa processer genomsyrar varandra. Vi kan om vi vill försöka sträva efter att "tänka utan känsla" men som jag ser det har tänkande eller intelligens ingen riktning utan att vägledas av känslan eller intuitionen. Tänkandet blir på stället marsch om vi helt kunde frigöra det från kännandet. Vidare menar jag att medvetandet inte består av objekt, av t.ex. tankar och känslor som objekt, utan det består processer som hela tiden samverkar och förändras. Med hjälp av ord kan vi lättare hålla fast det vi tänker, känner, minns och fantiserar om, och vi kan då lätt få för oss att det rör sig om något slags "inre objekt". Men om vi verkligen kunde objektifiera och få dessa processer att stanna upp och bli just inre objekt, skulle de helt upplösas. På samma vis kan omvärldens ting och organismer betraktas som bestående av samverkande fysikaliska och kemiskt-elektriska processer. Vårt upplevande av omvärlden innebär att våra inre processer kan relatera till och reagera med yttre processer vilket ger upphov till den mångdimensionella process som vår perception utgör.

Men för att förenkla vårt språk,vårt tänkande och vår kommunikation är det lättare att objektifiera våra inre och yttre världar och de processer dessa rymmer än att se dem som ständigt föränderliga processer.

/Algotezza

Med risk att jag kommer ifrån trådens ämne, (vilket inte är ovanligt) så får jag associationer till tanken på tänkandet och på frågan:
Finns det egentligen något "bortom fysiken"?
Alla våra tankar och känslor kan brytas ner till elektriska impulser i vår hjärna, och får därmed en fysisk existens.
Man kan se människokroppen som en slags oerhört sammansatt organism. Ett arbetslag av en mängd ingående "organismer".
Våra celler delar sig och förökar sig och dör som vore de amöbor i ett utidshav.
Inne i vår kropp bär vi en komposthög som bakterier sönderdelar, så att näringsämnen blir tillgängliga för drift och underhåll av kroppen.
Allt bygger på samverkan och sammarbete.
Finns det då något slags kommunikation mellan kroppens olika funktioner. "Vet den vänstra handen vad den högra gör"?

Om vi vill kan vi förstora perspektivet till att gälla hela jorden. Man kan betrakta Jorden som en stor organism där allt bygger på samverkan och samarbete.
Ursprungligen är Jorden bara en stor stenklump som livsväven i samarbete kan omvandla till en oändlig mängd olika livsformer.

Har tankar och känslor en fysisk existens som kan överföras mellan exempelvis människor utan någon av oss känd kommunikationsform?
Existerar något sådant som tankeöverföring? Kan erfarenheter vidareförmedlas i livsväven?
Jag har träffat människor som träffat så kallade "medier" och som hävdar att dessa kunnat berätta saker som de inte kunnat ha kännedom om.
Precis som om de kunnat läsa tankar.
Min egen inställning till sådana här fenomen följer primärt grundregeln som säger att det som inte kan bevisas vetenskapligt existerar tillsvidare inte.
Men detta utesluter ju heller inte möjligheten att de trots allt existerar. Därför går det inte att dra några slutsatser av sådant som vi betraktar som övernaturligt. Men hos mig väcker det en viss nyfikenhet och vilja att söka förklararingar.

[Pilatus]

Min egen inställning till sådana här fenomen följer primärt grundregeln som säger att det som inte kan bevisas vetenskapligt existerar tillsvidare inte.
Men detta utesluter ju heller inte möjligheten att de trots allt existerar.

Men det var det du skrev i meningen innan.

Men hos mig väcker det en viss nyfikenhet och vilja att söka förklaringar.

Vad för slags förklaringar?
Vad jag antar att du tänker på är att våra funderingar vid något tillfälle endast är en en möjlighet, de hypoteser vi ställer upp blir så småningom möjliga att studera vetenskapligt genom experiment och nya förbättrade hypoteser. T ex Marie Curie upptäckte radium och polonium vilket gav henne ett andra nobelpris 1911.