När är det ok att beklaga sig?

[Rotkiv]

När är det ok att beklaga sig?

"Sluta beklaga dig, gör något åt det!" Känns det igen?

[Algotezza]

Det är väl inte direkt fråga om rätt eller fel att beklaga sig. Man gör det därför att man har behov av det. Ibland gör man något åt det man klagar över, ibland har man ingen möjlighet. Kverulans, klagan är på en gång en säkerhetsventil där lite negativa känslor kan pysa ut - och en livsstil, en social (o-)vana, rätt svår att ta sig ur.

/Algotezza

[Jörgen]

Allting är ditt fel.
Försöker du göra någon annan ansvarig?
Tror du tomten kommer och hjälper dig nu?
Å, vad jag hatar er, komma hit och tycka synd om er själva, egoister!

[foobarbaz]

Enligt vem? Och vad är rätt och fel, egentligen? I vardagliga sammanhang så är det nog konformismen som bestämmer när det är rätt eller fel att beklaga sig. Jag kan åtminstone känna av i vilka situationer som min omgivning accepterar att jag beklagar mig. Hur pass frekventa och adekvata dessa yttranden blir, är nog relevanta faktorer.

Svaret på frågan är förmodligen av (inter-)subjektiv karaktär, så det hela beror nog på åhöraren, eller vilka konsekvenser dessa beklagelser får. Om en värderar sina egna behov framför vad omgivningen tycker, och finner att beklaga sig hjälper i någon mening, då är det väl rätt att beklaga sig så ofta som det behagar. (Detta tror jag dock generellt sett inte är den bästa copingstrategin.)

[satan]

Det är ok att beklaga sig när du tror att Du har något att vinna på det och den du beklagar dig inför inte ser ut att vara nedtyngd
av egna bekymmer.

Roger